En på många sätt fin helg är förbi oss. Vi gjorde vad vi skulle i lördags och vann med 3-0 och med bara tre matcher kvar att spela är den där tredjeplatsen inom räckhåll. För vår del väntar nu Älmhult, Stafsinge och Snöstorp/Nyhem. De två förstnämnda på bortaplan. Två matcher jag missar på grund av jobb, så är det med den saken. Sista matchen mot nuvarande tabelltvåan Snöstorp/Nyhem har alltså alla förutsättningar att bli en direkt avgörande match om tredjeplatsen. Självklart fantastiskt roligt, även om den i praktiken inte innebär ett jävla dugg. Annars har det för min del varit en helg fylld med europeisk fotboll. I fredags slötittade jag på Zlatan och hans PSG som troligtvis stod för deras bästa insats hittills denna säsong. I lördags efter min egen match åkte jag hem och hann se Arsenal. Där gjorde en viss Mesut Özil debut. En grymt bra sådan dessutom, men hyllningarna är enligt mig lite väl många och stora, mer om det längre ner i inlägget. På kvällen var det, åtminstone på förhand, helgens match enligt mig. Nämligen Derby D’Italia, Inter-Juventus. Det blev aldrig en riktigt lika fin match som jag på förhand hoppats på, fastän den var klart godkänd. Jag hann med att zappa mellan Torino-Milan, som var en härlig match, och Barca-Sevilla. Söndagen bestod av en heldag i soffan. 12.30 blåste domaren igång dagens första match i serie A. Den mellan mitt Fiorentina och Albin Ekdals Cagliari. Mer om både den matchen och Albin Ekdal längre ner i inlägget. Sen hann jag med både Lazio-Chievo, och det fantastiska Derby della Lanterna mellan Genoa och Sampdoria. Igår kväll fick jag luta mig tillbaka och njuta av återföreningen mellan Totti och Cassano. Jag hann även se lite av galna matchen mellan Swansea och Liverpool där Jonjo Shelvey var bäst i båda lagen.

Så till det här med Özil då. I samma sekund som han blev en Arsenalspelare verkade i stort sett 95% av alla Gunnerssupportrar tro att ligaguldet var säkrad. Det är lite att ta i, minst sagt. Missförstå mig inte, Özil är en helt fenomenal fotbollsspelare, men att han ensam skulle göra Arsenal från ett topp fem-lag till en het guldkandidat är ren bullshit. Arsenal skulle behöva en anfallare av absolut världsklass och en målvakt som inte hänger tvätt lite då och då. Jag har alltid sympatiserat med just Arsenal och kanske är det just därför jag inte vill ropa hej redan. Kanske är det just därför jag inte vill hoppas på för mycket. Jag skulle bli fullständigt lyrisk om Arsenal kniper en titel i år eller på riktigt utmanar om ligaguldet – jag vågar bara inte riktigt tro på det, än.

Mer av det här med med att ropa hej lite för tidigt. I lite samma kategori som Özil och Arsenal placerar jag Mario Gomez och Fiorentina. Eftersom jag håller La Viola som absolut nummer ett av alla klubbar i alla ligor var ingen lyckligare än jag när Mario Gomez valde Florens när han kunde valt Real Madrid eller någon annan europeisk toppklubb. Men samtidigt, i all extas, kom jag på mig själv. Jag trodde för en tid att han ensam skulle frälsa hela Florens. Nog för att han håller absolut världsklass, men precis som jag påpekade ovan, är han inte ensam en så enorm skillnad som vissa vill ha det till. Igår satt jag bänkad, lite lagom nervös som alltid när Viola spelar, och förhoppningsfull om ett en ny trepoängare skulle ros i hamn. Och att just Gomez skulle näta. Istället fick jag bevittna när han sliter sönder sitt knä och blir borta i två månader. Fruktansvärt tungt, och det bli spännande att se hur fan Fiorentina klarar sig i Milano nästa vecka. Då sitter jag på San Siro och biter på naglarna och naivt hoppas och drömmer om Champions League.

Albin Ekdal har varit namnet på mångas läppar på sistone. Ironiskt kan jag tycka. Som serie A-fantast har jag sett hans framfart länge. Jag har tjatat, tjatat och åter tjatat varje gång hans namn inte funnits med i en landslagstrupp där en helt gäng jönsar sparkar fotboll. Först efter de senaste landskamperna verkar svenska folket heja till och se hans ”storhet”, om vi nu ska kalla den det. Enligt mig borde han vara självskriven i en svensk startelva. Och när han nu fått chansen har han verkligen tagit den. Så gör en riktig klasspelare. Albin är oerhört värd platsen han nu tagit. Och jag vågar nästan garantera att han bara kommer bli bättre och bättre.

En viss Kaká stod för en oerhört vacker gest i dagarna. I sin comeback för Milan drog han på sig en skada och blir nu borta en tid framöver. I dagarna gick han ut mer att han avstår från sin lön under hela skadeperioden. Nog för att han har pengar så han klarar sig ändå. Men här snackar vi klubbhjärta. Kaká är en fantastisk person med båda fötterna på jorden. Snällt sagt så kryllar det inte direkt av sådana som honom i fotbollsvärlden idag.

Det bästa med denna veckan drar igång ikväll – Champions League. Då vet man att hösten hägrar runt hörnet. Min favoritårstid, med hästlängder.

Får också passa på att önska Eskilsminne lycka till i DM-finalen imorgon, där man ställs mot Lödde på Landskrona IP.

Jesper Johansson är hemmahörande i Hittarp i division 3, är extra svag för italiensk fotboll och bloggar här på Alltid Fullsatt. På Twitter finns han under @j_johanssn

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *