Vilka sanslösa två veckor. Förra fredagen landade min far i Manchester, för en veckas besök. En vistelse som inneburit kanon-väder, tre fotbollsmatcher (varav ena är kvartsfinalen mot City), en träning samt viktigaste av allt: Kvalitetstid och att en av sina allra närmaste får se hur det ser ut med egna ögon i min nuvarande hemmiljö.

Pappa Holgersson på plats i Wigan. Foto: Markus Holgersson

Pappa Holgersson på plats i Wigan. Foto: Markus Holgersson

Två dagar innan Manchester City-matchen får jag reda på av managern att jag är ett tilltänkt alternativ till att starta. Med facit i hand valde managern att använda en annan spelare istället vilket jag inte har något att säga emot med tanke på utgången. Det positiva ur samtalet var att managern tycker jag gör ett bra jobb på träningarna och är en bra person runt gruppen. Som jag tidigare berättat så jobbar jag stenhårt för att vara beredd när väl chansen kommer och då är det skönt att få input från tränaren hur han eller dem tycker man ligger till.

Foto: Markus Holgersson

Foto: Markus Holgersson

Matchen mot Manchester City var en härlig upplevelse. Över 46 000 personer på väldiga Etihad Stadium och en hel del Wiganfans som verkligen gjorde sina röster hörda. Vår matchplan var att offensivt försöka behålla bollen så länge som möjligt inom laget. Framförallt där bak i backlinjen med tanke på att Citys anfallare inte gärna jagar ihjäl sig. Anledning är att få vila med boll och inte som det så ofta annars blir för lag som möter City mest jagande av boll. Defensivt var grundprincipen att hålla bollen utanför oss. Inget spel i mitten och emellan våra spelare samt att plocka bort Yaya Toure som speldirigent. Det sistnämnda lyckades vi med utmärkt. Toure blev utbytt, var frustrerad och drog på sig ett onödigt gult kort för en eftersläng.

Foto: Wigan Athletic

Foto: Wigan Athletic

Spelet mellan våra lagdelar och att hålla dem på utsidan lyckades vi väldigt bra med fram till 65:e minuten. Det var också då City började sätta mer press på oss, med tanke på att de låg under och att vi började bli trötta. Våra anfall blev kortare och kortare och vi blev tvungna till att slå den långa bollen istället för som tidigare i matchen kunna spela mer runt och slå kortare och då lättare passningar. Från 65:e minuten och framåt var det jobbigt att sitta på bänken. Men slutresultatet skrevs till 2-1 i vår favör, spelarna krigade på och visade en fantastisk offervilja som leder oss hela vägen till Wembley den 12e april och semifinal mot Arsenal. Det lär bli ytterligare en fantastisk upplevelse, historisk mark ska beträdas.

Foto: Wigan Athletic

Foto: Wigan Athletic

Veckan fortsatte i god stil. Onsdagen, var det så dags för mitt egna framträdande, återigen i reservlaget och som de två tidigare matcherna med en hållen nolla i resultatkolumnen. Efter massiv press lyckades vi i slutminuterna få hål på motståndarna och slutresultatet skrevs till 1-0. För egen del kändes det bra. Är pigg och känner mig stark. Styr och ställer samt är med och bygger upp de flesta anfallen bakifrån.

Foto: Markus Holgersson

Foto: Markus Holgersson

I Wigan spelar vi oftast 4-3-3 som i offensivt spel många gånger övergår i 2-5-3 med höga ytterbackar, där mittbackarna ska gå brett isär och en defensiv mittfältare ska komma ner och hjälpa till att skapa 2-1 alternativt 3-2 lägen i uppspelsfasen.

Vi spelade på ett liknande sätt med Hasse Backe i Red Bulls. Fördelen är att skapa övertag och spelytor på egen planhalva, vilket innebär att vi med få passningar kan avancera förbi deras första försvarslinje och på så sätt lättare kunna spela/göra de avancerade passningarna och kombinationerna högre upp i planen.

Det är något som vi i Wigan har haft relativt dålig tajming på och behöver utveckla är just den delen att snabbt kunna avancera framåt med bollen bakifrån. Nästa steg att behålla bollen inom laget på mittfältet och få ett extra passningsmoment i anfallsspelet innan den avgörande passningen sätts in. Dock har vi haft relativt svårt med detta moment i matcherna och våra anfall har blivit alldeles för korta och den avgörande passningen kommit för tidigt.

Detaljer i spelet är viktiga att utveckla även om vi har en enorm form, varav åtta vinster och ett kryss på de nio senaste tävlingsmatcherna. Vad som varit framgångsfaktorer är den individuella skickligheten i anfallspselet. Individuella spelare har stått för vackra prestationer som gett resultat. Den andra framgångsfaktorn är vårt kontringsspel. Vi är oerhört effektiva på att ställa om vid bollvinst. Med kvicka och oberäkneliga spelare framtill skapar vi snabbt övertag som blir till chans och många gånger kliniskt avslutade i form av mål. Den tredje punkten är vårt försvarsspel. Hårt jobb över hela banan med gemensam press och överflyttningar vilket minimerar motståndarnas möjligheter till ett varierat och chansrikt anfallsspel.

Under onsdagen spelade inte bara reservlaget match utan min far fick även besöka DW stadium i Wigan, med möte mot Sheffield Wednesday. Resultat skrevs 1-0 till oss via en straff i 87e minuten. Spelet belystes framförallt av ett Sheffield som kommit hit för att försvara sig. Vår insats kändes trött, vilket är väldigt förståeligt med det spelschema som varit. Vår kreativitet och energiska löpvilja lös inte riktigt som den brukar. Därav än viktigare att när det går trögt kunna ta tre poäng med en hållen nolla. Vilket för mig symboliserar ett tryggt försvar och ett topplag. Vad som också ska nämnas är att vi har marginalerna på vår sida. Sheffield bommade en straff där våran målvakt gjorde en bra räddning. Dock borde nog vår målvakt ha blivit målchansutvisad i straffsituationen. Marginaler är inte något man får, det är något bra lag oftast har på sin sida tack vare större skicklighet.

Min far åkte hem i torsdags och sedan dess har ytterligare tre matcher spelats. Två för första laget vilket inneburit ytterligare en vinst i lördags borta mot Ipswich, slutresultat 3-1. Samt tisdagens match mot bottenlaget Yeowil som slutade 3-3 efter att ha stått 1-0 till oss fram till 82e minuten. Först vänder Yeowil till 2-1 utefter ett oorganiserat försvarspel från vår sida. Därefter lyckas vi sätta press på dem och vänder tillbaka till 3-2. I matchens sista minut får Yeowil en hörna från vänster. Lyfter upp allt och alla med målvakten i spetsen och lyckas forcera in 3-3 på bortre stolpen. En sömnig match fram till 80:e minuten. Vet ej om tröttheten slog till och avsaknaden av en dirigent som kunnat samla ihop vårt manskap. Laget blev långt, överflyttningarna och gemensamt försvarsspel fungerade inte riktigt som det skulle. En fråga ställs gentemot de sista tio minuterna och 1-0 ledning, på vilket sätt ska vi kunna stänga matchen? Mitt sätt att lösa problemet är att behålla bollen inom laget. Ha possesion och slå fler säkra/kortare passningar, vilket flyttar motståndarna men samtidigt behöver vi inte hota och slå den avgörande passningen, mer mala ner dem och sänka risknivån. På så sätt sparas energi genom att vila med boll samt den berömda klyschan: motståndarna kan inte göra mål när vi har bollen inom vårt lag.

Den sista matchen var med reservlaget. Där jag gjorde 90 minuter igen. Formen känns fortfarande bra. Dock ska sägas att kvaliten på dessa matcher är oerhört varierande och det riktiga testet som jag vill ha infinner inte riktigt sig. Koncentrations förmågan sätts på prov, att hålla fokus är inte det lättaste i dessa matcher men än så länge har det gått bra. Slutresultatet denna gång skrevs till 3-0. Inte ett insläppt mål så här långt i reservlaget för min del på fyra matcher. Frågan är om eller när de berömda vingarna ska få testas för större uppgifter?

——————————–

I matchanalysen inför Manchester City visade ledningen bl a bilder mellan City och Barcelona i deras Champions league-möte. Mot Arsenal på Wembley lär de då visa bilder från Arsenals match mot Bayern Munchen i champions League och när Liverpool utklassade dem i ligan? Vilket som, kul vara i ett lag som har chansen att möta lag som är i toppskiktet i Europa och Världen.

——————————-

Det var en liten men lång uppdatering av de senaste veckornas händelser. Tabelltoppen, som ni kan se här nedan, ser fortfarande lovande ut för oss och vi går stenhårt för en slutspelsplats till Premier League. De två första direktplatserna känns tyvärr lite väl avlägset.

championshiptabell

MarkusHolgersson_byline Markus Holgersson bloggar om sitt fotbollsliv på och utanför planen. Just nu spelar han i Wigan i Championship i England. Läs hans tidigare inlägg här!

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *