Falkenbergs FF kommer att spela i allsvenskan 2014, som den 62:a klubben genom tiderna. Vi lyckades alltså att säkra FFF:s första avancemang till högsta serien det året som klubben fyller 85 år. Denna säsong har överträffat alla förväntningar som fanns innan säsongen, såväl mina egna förväntningar som de som fanns utifrån.

Foto: Lollo Skagerfält

I ärlighetens namn fanns det nog inte några förväntningar på laget. En dålig säsong 2012 avslutades med ett negativt kval som FFF gick segrande ur med minsta möjliga marginal. Fem startspelare och flera från ledarstaben försvann. Inga namnkunniga ersättare plockades in, med undantaget av tränare Hasse Eklund. Snacket på förhand handlade om att undvika kval och av många tippades laget omkring kval och av några t.o.m. som nedflyttningskandidat.

Foto: Lollo Skagerfält

Mina egna förväntningar var inte heller speciellt stora. Till att börja med ville jag spela, men förstod genast att det skulle bli mycket tufft eftersom den andra målvakten i truppen också var riktigt duktig. En konkurrens som jag inte haft på många år och det var en ny situation för mig. I och med att jag inte kände till laget och det inte fanns några stora namn i truppen var förstås inställningen att det skulle bli bottenstrid hela året, där jag hoppas på att få spela så många matcher som möjligt.

Foto: Lollo Skagerfält

Efter succén i svenska cupen, där vi slog Häcken och Örebro på bortaplan, började tron på laget att växa och vi fick en riktigt bra start på serien med fyra raka segrar. Tankarna var ändå fortfarande på att vi skulle skrapa ihop så många poäng som möjligt för att undvika nedflyttning och kval. Känslan att vi skulle fixa detta, kom egentligen inte förrän den veckan då vi spelade borta mot Hammarby och Örebro inom loppet av fyra dagar och fick med oss fyra poäng. Efter detta fortsatte vi vinna och till slut var det bara 4-5 matcher kvar.

Foto: Lollo Skagerfält

De sista veckorna har varit jobbiga, men samtidigt härliga. Varje morgon har man vaknat och tänkt på kommande match, det har varit mycket snack med kompisar, på jobb och från media. Nervositet har blandats med förväntan och förhoppningen om att verkligen få spela upp FFF till en allsvensk plats. Sen kom min skada, med sämsta möjliga timing. Bedrövelse i en vecka, men sen tändes ändå hoppet om att få spela mer i år. Läkningen gick väldigt snabbt och vi diskuterade specialskydd och att påbörja träning. Redan 10 dagar efter operationen började jag fånga bollar med handskar på.

Att sitta sidan om i matcherna mot Varberg och Degerfors var verkligen en nervpärs. Det var inte några odramatiska matcher heller direkt. Seger med 2-1 mot Varberg där Sköld avgör med sitt nickmål i 94-e och den helt makalösa matchen mot Degerfors. Seger och avancemanget var klart. En extremt vattensjuk plan, ledning 2-0 och rött kort på en Degerforsspelare. Vi var nog många som trodde att det var klart då, kanske även spelarna på planen. Degerfors lyckades smälla in två bollar och det var uppgivet på läktaren. Vi lyckas ändå få en straff på övertid och fram kliver Danny Ervik, högerbacken, och missar. Vad som föregicks i hans huvud de ögonblicken måste vara fruktansvärt. Men Danny är en kille som skakar av sig det snabbt och han hade garanterat försökt igen om han hade fått chansen. Nu i efterhand är vi nog många, inklusive mig själv, som är glada att han missade så att vi fick säkra seriesegern på hemmaplan istället.

Veckan efter matchen mot Degerfors var jobbig mentalt. Jag var oroligt för matchen mot Ängelholm, först och främst för att vi hade missat ett par matchbollar och det började kännas med pressen. Ängelholm är även ett starkt lag och kan mycket väl vara det lag i höst som tagit flest poäng sen serien vände. Sen hade jag även andra saker att tänka på och det var om min hand skulle hålla för spel, och framförallt om jag skulle få spela. Inga indikationer alls från tränarna och efter att ha tränat onsdag och fredag fullt fick jag vara med i matchtruppen. Beskedet att jag skulle starta fick jag inte förrän 1½ timme innan match, otrolig lättnad!

Foto: Lollo Skagerfält

Matchen mot Ängelholm spelades i härligt höstväder och drygt 5000 hade letat sig till Falkenbergs IP. Efter en mardrömsstart och underläge 0-1 dunkar Niclas Eliasson in ett distansskott innan paus och därifrån var jag helt hundra på att vi skulle fixa det. Seger med 4-2 och vild glädje. Det är få förunnat att få vinna en serie. Jag kvalade upp från trean till tvåan och jag vann div två, men det går inte att jämföra med att få vinna Superettan, det var helt fantastiskt. Denna helg kommer jag alltid att komma ihåg, en underbart rolig lördag fylld med fest och en söndag där vi hyllades av staden på storgatan. Jag blev även tilldelad pris av supporterklubben som årets bästa FF-spelare. Jag blev väldigt överraskad, men samtidigt otroligt stolt och det var något jag verkligen inte trodde skulle ske.

Att vi vinner serien rättvist är det ingen som kan anmärka på. Vi gör flest mål, vi vinner flest matcher, vi håller nollan flest gånger, vi har 16 olika målskyttar (inklusive mig själv) vi spelar en rolig fotboll och detta med spelare som alla är under 30 år, med undantaget av Rodevåg och Jensen som gjort några inhopp. Spelare från vårt lag vinner skytteligan, assistligan och poängligan. Vi har till vissa matcher saknat upp mot 10 spelare, men lyckas ändå med att fortsätta vinna. Nu är det mycket snack om spelare och ledare hit och dit. Det kommer säkerligen att röra sig på olika fronter, både in och ut. Det snackas om att arenan kanske inte kommer att godkännas för spel i allsvenskan nästa år. Experter har redan dömt ut våra chanser till nästa år. Det får bli ett senare problem och nu ska vi njuta ett tag. Sedan får vi göra precis som vi har gjort i år, strunta i vad alla andra tycker och fortsätta att göra det vi gjort så bra denna säsong.

Nästa år spelar vi alltså i allsvenskan och det ska bli grymt kul att få spela på t.ex. Friends arena och Swedbank arena. Roligast av allt blir ändå att få komma tillbaka till Olympia, drygt 10 år sedan sist, och få spela på Sveriges finaste matta mot en av Sveriges finaste klubbar. Vilken känsla!

Otto Martler är målvakt i Falkenbergs FF som slåss om en plats i allsvenskan 2014. Läs alla hans inlägg härDu kan också följa honom på Twitter: @OMartler

Tagged with →  
Share →

One Response to Otto Martler: ALLSVENSKAN!

  1. Fredrik Forever Red & Blue skriver:

    Välkommen tillbaka till Olympia men misstänker att det lutar åt FFF spelar på Örjans vall nästa år, så synd att inte få bocka av ännu en ny arena att besöka som bortasupporter…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *