Tiden fullkomligt flyger förbi här nere. Vad jag kan konstatera nu är att jag lyckats bemästra konsten att falla hejdlöst och förälska mig fullständigt mer och mer för varje dag som går, i staden. Det känns redan helt overkligt att jag faktiskt ska flytta här ifrån igen. Det känns redan som min stad, mitt Florens. Det är så mycket kärlek. Och som den fullständigt hopplöse romantikern jag ändå för anse mig själv vara har jag svårt att tro att någon annan stad i världen skulle passa mig bättre än just denna. Det är bara till att njuta så länge det varar. Att varje dag efter skolan kunna gå till en trattoria och äta lunch vid samma bord som en italiensk familj eller ett gäng äldre italienska gubbar och snacka om allt mellan himmel och jord. Att maten och vinet är overkligt god gör saken än mer magisk. Att på eftermiddagen kunna sätta sig på ett torg, lyssna på någon snubbe som spelar saxofon i solskenet och bara andas in kärleken från staden och folket. Folket här, mina lagkamrater, allt. Det är bara så oerhört underbart.

Förra lördagen åkte jag på en utflykt i Toscana. Halv åtta på morgonen begav jag mig mot Siena och upp på de Toscanska kullarna. Där hann jag med att besöka Montalcino, där man gör det fantastiska vinet Brunello, Montepulciano, Pienza och Bagno Vignoni. En helt fantastisk dag och när jag kom tillbaks till Florens vid åtta på kvällen var jag bra slutkörd. Nu är tanken att jag varje helg ska åka iväg på en ny liten resa. Var det blir denna helgen återstår att se.

10000048_10153952899920215_417305974_n

Jag, någonstans utanför Siena, högt upp på de Toscanska kullarna.

Under veckan som gått har jag även haft finbesök. Det har varit fantastiskt trevligt att äntligen få dela med sig av allt man lärt sig, visa upp denna vackra stad och bara ha det grymt trevligt ihop med en vän hemifrån. Jag har nämligen haft äran att få visa Eskilsyttern, Christoffer Levi, världens vackraste stad. Han hade vägarna förbi på grund av jobb. Och de lediga timmarna han hade gav tid för mig att guida honom, berätta alla stories jag hittills fått ta del av eller själv upplevt och bara umgås, helt enkelt. Det dröjde inte långt tid innan även han föll pladask för staden. Det gick liksom att ta på hans avundsjuka gentemot mig, att jag faktiskt bor här. Det var även helt fantastiskt att få uppleva allting för första gången ännu en gång – genom hans ögon. Hela veckan har det varit strålande sol och det finns absolut ingenting att klaga på. Nu har han åkt hem till ett aningen kallare Sverige igen och kan därmed räkna med att jag kommer försöka retas så mycket jag bara kan.

Bland annat hann vi med att se Fiorentina ta emot Juventus. Matchen det snackades om långt innan torsdagen och har ni läst mina tidigare inlägg känner ni till känslorna klubbarna emellan. Hur som haver så fick vi ta del av en fantastisk inramning på ett violettfärgat Stadio Artemio Franchi. Förutsättningar var som så att första mötet slutat 1-1 på Juventus Stadium, alltså var det en så öppen match det bara kunde vara. Tyvärr räckte det inte hela vägen den här gången för mina hjältar i Viola. En viss högerfot på en viss Andrea Pirlo ville nämligen annorlunda. Så den högerfoten såg till att smeka en frispark rakt upp i höger kryss och därmed tysta 45.000 personer helt och hållet. Precis intill oss på läktaren satt två äldre damer, de skrek och hejade på i 90 minuter, vilket var helt fantastiskt att se. Fiorentinafansen stöttade laget matchen igenom och gav inte upp förrän domaren blåste av.

Jag har även en minst sagt profilstark lärarinna här nere också. Ni som följer mig på twitter har kunnat läsa både det ena och det andra om saker hon gjort och sagt. Denna veckan har varit väldigt speciell, med tanke på just matchen mot Juventus. Det började redan i tisdags när biljetterna släpptes till icke-medlemmar. Klockan tio kunde man få köpa sin biljett, vilket innebär under tiden jag har lektion för fullt. Så jag gick till skolan som vanligt tisdag morgon och efter bara några minuter sade jag att jag var tvungen att ordna biljett någon gång under dagen. Hennes reaktion? ”De öppnar klockan tio väl? Gå halv, så kommer du långt fram i kön.” Det ledde alltså till att jag fick gå ifrån skolan för att ställa mig i kö för biljett till matchen. I kön stod jag sedan i knappt två timmar innan jag slutligen fick min efterlängtade biljett och kunde bege mig tillbaks för sista delen av skoldagen. När jag kom in och visade biljetten hoppade hon och såg helt överlycklig ut. En 51-årig lärarinna. Det är inte riktigt vad man är van vid, om vi säger så. 

Väl på matchdagen var det dags för henne igen. På morgonen när jag kom in i klassrummet började hon hoppa och nynna på ”Non chi salta bianconero è”, en låt man sjunger mot Juventus och på svenska betyder att alla som inte hoppar hejar på Juventus. När skoldagen ledde mot sitt slut gick hon igenom vad som blev läxa till dagen därpå, vilket var en hel rad olika saker. Sen tittade hon på mig och sade ”Ja, det gäller ju såklart inte Jesper. Han ska på matchen och då har han inte tid att göra läxor.” Återigen, det är en 51-årig kvinna vi pratar om. Som sagt blev det förlust för vackra Viola i matchen, vilket ledde till att hon fredag morgon såg gråtfärdig ut och mottog mig med en stor kram och orden ”Det är så jävla orättvist. Man kan inget annat än att hata Juventus.” Sen förklarade hon för resten av klassen att Juventus är tjuvar och att man absolut inte får heja på dem. Tänk er att en svensk lärarinna skulle uppträda så. Det är ju helt overkligt, på alla sätt och vis.

Jag kan helt enkelt bara försätta att njuta av min tid här. Med tanke på hur fort det går gäller det att ta varje på varje dag.

Saluti da Firenze!

jesper_johansson

Tagged with →  
Share →

2 Responses to Italienbloggen: Förälskelse, utflykt, finbesök och lärarinnan

  1. Bengt ohlsson skriver:

    Hej Jesper
    Trevliga reserapporter. Frågan är om Du inte tar med lärinnan till Sweden? Toscana riktigt bra, vi bodde en vecka i Montalcino på en vingård, visserligen 2006 men vilka härliga minnen vi har kvar. Ha det bra och NJUT

  2. Robert Schuller skriver:

    Hej Jesper.
    Kul läsning – extra kul att du kommit in i vardagen så snabbt och verkar trivas utomordentligt. Lärarinnan verkar underbar..läge att kolla om hon har en dotter?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *