Efter bara två matcher exploderade den 82-årige klubbpresidenten och sparkade Stuart Baxter. Sen ångrade han sig. Då var det för sent. I en längre intervju med Alltid Fullsatt prata Baxter om en annorlunda upplevelse som tränare och vad som händer närmast i tränarkarriären.
Stuart Baxter är hemma i Strandbaden igen. Han hämtar sig efter sitt kortaste tränaruppdrag någonsin. Trots förvarningar om jobbet i Turkiet så tackade han ja.
– Ju mer folk ifrågasatte valet desto mer blev jag frestad att ta jobbet. När jag kom dit var det första journalisterna i Turkiet frågade mig hur jag kunde tacka jag och undrade hur jag skulle kunna jobba med presidenten. Jag fick ganska snart klart för mig att tålamod inte var hans starkaste sida.
Efter tre fantastiska år med liga- och cuptitlar som coach för Kaizer Chiefs valde Stuart Baxter alltså att skriva på för ”svenskklubben” Genclerbirligi.
– Jag kände att det var rätt läge att lämnar Kaizer Chiefs. Turkiet kändes också som ett bra avstamp för jobb i Europa.
Klubben hade sålt ut spelarna med de högsta lönerna inför den här säsongen. Alexander Kleb gick till Arsenal, Petrovic till Dynamo Kiev och Tosic gick till Besiktas. Dessutom försvann både målvakten, lagkaptenen och en ordinarie mittback.
I laget hade Stuart i gengäld ett gäng svenskar som till exempel Walid Atta. Till den här säsongen anslut också en annan före detta HIF-are – Olafur Skulason.
– Jag kände ju Atta och Skulason och någon till. Jag hade inte problem med att klubben också plockat upp yngre spelare som skulle ersätta de etablerade som försvunnit så länge inställningen från klubben var rätt. Det var jag tydlig med från början.
Stuart skrev på ett ettårskontrakt, ett avtal som skulle rivas bara tio veckor senare. För första gången berättar Stuart Baxter om anledningen:
– Trots att halva startelvan såldes och vi fick in unga spelare så hade presidenten en tro på att vi skulle bli en guldkandidat. Då hade laget precis klarat kontraktet säsongen före. Vi vann en träningsturnering i Holland mot lag som FC Twente och åkte hem med tre segrar och 9-0 i målsskillnad. Vi gick även till final i en turnering i Ankara och allt det gav väl ännu mer guldvittring, säger Stuart och fortsätter:
– Det som hände de två första matcherna är precis vad fotboll är. Det var marginaler mot oss som man har med sig längre fram. Vi fick ett par konstiga domslut emot oss som slutade med förluster i båda de första matcherna. Då ska man komma ihåg att vi ledde båda matcherna med sju minuter kvar att spela. När vi kom hem efter den andra matchen tog presidenten emot oss på arenan och började skälla på mig varför vi släpper in mål i sista minuten i två matcher i rad. Det övergick till varför jag inte hade skaffat en lägenhet och varför inte min familj flyttat hit ännu. Han exploderade och bad till slut ta mina saker att gå.
Och det gjorde han. Men först gick han ner till spelarna och förklarade vad som hänt och att han lämnade. De sprang i sin tur till presidenten och ifrågasatte att deras tränare fick sparken.
– Det fick effekt och presidenten ville plötsligt att jag skulle stanna igen. Men för mig var det helt uteslutet.
Till Turkiet tog Stuart med sig sonen Lee Baxter som slutade sitt uppdrag som målvaktstränare i AIK. Stuart fick även med sig sin fystränare från Kaizer Chiefs.
– De lämnade samtidigt som mig. De gjorde ett fantastiskt jobb och var väldigt omtyckta. Vi bodde alla på träningsanläggningen vilket gjorde att spelarna hade perfekta förhållanden med fystränaren närvarande hela tiden i gymmet.
Nu är Lee tillbaka i Stockholm och Josh är hemma i Sydafrika.
Stuart själv har varit hemma i Strandbaden/Helsingborg i två veckor när Alltid Fullsatt träffar honom på Saluhallen i Höganäs. Efter hemresan från Turkiet har han varit i Stockholm och i England.
– Ja, jag såg Manchester United-Liverpool och passade på att träffa Roy Hogdson på Old Trafford.
Den 24 september lämnar han dock landet igen. Under tre veckor ska han jobba som expert i sydafrikansk tv, men även sondera terrängen inför nästa säsong.
– Jag ska träffa folk inom fotbollen och se vad det kan ge för möjligheter för nästa år.
Efter att han lämnade Turkiet har han tackat nej till ett tränaruppdrag. Nu, som ledig tränare, är han som vanligt öppen för det mesta. Att det skulle bli allsvenskan igen är dock inte troligt.
– Någon gång i framtiden skulle jag vilja träna AIK eller Helsingborg igen. Mitt engagemang i AIK med SM-guld och spel i Champions League har naturligtvis betytt mycket för mig och min karriär, men även HIF är lockande eftersom Helsingborg är min hemmastad. Det gör att det blir svårt att ta något annat lag än dessa i allsvenskan. Men jag har inte fokus på allsvenskan nu.
I Sydafrika har han hunnit med att vara både förbundskapten och därefter klubbtränare i Kaizer Chiefs. Det är ett land han skulle kunna tänka sig att jobba i igen.
– Sydafrika är ett fantastisk land att jobba i. Fotbollsklimatet och att bo där är helt fantastiskt. Det är långt att flyga mellan Sverige och Sydafrika, men samtidigt är det inget jetlag då det är samma tidszon.
Den 1 januari. Det är det perspektivet han har när det gäller nästa tränarjobb. Om inget oförutsett eller ett ”väldigt bra jobb” dyker upp före dess. Att återvända till Turkiet är inte aktuellt.
– Det tror jag inte. Jag fick ett väldigt dåligt intryck av Turkiet på grund av omständigheterna i den klubben. Turkiet kan vara ett fanatsiskt land kanske, men man intrycket färgas av att man inte kan lita på folk och att få lämna jobbet efter tio veckor. Var man trivts eller inte beror mycket på hur det gått i fotbollen. I Japan vann jag två titlar och älskar landet. Man blir färgad.
Klubbfotboll eller landslag. Stuart Baxter verkar inte ha någon bestämd uppfattning om vad han helst vill syssla med. Det senare är i och för sig inte något man väljer.
– Jag jobbar helst i en intressant klubb, men utesluter inte landslag. Det är en annan utmaning, ett annat sorts jobb. Man är mer en manager med landslaget. Det är också skillnad att jobba i ett topplandslag och ett mindre bra landslag. Det finns inte tid att invänta bra resultat. Har du ett bra lag får du bra resultat som gör att du får längre tid på dig. Jag har trivts väldigt bra med mina tre förbundsjobb så här långt.
Stuart Baxter har varit ansvarig för Englands landslag under tiden som David Platt var U21-kapten. Han har varit förbundskapten i Finland och i Sydafrika.
– Sydafrika var en utmaning med tanke på hur oorganiserat det var. Jag fick jobba väldigt mycket med det. Finalnd var väldigt organiserat där det också handlade om att få ut maximalt av det material vi hade. Det var två helt olika jobb. Jag trivdes bra med finska landslaget, men det var synd att ”Celticgrejen” kom i vägen.
Bakgrunden är att Celtic frågade Stuart Baxter om han ville ingå i ledarstaben och utgöra ett bollplank till Neil Lennon som ansågs vara för orutinerad för att själv leda laget i Champions League.
– De var väldigt imponerade av Lennon, men eftersom det var så mycket pengar på spel så ville de satsa på att få in rutin i ledarstaben. Det hela presenterades på fel sätt och journalisterna i Finland fick tag i uppgifterna. Det blev en massa ifrågasättande om min lojalitet. Det blev svårt för mig att stanna på sikt. Det var inte mitt fel att det kom ut, det släpptes på helt fel sätt.
Erik Hamrén är starkt ifrågasatt som förbundskapten och spekulationerna om när han lämnar och vem som ska ta över har pågått länge. För Stuart Baxter är det en icke-fråga även om han skulle vara smickrad och ha svårt att tacka nej om frågan kom till honom att ta över.
– Alltid sagt att jag skulle vilja ta landslagsjobbet om det blir ledigt någon gång. Men jag har all respekt för en kollega som jobbar i tuff miljö och vill egentligen inte kommentera det. Om det blir ledigt och jag skulle få det så är det en ära för en som jobbat och bott i Sverige.
Vilket är det roligaste jobb du haft?
– Alla jobb jag haft bortsett från det i Turkiet. I Japan finns vissa matcher som står ut. När Sydafrika slog Nigeria för första gången någonsin i Nelson Mandelas egen cup. Han var där själv och det är fortfarande enda gången de vunnit. I Sverige är det tiden i AIK när vi vann SM-guld och spelade i Champions League, säger Stuart och kommer på en sak till:
– Om jag nu ska säga något positivt om Turkiet så är det ju när vi dängde till Galatasaray med HIF.
