Det är mörkt och kallt ute och Silly season har bara börjat, ändå har det hunnit hända en hel del redan. I mitt Hittarp stod det klart för en tid sedan att Urban Stoltz inte fortsätter som huvudtränare och nu står det klart att ersättarna heter Max Mölder och Calle Genberg. Två oprövade namn på tränarsidan, vilket för mig gör det än mer nervkittlande. Att landa två ”nya namn”, om man nu kan benämna dessa två herrar så, känns bara positivt. En oerhört intressant satsning som är på gång, och spännande är bara förnamnet. Jag, som spelare i klubben, är ivrig att komma igång och det känns som att 2015 kommer bli ett mycket spännande år för oss. Vad som däremot inte står klart än är var evighetsmaskinen Peter Milata spelar nästa år. Blir det ännu ett ljuvligt år i HIK eller tar han steget och provar vingarna i Eskilsminne? Vi får väl se, helt enkelt. För egen del håller jag både tummar och tår för att jag får fortsätta dricka kaffe med honom innan vi tränar och spelar matcher – tillsammans. För egen del är det också en del oklarheter, jag har sökt studier till våren och får svar en bit in i december. Däremot är det solklart att jag fortsatt stolt kommer representera Hittarp, såvida jag inte flyttar ifrån Skåne det vill säga. I förra numret av klubbtidningen ”Hänt i HIK” skrev jag förresten en krönika som blev lite av en kärleksförklaring till klubben, och det råder inga tvivel om att jag helst vill studera på närliggande ort.

Det var ett tag sen jag vässade pennan och skrev av mig i detta forum och det väl hunnit hända ett och annat. Nu tränar jag fullt igen, om det nu kan klassas så i november månad. Jag gjorde min sista match för året i hemmaderbyt mot Råå, vilket var i juli. Så för att sammanfatta min säsong lite snabbt och enkelt kan jag väl säga att den inte varit enastående precis. Jag missade de första fyra matcherna då jag var bosatt i Florens, kom hem och spelade matcher som går att räkna på två händer innan jag skadade mig. Inte någon drömsäsong, alltså. Drömsäsong blev det inte heller för laget. Att vi inte tog steget upp till division 2 är givetvis inget annat än ett misslyckande. Därför vet jag att jag talar för både klubben och mina lagkamrater när jag säger att vi är ännu hungrigare att skörda framgångar nästa säsong. Med allt det i åtanke är jag därför redan nu oerhört sugen på en annorlunda och aningen härligare säsong 2015.

Jag åkte ner en sväng till Florens med en fin vän i början av denna månaden. Det var fantastiskt att få se och uppleva allt igen. Jag fick se mitt älskade Fiorentina spela två matcher på plats, varifrån de lyckades med bedriften att kamma hem ett ynka poäng. Annars var höjdpunkten på just den lilla resan något helt annat än Fiorentinas matcher och den goda maten och vinet. Jag fick nämligen den äran att inte bara en, utan två, gånger slå mig ner hemma hos en av de största fotbollsspelarna vi någonsin haft i vår land – nämligen Kurt Hamrin. Kurre som representerade Fiorentina och själv menar att han hade sina personliga glansdagar just där, valde alltså att bosätta sig i Florens efter karriären. Att han hade ”sköna stories” är bara förnamnet.

FullSizeRender-5

Jag och Kurre. Här får han sin HIK-tröja med nummer sju.

Vad jag tar med mig mest är dock hans gigantiska hjärta och vänlighet. Verkligen en helt underbar person. Första gången jag var hemma hos honom var en torsdagskväll och då slog vi oss ner med lite kallskuret och Prosecco. Han berättade om höjdpunkterna i sin karriär, det helt galna målet mot Västtyskland i VM-semifinalen -58. Just VM -58 var han för övrigt 23 bast. Och tog alltså VM-silver på hemmaplan. Undrar vad jag lyckas åstadkomma när jag är 23. På frågan vem som var den bästa han får äran att spela ihop med var svaret snabbt och utan något som helst tvivel: ”Gunnar Gren. Han var fantastisk.” På söndagen blev vi inbjudna på lunch hos han och frun, med mat i mängder och gott vin. Middagen avslutades givetvis med en liten Limoncello. Han är än idag väldigt insatt i den italienska fotbollen och hade bra koll på alla lag och dess spelare. Hans bedårande fru var en av de finaste människor jag träffat, utan tvekan. Hon berättade bland annat att ”Kurre är ju Violafantast, men jag, jag är Rossonera.” Alltså, Kurre hejar ju på Fiorentina, men hon hejar däremot på Milan. I Milan nådde Kurre de största framgångarna rent lagmässigt. Han vann ligan, Europacupen och cupvinnarcupen där. Under sin karriär i Italien lyckades han smälla in hela 190 baljor. Förutom Fiorentina och Milan representerade han även Juventus, Napoli och Padova i Italien. Så när frun tycket han var bråkig fällde hon in kommentaren ”du är så besvärlig Kurre, jag tror jag ska sälja dig till Inter.” Förresten mäktade han också med att göra två landskamper i hockey. Det var annorlunda förr, om vi säger så.

En av de skönaste anekdoterna var den om hur övergången från AIK till Juventus gick till. Juventus, som har samma ägare som Fiat, Agnelli-familjen, kallade till möte på Fiats kontor i Stockholm. Väl där gjordes övergången klar på och på väg ut från Fiat mötte han en lagkompis från AIK.

– Vad fan gör du här, Kurre?
– Jag söker jobb.

Och ja, det gjorde han ju, på sätt och vis.

Här hemma nu då? Vi närmar oss inomhusfotbolls-tider med allt vad det innebär. Nyårssaluten blir futsal vilket känns lite halvtråkigt. Men att den blir lika het som den brukar råder det väl inga tvivel om. Och så fortsätter Silly season-karusellen, såklart. Vilka signar Eskilsminne för att etablera sig i div 1? Vilka lockar Henke till sig till HIF? Vad händer i HIF Akademi? Snor Höganäs åt sig Bosnas guldklimp Jason Johnson? Det är bara ett fåtal av alla frågor vi lär vi svar på inom kort.

jesper_johansson

Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *