Bara 17 år gammal fick Christian Ljungberg chansen från start i superettan i lördags. Bara ett par månader tidigare spelade han i HIF:s U17-lag. Hur gick det här till? Alltid Fullsatt har pratat med mittfältstalangen.
– Det är gått fort. Jag är själv överraskad, säger Christian som precis njutit av en seger för favoritlaget Liverpool på tv.
 
Christian ingick i HIF:s U17-trupp den här säsongen. Från och med i år kan vissa av de unga spelarna dubblera och spela även med HIF Akademi i division 2.

Christian Ljungberg valde att lämna HIF i sommar. Foto: HIF

Christian Ljungberg valde att lämna HIF i sommar. Foto: HIF

– Jag har varit uttagen men har inte spelat en minut i division 2.

 

Den unge mittfältaren berättar att han inte kom överens om tränaren och att han ville röra på sig.
– Jag har varit i HIF i åtta år och jag kände att jag har mer att ge än att spela i U17-laget. Jag och tränaren såg det på olika sätt. Det är klart att det var kul att vara med i truppen i akademin, men jag hade gärna spelat också.

Då kom läget.
– Jag pratade med Christian Järdler som är ansvarig för ÄFF U. Han trodde mycket på mig.

Den 30 juni gjorde han sin första träning med U-laget på Ängelholms IP.
– Jag körde på en vecka och därefter hade jag ett möte med Christian Järdler där vi bestämde att jag skulle ingå i U19-laget.
Christian tränade med U19-truppen i tre veckor, men samma dag som han blev spelklar ville huvudtränaren för seniorlaget, Jocke Persson, att han skulle göra en träning med A-laget. När han gjort tre träningar kom nästa oväntade besked: Han kom med i truppen som skulle möta Sundsvall hemma i superettan.
– Det kom som en chock. Jag fick 45 minuter i cupen mot Sävedalen, men detta var skillnad. 
Ängelholm förlorade matchen mot Sundsvall med 1-2. För Christian Ljungberg blev det ett inhopp i den 68:e minuten.
En fotbollskarriär kan vända snabbt. Det kan Christian intyga.
– Christian Järdler har hjälpt mig otroligt mycket och både han och Jocke Persson har betytt otroligt mycket för mig bara den här korta tiden jag varit i ÄFF. Det är viktigt med tränare som tror på en och jag känner verkligen förtroende för dem både på och utanför planen.
Vad säger de till dig?

– De tror på mig och säger att jag har fotbollen och spelförståelsen i mig. De tycker att jag klarar det, men att jag måste jobba på vissa bitar.
Alltid Fullsatt kollar med Jocke Persson och ber tränaren utveckla vad han ser i Christian.
– Han spelar fotboll på ett rutinerat, klokt sätt trots sin ålder. Har en osvensk stil och tittar framåt först och inte i sidled eller bakåt.  Det är en spelare som jag skulle vilja jobba med på lång sikt. Han har en del att lära, men är otrolig mogen på plan.
Nästa chock för den unge innermittfältaren kom i lördags. På fredagen satte han sig på bussen med A-truppen för färd upp till Degerfors. Den här gången tog han plats i startelvan.

– Jag fick reda på det på lunchen på matchdagen. Jag blev så klart otroligt glad. Det var bara glädje.
Hann du bli nervös?
– Ja jag blev väldigt nervös, framför allt i bussen på vägen till arenan. Men spelarna i laget kom fram och prata med mig och menade att det bara är en fotbollsmatch, och det är det ju.
Christian spelade hela matchen. ÄFF förlorade dock med 4-0 efter en mållös första halvlek inför över 3 000 personer på Stora Valla.
– I första halvlek gick det bra. Jag kände att jag klarade av det. I andra halvlek gick det trögare och det satte sina spår. Degerfors tog ledningen tidigt och hela laget hade det jobbigt.
Vad säger du om konkurrensen på mittfältet? 
– Både Sebbe (Carlsen) och Samuel (Monday) är riktigt duktiga spelare. Jag mäter mig inte med de ännu. Det är klart att jag får sätta fram mina delmål efter detta, men det är en lång väg kvar.
Det är förstås en väsentlig skillnad i allt från att ha spelat i pojkallsvenskan och nu i superettan på bara några veckor.
– Det går snabbare, man måste ha blicken på rätt saker för det smäller direkt. Man måste vara klar i tanken. Det handlar om fysiken och mer taktiska delar. Det är väldigt långt ifrån pojklagsfotbollen. Det går nästan heller inte att jämför U19 med U17 för det är stor skillnad. Det tar tid att komma in i det för övergången från pojklag till seniorlag är ett stort steg.
På några veckor har det alltså blivit en cupmatch, en start och ett inhopp i superettan. Karriären har fått sig en rekordsnabb skjuts framåt för mittfältaren som började spela fotboll som fyraåring i Påarps GIF.
– Jag minns att du gjorde ett reportage om oss i Nyårssaluten. Vi hade ett bra lag då. Sen lämnade jag Påarp när jag var 9-10 år.  
 
Just nu pluggar han på ekonomiprogrammet på Filbornaskolan. I klassen går nästan hela U17-laget från HIF och även Felix Bindelöv som spelar i HIF Akademi. 
– De tycker att det är roligt att det går bra för mig och säger att det var ett bra byte för mig.
 
Som 17-åring har han ännu inte körkort. Att pendla tre mil för träning och match innebär en del planering.
– Jag lämnar skolan lite tidigare vissa dagar för att ta tåget till Ängelholm och sen tar jag en promenad till idrottsplatsen. Pappa brukar hämta mig efter träningarna.
Hur ser dina drömmar ut framöver?
– Jag vill kunna leva på fotbollen och hela tiden komma upp en nivå. Att kunna leva på det man älskar är det bästa.
Torbjörn Dencker
info@alltidfullsatt.se
Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *