Tiden rusar fram. I skrivande stund har vi redan spelat 9 matcher av säsongens 30 och på torsdagkvällen spelas match nr 10. Alltså redan en tredjedel av säsongen avverkad och snart är det dags för uppehåll och VM. Men först lite om vad som varit.

Foto: Lollo Skagerfält

Foto: Lollo Skagerfält

Falkenbergs FF spelar som ni säkert vet vid det här laget i allsvenskan för första gången. För premiärmotståndet stod de regerande mästarna på bortaplan, Malmö FF. En fantastisk upplevelse att kliva ut på Malmös hemmaarena inför ca 20 000 åskådare! Det ska dock tilläggas att ljudnivån faktiskt inte var i närheten av vad Hammarbys fans åstadkom på Tele 2 arena i höstas och då var där ”bara” runt 14 000 på läktarna. Matchen var jämn, vi spelade bra och chockade säkert Malmö då vi klarade av att stå upp så pass bra. Så skedde då det som inte fick hända. Ett skott utifrån av Magnus Eriksson och jag gör en rejäl miss och släpper in skottet. En dittills perfekt insats kröntes alltså med en tavla som gör att vi förlorar. Sånt vänjer man sig aldrig vid och framförallt inte i den allsvenska debuten inför hundratusentals tittare. Så är livet för målvakter, ena stunden hjälte för att i nästa stund vara syndabock.

Efter en sådan miss förväntar (och förtjänar) man en del skit, det får helt enkelt inte hända. Men värst var ändå på jobbet dagen efter. En av mina arbetskamrater, av modell äldre, har aldrig varit idrottsintresserad i hela sitt liv. Han känner knappt till när OS är igång. Mitt inträde i hans arbetsliv har ändrat detta och helt plötsligt får man höra att han tittar lite på text-tv, bläddrar över till sporten på tv osv. Kul! Det leder dock också till en del pinsamma situationer när han försöker att diskutera fotboll, man kan säga att känslan för hur man pratar med mig efter matcher inte alltid är den rätta. Så kom jag då till jobbet dagen efter, träder in i den långa korridoren och ser personen ifråga längst bort. Han brister ut i ett gigantiskt leende och gapar genom hela byggnaden: ”KOLLA! DÄR KOMMER JU SÅLLET!”. Inte det man vill höra av en arbetskamrat när man är knäckt efter matchen. Men visst, det kanske jag förtjänade. Och lite kul var det ändå.

Matchen mot Malmö följdes av en viktig seger mot Brommapojkarna på hemmaplan och därefter tunga förluster mot Åtvidaberg, Kalmar, Elfsborg och Göteborg. Väldigt svåra matcher som vi verkligen inte förtjänade att gå lottlösa ifrån. Åtvidaberg spräcker nollan i 85-e minuten, mot Kalmar får vi en kvittering felaktigt bortdömt i slutskedet, Elfsborg vänder underläge och Göteborg vinner på straff i 86-e minuten. Jag var inte helt nöjd med mina insatser fram till matchen mot Göteborg. Jag gör inga dåliga insatser, men inte heller så bra som jag vet att jag kan och behöver göra för att laget ska ta poäng. Kanske märktes omställningen till allsvenskt spel mer än vad jag trodde.

Det vände däremot mot Göteborg där jag gör en väldigt bra match. I matcherna efter mot Gefle, Örebro och nu senast mot Djurgården har vi enbart släppt in ett mål och det på straff. Det starka försvarsspelet från förra året sitter och jag känner att jag presterar på en hög nivå igen, vilket är väldigt skönt efter en ganska tung start. Även om vi som nykomlingar kanke inte poängmässigt räknar med att knipa poäng av de större lagen. Självförtroendet i laget är i alla fall på topp efter tre raka utan förlust och vi har tagit ett litet kliv ifrån det absoluta bottenskiktet. Nu väntar matcher mot Norrköping, Häcken och HIF innan vi tar lite sommarledigt för att följa VM.

Bottenskiktet känns lite speciellt denna säsongen. Många klubbar harvar och har en ganska skral poängskörd. Klubbarna som ligger där nere är också de som förväntats av många. Malmö FF leder välförtjänt, det är seriens bästa lag med såväl individuell som kollektiv skicklighet. Frågan är dock hur många spelare de säljer i sommar och hur laget klarar av spelarförluster och där tillkommer europaspel. Kanske kan Kalmar, med min förra coach Eklund, skrälla rejält och ta guldet i år?

Vill också dela med mig av en fantastiskt rolig händelse som inspelade sig igår när vi mötte Djurgården. Efter matchen står några killar vid spelaringången och ber om ett par gamla handskar eller liknande. Jag går in i omklädningsrummet för att se vad jag kan skänka bort och upptäcker att mina nya fotbollsskor som jag använder på konstgräs är borta. Första tanken var att de var stulna. Andra tanken är att jag får börja leta på min granne, Carl-Oscar Anderssons plats för där kan finns vad som helst. Lite som Skalmans skal. Carl-Oscar är en underbar människa men han har verkligen inte koll på sina materiella ting. När jag börjar leta på hans plats dyker ena skon upp, men den andra är borta. Jag nämner det för Carl-Oscar och han kommer att tänka på att skon som han har spelat matchen i kändes lite stor. Det visar sig alltså att han har lyckats ta min sko från min plats och spelade 20 minuter med den på sig. Tilläggas bör att han bär storlek 43 och jag 44,5.

För två år sen spelade jag matcher mot Utsikten, Gauthiod och Kristianstad. Nu springer jag in och möter Malmö FF, IFK Göteborg och alla de andra storlagen. Det är fantastiskt roligt att allt envist jobb har lönat sig. Jag är dock inte nöjd och vill ha mer, viljan att motbevisa allt hån mot Falkenberg och våra chanser att klara oss i allsvenskan är en stark drivkraft för tillfället och det vore riktigt häftigt att klara av det. Vi har gett oss möjligheten och sitter i ett hyfsat läge efter en avverkad tredjedel av säsongen.

Tack för uppmärksamheten!

otto_martler

 

 

Helsingborgaren Otto Martler är målvakt i allsvenska Falkenberg och skriver kontinuerligt om sina tankar här på Alltid Fullsatt. Läs tidigare inlägg här!

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *