Vi är tillbaks på vinnarspåret igen, och till helgen har vi en otroligt viktig match. Då ställs vi mot Laholm hemma på Laröds IP och tre poäng där är en nödvändighet. Det är otroligt tight i mitten av serien och varje poäng och livsviktigt nu när det börjar dra ihop sig. Det är ju trots allt bara sex matcher kvar att spela, 18 poäng kvar att spela om. Även HIF är tillbaks på vinnarspåret och tur är väl det, om man vill vara delaktig i jakten på SM-guldet 2013. Imorgon, onsdag, drabbar Eskilsminne och Höganäs samman i DM-semifinal. En spännande match med mycket känslor och faktum är att Höganäs vunnit båda matcherna lagen emellan tidigare i år. Vinnaren får spela final mot Lödde, som överraskande nog slut ut IFK Malmö. Kollega Hermansson snackar upp den matchen ytterligare här på Alltid Fullsatt.

Nu råkar det vara som så, att jag har inte så mycket ”tyck och tänkt” om den lokala fotbollen just den här veckan. Däremot har jag mycket av den varan när det kommer till en annan liga, där passionen och kärleken är större är någon annanstans och där tifon och supporterkulturen är top notch. Kanske får jag ytterligare någon att välja att slå på en italiensk match framför en engelsk, vem vet.

Premier League, Bundesliga, Ligue 1, La Liga i all jävla ära, absolut. Men någonstans, åtminstone i min lilla drömvärld, är de inte på långa vägar i närheten av Serie A. Jag ser i stort sett all fotboll jag kommer över, från Superettan till mästerskap och allt däremellan. Jag uppskattar all fotboll, älskar när en match mellan Stoke och West Brom mer påminner om den nickboll man ibland kör som uppvärming på träningar. Älskar ett El Clasico som rinner över på känslor, när Arsenal för en gångs skull tar tre poäng blir jag helnöjd. Jag är sedan gammalt oerhört svag för Bayern München, ser deras stora matcher iklädd matchtröjan, och förra säsongen var det inte mycket mer man hade att önska angående deras fantastiska resultat. Men det kommer inte riktigt upp i känslorna, kärleken och passionen jag har till Serie A och Italien. Och tänka sig, i lördags var det tur för just Serie A att dra igång, och som det drog igång…

Fjolårsmästarna Juventus går uttalat mot sin tredje raka Scudetto och satsar även på att ta ännu ett steg i Europa. Något jag tror är fullt möjligt. I sin premiärmatch ställdes man mot Sampdoria på ett slutsålt Marrasi. Faktum är att just Sampdoria vann båda sina matcher mot Juve förra året. En trend som vinnnarskallarnas vinnarskalle Conte gärna ville ändra på. Det gjorde han också, och visst var det nyförvärvet, Carlito Tevez, som höll sig framme. Att ännu en gång få se Chiellini & Co. stångas under uppsikt av Buffon och Pirlo smeka bollen som om det vore hans mest värdefulla ägodel, Marchisio, Vidal och ungtuppen Pogba spela fotboll med sådan kraft och passion är helt fantastiskt. När man nu dessutom har förstärkt längst fram kommer man bli svårstoppade.

I Neapel drömmer man. Man drömmer sig tillbaks till fornstora dar. Man har visserligen tappat målsprutan Cavani, men den klarast lysande stjärnan, Hamsik, är kvar i laget. Man har dessutom förstärkt med Higuain framåt. Första matchen kom att handla om just Hamsik. Han håller, enligt mig, allra högsta europeiska klass. Två mål hann slovaken med att göra. Det mesta tyder på att detta blir hans år, även om han redan förra säsongen var helt fantastiskt bra.

Roma, med kejsare Totti i spetsen, vann också. Nye tränaren Garcia samlade på sig pluspoäng hos supportrarna när han efter matchen uttalade sig gällande det första målet: ”Det är oerhört symboliskt att första målet för året får göras av De Rossi.” Han har redan fattat, alltså. Snyggt var det också.

Det vackraste just denna premiäromgång spar vi lite till på. Det näst vackraste däremot, är en fin historia. Det är historien om Luca Toni. Mannen som öst in mål runt om i Europa det senaste decenniet, fått en egen låt av Bayern Münchens fans, och dessutom hunnit med en Mellanösternsejour. Sedan återvände han, till klubben jag älskar, Fiorentina. Det var redan inför förra säsongen snack om att han var alldeles för gammal, långsam och inte längre hade någon egentlig hunger. Det lyckades han motbevisa x antal gånger. Med samma målgest varje gång han får nätkänning, oavsett om det är en VM-final eller en betydelselös höstmatch i Italien. Men så finns det en vändning i sagan om Luca Toni…

Den patenterade målgesten.

Förra sommaren skulle han nämligen äntligen bli pappa för första gången. Det hann han aldrig riktigt bli, och barnet dödföddes. En oerhörd tragedi för hela familjen och 35 år gammal hade Luca längtat efter en tillökning i familjen. Efter det tog han sig tillbaks till fotbollsplanen, och lyckades verkligen prestera. När säsongen tog slut i maj, trodde de flesta att han skulle lägga skorna på hyllan. Så blev inte fallet, istället gick han från Fiorentina till broderklubben, tillika nykomlingen i Serie A, Hellas Verona. Ingen trodde att han skulle tillföra särskilt mycket. Men i somras, ungefär ett år efter att han fick ett dödfött barn blev Luca äntligen pappa. Lättnaden, lyckan och kärleken gjorde så att han äntligen kunde sluta grubbla över det tragiska som hände ett år tidigare. I helgen ställdes Hellas Verona hemma mot Milan. Milan tog tidigt ledningen efter att geniet Balotelli spelat fram nyförvärvet och talangen Andrea Poli. Men så fick matchen en vändning. En viss Luca Toni ville träda in i handlingarna. Hans show börjar med att han nickar in en hörna och kvitterar. Sedan skulle han också hinna med att avgöra matchen, återigen på en nick. Faktum är att han nu bara är ynka tre nickmål ifrån Oliver Bierhoffs gamla rekord gällande antal mål på huvudet i Serie A. 2-1 till Hellas Verona. Matchhjälte? 36-årige Luca Toni, som alla trodde var helt slut. Det blir ett spännande år i Verona.

Så till det, enligt mig, vackraste i premiäromgången. Oundvikligt blir det ju så att jag måste säga att det var Fiorentinas seger igår kväll mot Catania. Fiorentina som på senaste tiden snackats upp väldigt mycket på grund av sina spektakulära nyförvärv och harmoniske tränare. Vad som var enormt symboliskt just igår var att första målet fick göras av Giuseppe Rossi. Italienaren som lämnade Italien för Spanien, blev långtidsskadad och nu är tillbaka i finrummet. Fiorentina vann till slut matchen med 2-1 och fick en perfekt start på den nya säsongen. Det känns på förhand som att jag valt precis rätt tidpunkt att flytta ner till Florens, men det återstår ju såklart att se.

Bara i Italien.
”Vi bryr oss inte om transfernyheter. Bara att ni kämpar – varje match – hela säsongen.”

Jesper Johansson, Italienpassionista

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *