Som rubriken skvallrar om var jag på plats i Rom och såg Derby della Capitale. Jag och två andra medlemmar i Frukostklubben, tillika lagkamrater, Hallengren och Hacke, begav oss mot Rom för en helg innehållandes bland annat ett hett derby. Utöver det hann vi med sightseeing i form av såväl Colosseum som Fontana di Trevi, Spanska trappan och Vatikanstaten. Vi var alltså inte bara ute efter nya kaffebönor till våra frukostträffar kommande säsong, utan hann även med att bli kulturellt berikande. Hacke är uttalad Laziosupporter och för honom rådde det inga större tvivel vilket lag han höll en extra tumme för medan jag var tämligen neutral och Hallengren var med för att upplysas om att italiensk fotboll och Serie A inte är så dåligt och tråkigt som de flesta i Sverige har en bestämt uppfattning om.

Serie A är bättre än många tror. Framförallt är det inte alls som de flesta här hemma tror, att spelarna filmar till höger och vänster, att det bara är divor och primadonnor. Man älskar fotbollen där nere, laget du hejar på är det du identifierar dig med. Hejar du på Lazio exempelvis, går hela din värld under när de förlorar. När de vinner däremot, då är allt frid och fröjd. Passionen och kärleken kring fotbollen hittar du inte i Premier League där topplagen består av överbetalda världsstjärnor. Läktarkulturen går inte att jämföra, det är som dag och natt. Så tycker du också, som Hallengren innan vi åkte iväg, att Serie A är en jävla pissliga. Ta en weekend i Milano eller Rom, se folkets passion på matchdagen och köp biljett till en match. Då kommer nog även du ändra uppfattning. Sen är jag inte dummare än att förstå att kvalitén inte är alls lika hög som när City och Chelsea möts. Men det gör ingen skillnad alls. Serie A är helt fantastiskt, oavsett om Premier League håller högre klass. Du älskar väl inte din fru mindre för att Jessica Alba är snygg, eller hur?

IMG_1013

Varför spelar inte jag i Lazio? Jag lackar på det. Jag hade ju för fan kunnat sitta på bänken, det spelar ju ingen roll.

Så lät det från Hackes sida redan första dagen, och det var bara en i raden utav citat som kom med jämna mellanrum under resans gång. Vi var rejält sålda alla tre, och kommentarer likt ”varför satsade man inte rejält på fotbollen när man var yngre bara?” var återkommande. Vi var i Rom, en helt fantastisk stad, och skulle bege oss mot arenan där Francesco Totti härskar. Mycket större blir det inte. För min del rådde det inga som helst tvivel om att det absolut största med matchen skulle vara att få se Totti lira. För mig en stor förebild och i den röda delen av Rom helgonförklarad.

IMG_1033

Hade jag spelat i Lazio hade jag stannat där för alltid, på riktigt alltså.
Hacke… Igen…

Väl på arenan blev det ganska tyst från alla tre till en början. Hur hittar man ord för att förklara det man ser i en situation som den vi var i? Det var drygt en och en halv timme till avspark och där stod vi och blickade ut över den gröna mattan som sken upp av solens ljus. Till höger om oss var Romas curva mer eller mindre fylld och till vänster om oss var Lazios dito definitivt det. Vi köpte oss varsin öl och inledde letandet efter våra platser. När vi till slut hittade dem stod det klart att vi faktiskt satt just precis så pass bra som snubben i Lazios shop sagt, det är liksom inte direkt så att ifall en italienare säger en sak så innebär det per automatik att så är fallet, snarare tvärtom. Men denna gången lyckades vi alltså.

Med drygt en halvtimme kvar till avspark hände det som jag kommer bära med mig som det starkaste minnet. En dam i 50-årsåldern knackar mig på axeln och frågar ifall vi kan flytta oss så att hon kan ta ett foto mot Lazios klack. Självklart gjorde vi det och hon frågade glatt vart vi kom ifrån. Det visade sig att hon var ett stort Laziofan och berättade en massa historier från tidigare derbyn, anekdoter om Lazios örn, Olimpia. Slutligen, efter en kvarts malande om allt möjligt så hände det. Hon gav mig sin ena Lazioskarf och sade ”lova mig att du håller den hårt i din hand hela matchen och ber för att Lazio ska vinna.” Det gjorde jag inte, och matchen slutade 0-0.

Matchen slutade mållöst alltså. Men det spelade mindre roll. Inramningen och stämningen var helt galen. Roma fick ett mål bortdömt, som minst sagt kan diskuteras (ping Mattias Hallberg), och reaktionerna från Laziofansen då var helt fantastiska. Vi fick se en grym uppvisning, och jag fick äntligen se Totti spela boll. Jag kan dö lycklig. Grazie Roma.

IMG_0996

Så vad sammanfattar en mållös, ligga-rätt-i-positionerna-match, på bästa sätt? Kanske ett citat från världsmästaren och mannen som blev utsedd till världens bästa fotbollsspelare 2006, Fabio Cannavaro. Han fick frågan vad han älskade mest med fotbollen. Han svarade ”Marcare, marcare, marcare.” Vad det betyder? Markera, markera, markera.

jesper_johansson

Tagged with →  
Share →

2 Responses to Johansson: Att uppleva ett Romderby på plats

  1. FHBG-NG11 skriver:

    Härligt referat. Har själv aldrig varit på derbyt men något jag givetvis ska ha avklarat inom en snar framtid. Känslan som du beskriver första gången man är där, man bara gapar. Hade ingen digitalkamera utan vanlig 32-korts rulle då. Den tog slut första fem och när första ”bomben” bränts av tog det en kvar att plocka ner min kusin från takbjälkarna. Jävlar vilket drag där va och då var det ändå ingen toppmatch jag var på (Roma-Modena). Längtar tillbaka nu… Hallen du har filmer på mobilen att delge oss saliga?

  2. Bengt ohlsson skriver:

    Jeppe, med Ditt referat känns det som man var på plats,
    Chao

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *