I kväll tar HIF emot IFK Norrköping på Olympia. Och även om Norrköpingslaget åkte på en stjärnsmäll mot Elfsborg senast (0-4), är det av tradition en tuff motståndare för HIF, främst på Olympia. Men tradition är ju till för att brytas, eller hur?

Idag skriver vi den 20:e april 2015.
Kommer ni ihåg den 16:e september 2000? Var ni även på Olympia då, då minns ni säkert att det var senaste hemmasegern HIF har mot IFK Norrköping. Nästan 15 år sedan alltså.

Sista gruppkramen på gamla Olympia.

Traditionens makt inom fotbollen brukar vara stark. Av oförklarlig anledning.

Vi är ju trots allt bara i inledningen av årets allsvenska, det är med andra ord fortfarande ovisst om lagen är fågel, fisk eller mittemellan. IFK Norrköping har inlett med ett oavgjort resultat hemma mot Örebro SK, en klar seger borta mot Halmstads BK och nu senast en storförlust hemma mot IF Elfsborg.

Det oavgjorda resultatet mot Örebro är inte mycket att säga om. Segern borta mot Halmstad, kan vi vara överens om att det var rättvist. Och även om jag personligen tror att Elfsborg kommer bli segrare i årets allsvenska, var 0-4 på hemmaplan en alldeles för stor förlustsiffra. Med andra ord; IFK Norrköping svävar någonstans mellan ”mittemellan” och ”fisk”.

Och ”mittemellan” är väl också en region som vi kan placera HIF i. Även om HIF är obesegrade inför kvällens match efter 0-0 borta mot Kalmar FF, 0-0 hemma mot Falkenbergs FF och nu senast 2-1 borta mot Halmstads BK har inte HIF visat några tecken på att kunna närma sig fågelstatus.

Årets första mål kom som bekant nu senast på Örjans Vall. Anton Wede gjorde det första, och Mattias Lindström det andra. Och efter Wedes skada senast, förväntar jag mig att den nyligen 35 år fyllda Mattias Lindström fyller den luckan, på sin favoritposition, högermittfält.

HIF ja. Obesegrade låter bra, positivt, eller hur? Och det är även positivt att man fått rätt på försvarsspelet, mycket tack vare den trygge, stabile dansken Helstrup. Helstrup har kamperat ihop med Calle Johansson och Victor Pálsson tidigare. Ikväll blir det förmodligen en ny radarpartner i form av kapten Peter Larsson. Ska bli intressant att se hur samarbetet fungerar.

Och på tal om samarbete. Ajdarevic och Jordan Larsson har startat i anfallet de senaste matcherna. Jag skulle vilja se en förändring där. Främst för att se om Astrit Ajdarevic verkligen kan tillföra något i anfallsspelet, vilket han i mina ögon ännu inte gjort. Jag vill se Astrit på en central mittfältsposition, och göra en rockad, där Darijan Bojanic kamperar ihop med Jordan i anfallet. Darijan som släpande forward och Jordan som avslutare. Skulle vara intressant att se om man på så vis hade fått igång både Ajdarevic och Bojanic, samt att Jordan gått mer på avslut, mer distinkt.

Manager Larsson nämner inför kvällens match att han vil att HIF ska spela ett rakare, distinktare anfallsspel. Vi såg tendens till det senast, och vi vill se att det utvecklas ännu mer. Ett rakt, enkelt spel, är oftast det som vinner i längden. Vi har sett det förut (2010-2011).

Det pratas väldigt mycket publik, supportrar och publiksiffror i årets, århundradets mest hypade(?) allsvenska. Senast HIF tog emot IFK Norrköping, den 10:e augusti förra året, kom det strax över 8000 till Olympia. En siffra jag tror kommer matchas ikväll. Vi ska så klart vara avundsjuka på de lag som fyller sina arenor, men vi ska inte det låta oss påverka hur vi ser på det som trots allt är det viktigaste – det som sker på fotbollsplanen.
HIF är (uttjatat) under uppbyggnad, Olympia är under uppbyggnad, förtroendet för klubben är under uppbyggnad. Och medan den uppbyggnaden sker, njuter vi av att HIF spelar i Sveriges högsta serie, möter de bästa lagen i Sverige. Det räcker så, eller hur?

Fredrik_ymer

 

 

På twitter: @FredrikYmer

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *