Igår spelade vi säsongens sista match. En säsong som bara flugit iväg, och man kan knappt förstå att det nu är över. Nu ska man alltså träna utan någonting överhuvudtaget att se fram emot, bortsett från nästa säsong, men den ser man inte ens bort i horisonten ännu. Nu kliver man in i perioden som är den osexigaste för en fotbollsspelare. Bara träning, inga matcher, mörkt och kallt och jävligt. Men när det väl drar igång igen, så är det ju värt allt hårt arbete och lite till. Men jag ska inte börja med ångesten redan, det kan vänta en liten stund till.

Vi visste att det fanns en tredjeplats att spela för igår. Vi visste att så länge vi gjorde vårt så fanns möjligheten att faktiskt bli trea, men det skulle ju till att Höganäs snodde poäng av Laholm. Men det var inget vi tänkte på under matchens gång, vi var nog mest fast beslutna om att avsluta snyggt, med en seger, och lämna säsongen på ett fint sätt. Det var en helt galen match vi spelade, och att den slutade 4-2 är smått otroligt. 8-2 hade varit ett någorlunda rättvist resultat. Vi skapade lägen i stort sett varje anfall. Den ena missen var galnare än den andra. Vissa brände mer än andra (ping Hallberg) och jag tror aldrig jag varit med om något liknande. Hur som helst avslutade vi säsongen snyggt, med en vinst och vi slutar på en tredjeplats. Något vi får vara nöjda med, men bara för denna gången. Det var ingen riktig glädje i omklädningsrummet efter matchen, segersången ekade inte lika högt som vanligt. Och det är kanske inte så konstigt, vi är ett gäng vinnarskallar – då är man inte mätt och belåten med att komma trea.

Och vilket år det varit. Höga toppar och djupa dalar har nog sällan passat bättre in på ett lags säsong än just vår säsong 2013. Vi inledde alltså med fem raka förluster, så när tillexempel Höganäs stod på femton poäng högst upp i tabellen, stod vi på noll, längst ner i tabellen. Då var det nog ingen, förutom vi själva lite naivt, som trodde att en tredjeplats var möjlig. Vi spelade dåligt, allt gick stolpe ut för oss och stolpe in för motståndarna i hela inledningen av säsongen. Vi fick hoppa i det gamla blåstället och börja kämpa och kriga för varandra för att det skulle vända, och till slut så gjorde det det. Och i perioder har vi spelat helt otroligt bra, medan vi i andra stunder varit komplett odugliga. Höga toppar, som bortamatchen mot Vinberg exempelvis, och djupa dalar, som hemmamatchen mot Hässleholm. Det är väl framförallt det, lägstanivån, vi behöver höja rejält till nästa säsong. Vill vi avancera till division två duger det inte att göra ett helt gäng bottennapp under en säsong. Det är vi väl medvetna om nu, och kommer troligtvis inte göra om samma misstag nästa år. Vi ska inte glömma att vi inför säsongen var nykomlingar i trean, och slutar på en tredjeplats. En mellanlandning, säger vissa, och en förberedelse inför nästa säsong. Kan vi behålla samma höga högstanivå, och höja lägstanivån, ser jag inte många lag som ska kunna stoppa oss från avancemang nästa säsong.

Inför matchen samlades vi i Frukostklubben precis som vanligt. Samma rutiner som alltid, men denna gången var det en liten skillnad. Det var nämligen en man som gick runt med kamera och dokumenterade tillställningen. Dencker var på plats, gick runt och mös med en cappuccino á la Dalle, och filmade och intervjuade. Resultatet ser ni här

, tack för i år, vänner. Mot nya framgångar nästa säsong.

Jag vill även passa på att gratulera André ”Le Super Kop” Kopfinger till skytteligavinsten!
Jesper Johansson är hemmahörande i Hittarp i division 3, är extra svag för italiensk fotboll och bloggar här på Alltid Fullsatt. På Twitter finns han under @j_johanssn

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *