Gått ett tag sedan tangentbordet producerade text till min blogg här på alltidfullsatt. Det har definitivt hänt en hel del sedan sist. Tre matcher har vi i Red Bulls avverkat sedan Columbus, sju poäng av nio möjliga hämtades hem. Tre stentuffa matcher med fight ända in på mållinjen.

Första matchen av dessa tre var mot topplaget Montreal. Segerresultatet 2-1 speglar matchen väl. Vi känns lite starkare än dem och har bra koll på händelseförloppet framförallt defensivt. Mr Henry gör två mål varav ett väldigt vackert som ni kanske har sett eller läst om. Juninho slår en hörna som jag går upp och nickskarvar mot bakre där Henry slår till med en galant cykelspark. Målet innebar 2-0 och punktering av matchen tänkte de flesta. Men ett misstag och den evigt målfarlige Marco Divaio reducerar till 2-1 med ett par minuter kvar. Slutet blir lite dramastiskt, de lyfter upp chansbollar men vi kan hålla undan och viktig tre viktiga poäng är bärgad i jakten på slutspel.

Nästa match borta mot New England utanför Boston, som spelar sina hemmamatcher på gigantiska Gilette-stadium med plats för nästan 70 000 åskådare och som även är hemmaarena för NFL-laget Patriots, vilket innebär att de har en plastmatta som underlag. Plastmatta i sin tur innebär att vi måste vila spelare för att inte få onödiga skador. Mr Henry och min mittbackskollega Jamison Olave står över matchen, Tim Cahill spelar första 45 minuterna och Juninho resterande 45.  Matchen i sig tror jag från läktarhåll inte blev speciellt underhållande. Mycket mittfältsspel och bollbytande. En förklaring kan vara tröttheten efter tre matcher på en vecka en annan är bytet av underlag. Plastgräset förändrar fotbollen väldigt mycket. Som mittback vill jag gärna känna att jag kan ligga när motståndaren och tackla. Men på detta plast blir spelet inomhus-likt med färre direkta närkamper.

Slutresultatet blir 1-1 med viss övertag för New England. Deras mål tillkommer efter en hörna i den ytan som Tim Cahill så bra brukar attakera och kunna ta bort bollen i. Vid detta tillfälle var han inte på plan och vi lyckades inte täppa till den luckan. Bra för oss var att vi kunde studsa tillbaka ganska omgående, bara ett par minuter efter gör Loyd Sam ett vackert mål och kvitterar till slutresultatet 1-1.

Den tredje bataljen spelades i söndags mot Los Angeles Galaxy, med Robbie Keane och Landon Donovan i spetsen.

Matchen kom att avgöras i den sista minuten. Juninho slår en frispark långt ut till vänster från halva av deras planhalva. Bollen går långt in i straffområdet som är bra befolkat så att deras målvakt ej vågar gå ut och Tim Cahill får en skarv på bollen som seglar in i mål. Ytterligare en oerhört viktig seger. Dels för vårt självförtroende att vi kan kämpa ner en motståndare även när spelet inte är speciellt vackert. Andra matchen i rad på hemmaplan avgör vi via en fast situation, vilket är en av nycklarna till att kunna gå långt i år. Att hålla Robbie Keane mållös är inte det lättaste, han fick ett kanonläge vilket var ytterst nära att resultera, men i Övrigt tycker jag att vi har bra koll. Jamison Olave gör en av sina bästa matcher i Red Bull tröjan. Många fina glidtacklingar och brytningar. Men vad som fungerar väldigt bra mellan oss två är vårt samspel. En går i press den andre täcker av, vi hjälper varann på en väldigt hög nivå och jobbar hårt med detaljer där vi vågar ge varann feedback för att kunna ta nästa steg i utvecklingen.

Trots en regnig eftermiddag kom det ut en hel del publik till Red Bull Arena och skapade väldigt bra stämning. Tack till alla er. Tidigare i år på våra hemmamatcher har det inte varit så befolkat som klubben hoppats på. En förklaring kan vara att klubben inte riktigt når ut till det fotbollsintresserade folket. En annan är att det är svårt att veta vilka som är fotbollsintresserade. Med tanke på den amerikanska idrottskulturen är fotboll inte den sport som är högst på listan men väl en idrott som växer. En annan faktor kan vara att folk inte vet hur de ska ta sig ut. Men för de turister som besöker framförallt Manhattan kan jag berätta att Path, som är en form av tunnelbana som bygger ihop Manhattan med delar av New Jersey går alldeles utmärkt att ta ut till Red Bull Arena. 20 minuter tar det från World Trade Center och 40 minuter från Midtown (33e gatan och 6e avenyn).

Ta en titt på tabellen nedan, så ser ni oss som serieledare. Vad är det egentligen värt? Vi har spelat fler matcher än de andra lagen vilket gör tabellen oerhört svår att följa. Dock finns ett PPG index som kan vara intressant att titta på. På vår sida leder Montreal på höga två poäng per match. Vi ligger tvåa på 1.71, vilket är en bra siffra som brukar räcker för att ta sig till slutspel. Förra året tog sig Vancouver in till slutspel som sista lag i den västra Conferencen på 1.26 PPG varav sista lag på östra sidan (Houston som senare gick hela vägen till final) tog sig in på 1.56.

Epitetet: ”sämsta fotbollsspelare jag sett som lyckats så bra”, tyder på smarthet, vinnarmentalitet, målorienterad, mottaglig för feedback och taktisk förståelse för att kunna skapa bra resultat samt gå därifrån med bucklan i hand.

14 matcher avverkade för oss i New York Red Bulls. Säsongen började svagt resultatmässigt men poängkurvan har därefter pekat rakt uppåt. Spelet däremot har varit av väldigt varierande kvalitee, framförallt offensivt. Defensivt känns vi väldigt starka och det spelar egentligen ingen roll vem av oss som spelar utan vi är sex stycken väldigt kompetenta försvarare som allt mer synkroniserar på ett bra sätt ihop. Att ha landslagsmeriterad (amerikanska landslaget) spelare på bänken är för mig väldigt synd för spelaren/spelarnas personliga framgång men visar på den styrka och bredd vi har framförallt på backsidan. Dock kan man fråga sig om de bästa ska spela eller om de spelare som är gjorda för en speciell position ska spela? Vad blir bäst för laget? På vilket sätt kan tränaren hålla spelarna på tå och ska ett rotationssystem tas i bruk? Hur ser spelschemat ut, vilka spelare passar för vilka matcher? Oerhört många frågor som en tränare måste ha svar på och fundera runt omkring.

Vår defensiva del av spelet är på en hög nivå för MLS men hur ska vi kunna få balans mellan defensiv kvalite och offensiv kreativitet utan att göra som vi gjorde många gånger förra året: spela naivt och springa bort med för många spelare i fel tillfälle. Denna balans letar vi efter och ett typ exempel är att de matcher vi spelat offensivt riktigt bra som mot DC United första hemmamatchen (0-0) fick vi ingen utdelning, medan matcher som mot Toronto och Columbus kunde vi komma vinnande ur med tre poäng. Dax McCarthy som jag lovordat tidigare i denna blogg är tillbaka efter skada. Många ser honom som en defensiv mittfältare som är duktig på att samla upp andra bollar och rensa framför oss i backlinjen. Min tanke om Dax är att han är väldigt viktig för våran balans i laget både offensivt och defensivt. Defensivt precis som beskrivet ett rivjärn likt Gashi men offensivt en avlastningsspelare och referenspunkt för att skapa 2-1, 3-2 lägen i uppspelsfasen och på så sätt kan vi spela oss ur fler situationer från backlinjen. Dax har förmågan att hitta ytor och vinklar som gör vårt offensiva passningsspel mer effektivt. Det är något som vi framförallt har saknat nu när han varit ute p.g.a skada. Juninho och Tim Cahill har gjort det väldigt bra som innermittfältare framförallt högre upp i banan där deras kvaliteer kommer till sin rätt än mer. Nu när Dax är frisk hårdnar konkurrensen även i mittens rike. Kan alla spelare känna delaktighet, gemenskap och att det är en förhållandevis rättvis konkurrenssituation, så tror jag vi kan gå långt i år. Vi har bäst kvalitee i ligan och i de senaste matcherna har vi visat att vi kan gå över berg för att ta hem viktiga vinster.

En trevlig utmärkelse landade vecka 11 i MLS tideräkning. Jag lyckades komma med i veckans-lag efter två bra genomförda matcher mot Montreal och New England. Läs mer här!

Baseball, denna förunderliga idrott för oss på andra sidan atlanten har jag varit och sett live på berömda Yankee stadium (som visserligen är nybyggd). Upplevelsen var bättre än vad jag hade förväntat mig. Alla som säger att baseball är en långsam idrott har rätt. Det tar tid mellan jubel-tillfällena. Det är mycket statistik och många kastade bollar, men mittemellan dessa missade bollar och taktiska oklarheter så hade jag ca 3-3.5 timmes trevlig upplevelse. Ska ni någon gång besöka en baseball-match så läs på innan, det kommer öka er förståelse och känsla för sporten.

Uppdatering från slutspelen häröver: Både Brooklyn Nets och NY Knicks har åkt ut ur basketslutspelet. Nets i första rundan mot Chicago Bulls samt Knicks i andra mot Indiana Pacers. Från östra sidan möts Miami Heat (favoriterna) mot Pacers och på östra sidan möts San Antonio Spurs mot Memphis Grizzlies i Coference finalerna.

I hockeyns slutspel åkte NY Islanders ut mot Peguins i en fantastisk serie där Islanders stod upp överraskande bra mot Penguins stjärnor.

NY Rangers kravlade sig vidare efter 5-0 i den sjunde och avgörande matchen mot Capitals. Dock har nästa omgång av slutspelet börjat sämre och de ligger under med 2-0 i matcher mot Boston Bruins. Framöver väntar två hemmamatcher för Rangers i den berömda Garden på Manhattan.

Från två olika reportrar har jag fått förfrågan om den svenska landslagsledningen följer och kontaktat mig på något sätt. Min förvånande blick över frågan gav dem nog tillräckligt med svar. Jag har inte haft någon tanke på det överhuvudtaget men gläds att de har sådana tankar om mig. Mitt svar på frågan lyder att vi i Sverige är väldigt bra organiserade och har med lång tradition alltid fått fram väldigt starka backar och så även nu som spelar på en nivå högre än den jag gör. Samt jag är inte speciellt ung och det är flera unga mittbackar som är på gång uppåt i sina karriären som jag tror Hamren ser före mig. Bl.a. Joel Ekstrand som jag hoppas mycket mer på än de lirarna som finns i t.ex. Malmö eller AIK.

Nu tänker kanske någon att ska han inte skriva om HIF. Min fråga är om ni vill att jag ska skriva om HIF? Finns väldigt mycket där ute på internet, många kloka och intressanta artiklar och inlägg att läsa, slår mina referat in bland de ni vill fortsätta läsa eller blir det bara utfyllnad i min blogg?

I övrigt är det några frågor ni vill ha svar på, något intressant ämne ni vill veta mer om? Helt enkelt vad är intressant att läsa när ni äntrar min blogg? Skriv i forumet!

HIF, gör det oerhört bra och skickligt för tillfället. Imponerarde 5-0 vinst mot Häcken där första målet blev oerhört avgörande.

Matchen mot Elfsborg fick en liten annan karaktär, men där jag tycker HIF visar mental styrka och en säkerhet som är så viktig för att kunna gå långt. Mental styrka att kunna komma tillbaka från bl.a. ett tvivelaktigt offsidemål samt att fortsätta mala på med snabba och oerhört vassa kontringar mot ett Elfsborg som går framåt. Styrkan att veta att organisationen och försvarsarbetet fungerar då kommer HIF vinna många matcher genom sina kreativa spelare med Bedoya i spetsen. Malmö nästa, den Röda Maskinen har börjat få upp rejält med fart!

Serie-Ledare Serie SerieLedare!!

Markus Holgersson tog SM-guld, supercupen och guld i svenska cupen med HIF och har debuterat i landslaget innan han tog steget över till stjärnspäckade New York Red Bulls. Han bloggar om livet som proffs och New Yorker här på Alltid Fullsatt.

Tagged with →  
Share →

4 Responses to Markus Holgersson uttagen i ”veckans lag”

  1. em skriver:

    Klart du ska skriva om HIF, det är inte alls ngn utfyllnad kul att veta vad du tkr!! 😀
    Lycka till i USA :)

  2. Robert Schuller skriver:

    Hogge: Det kan aldrig skrivas för mycket om HIF :)
    Kul att läsa att det går bra för dig..

  3. Fredrik Ymer skriver:

    Håller med ovanstående. Det kan aldrig skrivas för mycket om HIF!
    Så känner herr Holgersson för att skriva, reflektera och fundera över HIF, så läser jag (och säkerligen många med mig) gärna! :-)

  4. Fredrik Forever Red & Blue skriver:

    Kan bara instämma med föregående talare, dessutom har ju Hogge ett ”inside” perspektiv då du nyligen suttit i omklädningsrummet med Chrisse, May & alla andra, och på så sätt kan du ge en extra inblick via din synvinkel på alla artiklar, TV-inslag & blogginlägg om HIF skrivna av personer nära klubben, men inte så nära som du varit – annars alltid skoj få läsa om ”soccers” succesiva framväxt i USA, kanske någon kommentar om Klinsmans landslag & vem Bedoya närmast ”slåss med” för att ta en plats i deras landslagstrupp kan vara på sin plats?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *