En text kan inledas på en miljon sätt. Just den här fredagsintervjun med Jörgen Lennartsson startar med ett grattis från undertecknad eftersom göteborgstränaren fyllde 50 år den 10 april.
– Tack så mycket. Nä, jag har inte haft baluns, men det blev tårta på Kamratgården. Sen var vi på lite familjeaktivitet två dagar på legendariska Hotell Skansen i Båstad. Jag har inte tid för fester. Jag kan väl säga att jag fått bra presenter i form av segrar i inledningen på allsvenskan.
I den långa intervjun med Alltid Fullsatt berättar Jörgen Lennartsson bland annat om ett speciellt möte på Gröningen i Helsingborg och ett träningsläger i Karlshamn där en spelare, som senare skulle bli kult- och till och med gudförklarad i HIF-kretsar, visade upp sig för första gången. Foto: Stefan Berg/GP
IFK Göteborg har, som förväntat, inlett allsvenskan starkt även om det (till skillnad från HIF) blivit en förlust, mot Malmö FF. Efter derbysegern mot Häcken senast ligger laget trea, en poäng efter toppduon Elfsborg och Malmö. HIF är en poäng efter inför mötet på Gamla Ullevi på måndag kväll.
När HIF vann mot IFK Norrköping i måndags, så fanns Alf Westerberg på Olympia.
– Han har ansvaret för scouting av motståndare. Vi snackade kort i förmiddags, men han har också hand om vårt U21-lag nu så vi får prata mer senare om vad han såg av HIF:s spel.
Vad är din egen uppfattning om dagens HIF?
– Det är ett bra fotbollslag, ett nykomponerat lag och egentligen likt IFK Göteborg. Det är många nya spelare och ny tränare. HIF är ett lag som fått ihop det ganska bra i starten. Det ser bra ut, det finns många duktiga och spännande spelare.
Tänker du på någon särskild?
Johan Mårtensson – en favorit hos Jörgen Lennartsson. Foto: Linda Carlsson
– Jag gillar Johan Mårtensson som i och för sig inte är ny för året. Det är en riktigt bra spelare och människa att ha i ett fotbollslag. Jag förstår att han är en av kaptenerna, för han har många bra människoegenskaper och är en väldigt klok lagspelare. Sen är det viktigt att Pär Hansson är tillbaka. Pär, med sin erfarenhet, rutin, personlighet och kvalitet… det är en viktig pusselbit att han är tillbaka, säger Jörgen och nämner även en tredje spelare i HIF:
– Atakora visade med sin snabbhet klassen mot Norrrköping. De har många duktiga spelare och det känns som ett bra lag. Det blir en utmaning på måndag, men alla matcher har sina utmaningar på olika sätt. Det är 30 matcher med utmaningar.
Hur mycket kontakt har du med folk i HIF nu för tiden?
– Det är väl inte så många kvar. Hans Carell. Sven (Andersson) och Erik (Edman) är kvar även om de inte jobbar med A-laget.
Henrik Larsson då – din relation till honom?
– Henrik känner jag lite även om vi inte har den nära kontakten, men vi träffats i olika sammanhang inom fotbollen. Vi ringer väl inte och tjatar fotboll med varandra.
När Alltid Fullsatt når Jörgen Lennartsson ska han titta på fotboll. IFK Göteborgs U21 ska möta Malmö FF – en match som senare slutar med en 2-3-förlust. Det är en underdrift att säga att Jörgen Lennartsson tittar mycket på fotboll.
– Hur många matcher jag ser? Det varierar väldigt mycket. När jag var förbundskapten ingick det väldigt mycket i jobbet att se mycket fotboll. Nu har man mer fokus på Blåvitt. Samtidigt är det viktigt att följa den internationella fotbollen med idéer och trender, att hålla sig ajour när man är tränare för ett topplag i Sverige.
Jörgen Lennartsson är född i Växjö och efter tio år som ungdomstränare i Växjö Norra blev det en säsong som seniortränare i det lokala laget Vederslöv/Dänningelanda (vann division 5 i fjol). Efter fyra år som tipselittränare i Öster kom han till HIF 1994 – samma år som Reine Almqvist tog över A-laget. I HIF hade Lennartsson hand om Tipselitverksamheten i sex år innan han steppade upp och blev assisterande till Nanne Bergstrand 2000-2001.
– Det var en väldigt bra tid. 2000 var ett fantastiskt intressant år och ett av de mest framgångsrika åren i HIF:s historia. Vi blev av med åtta elftedelar av guldlaget, så jag och Nanne fick bygga nytt på några månader. Det blev en tung start på våren och sen fick vi pusselbitarna på rätt håll under sommaren. Vi fick in några nya som passade bra in och tog fem poäng i Champions League och blev tvåa i allsvenskan.
Det var Öster-tema på värvningarna. Hasse Eklund och Jesper Jansson var två av en handfull spelare som förstärkte truppen den sommaren. Inte många kände igen namnet Nicklas Persson när han checkade in på Olympia. ”Liatorparen” gjorde succé och var länge den senaste allsvenska spelaren att göra mål i Champions League (Marcus Rosenberg spräckte sviten mot Olympiakos häromåret). Sen blir det tyst en stund, innan han säger:
– Liatorparen spelade vänsterback efter sommaren, men vem spelade där under våren? Vem f-n spelade vänsterback under våren?
Álvaro Santos hyllades efter matchen mot Kalmar 2014 – en match som blev hans allra sista på Olympia. Han hyllas också av Jörgen Lennartsson som var med och värvade den för HIF-fansen älskade brassen från början. Foto: Viktor Malmberg
Vi låter frågan hänga i luften och kommer in på en spelare som gjort avtryck i Jörgen Lennartssons minnesbok från HIF-tiden.
– Álvaro Santos var en speciell värvning när han kom in efter sommaren. Jag kommer så väl ihåg middagen på Gröningen med Feyenoords Rob Vaan (sportchef) och Jan van Mastenbroek (talangscout), som jag lärt känna genom Bosse Nilsson. Vi frågade om de inte hade någon ny Mike Obiko. Det hade de inte, men det fanns en brasse i Belo Horizonte som Feyenoord haft ögonen på ett tag. De kunde tänka sig att låna ut honom till HIF för att se om hans egenskaper skulle passa europeisk fotboll. Álvaro var med oss i fyra dagar på lägret i Karlshamn den sommaren. Han imponerade inte i spelet under de dagarna, men när vi hade isolerade avslutsövningar visade han att han var otroligt skicklig på att smälla in skotten med hög precision och kvalitet. Att han dessutom visade sig ha en fantastisk personlighet och drag som människa så kände vi att det kunde bli bra. Det som återstod var att få honom i fysisk form, säger Jörgen och konstaterar:
– Det var roligt att följa hans utveckling både som spelare och människa genom karriären. Vi har fortfarande bra kontakt. Jag har varit tränare i 24 år och har sett otroligt många spelarutvecklingar som passerat revy. Álvaro är en av de mest positiva mötena med spelare som jag haft.
Jörgen har gått en lång väg som tränare och ägnade sina första 20 år till ungdomsfotboll. Idag är det vanligt att spelare sadlar om för att direkt hoppa på ett jobb som seniortränare. Frågan är om vissa ibland har för bråttom. Jörgen Lennartsson är kluven.
– Det är väldigt individuellt. Det är många som går direkt från spelare på söndagen till ledare på måndagen och som märker att det inte är så lätt att vara ledare. Det finns många perspektiv på tränarrollen som man inte ens tänkt på som spelare. Så är det med allt du gör och i alla yrken, vare sig du är snickare, journalist eller fotbollsspelare. Erfarenhet är en viktig faktor för kunskap. Det är likadant med fotbollstränarjobbet.
Jörgen lämnade HIF efter säsongen 2001 och fick sitt första stora jobb som huvudtränare i BK Häcken de kommande tre åren. Sen kom frågan som han inte kunde tacka nej till – att ta förbundskaptensjobbet för det svenska U21-landslaget. En av de stora höjdpunkterna under de sex åren på posten var naturligtvis EM-slutspelet med matcher bland annat på Olympia.
– Om jag skulle vilja bli förbundskapten igen? Just nu så har jag fokus på klubbjobbet. Jag tycker att de sex åren som förbundskapten för U21-landslaget var givande och extremt lärorika år. Vi spelade mot över 50 länder de åren. Det var väldigt lärorikt att hantera olika saker som möten med andra länder innebär med olika fotbollskulturer. Men i slutändan kände jag att det var för lite matcher och för lite träningar. Just nu är jag i fasen att jag vill ha träningar varje dag och spela varje helg.
2011 var han tillbaka i klubblagsfotbollen och tränade Stabaek en säsong innan det blev tre år i Elfsborg där han både blev svensk mästare 2012 och fick sparken ett år senare. Efter ett sabbatsår skrev han på ett treårsavtal med IFK Göteborg.
– Jag hade bott i Göteborg i tolv år och var öppen för tränaruppdrag igen, så det är klart att pusselbitarna föll på plats snabbt när IFK Göteborg hörde av sig. Det är ett ärofyllt och ansvarsfullt uppdrag. Det är ju ett enormt engagemang för Blåvitt i Göteborg och i Sverige, så det är väldigt stimulerande.
Göteborg vann senaste mötet med HIF – i Svenska cupens kvartsfinal. Foto: Viktor Malmberg
IFK Göteborg ska vara ett topplag i år. Det kräver fansen och det förväntar sig Fotbollssverige. För tränare Lennartsson har det dock varit lite av att börja om från början.
– Vi började med ett helt nytt lagbygge. På vårt träningsläger hade vi inkilning av tolv spelare. Det brukar normalt vara tre-fyra som ska kilas in, nu hade vi tolv. Det betyder att vi var i en fas där det inte bara är en startelva som ska jobbas ihop, utan en helt ny grupp. Jag är väldigt nöjd med att få ihop gruppen. Det är bra karaktärer och en bra blandning mellan äldre och yngre. Det är en härlig team spirit och laganda i gruppen och en bra känsla i omklädningsrummet. Det är det allra viktigaste och fundamentet som måste vara på plats för att man ska kunna bygga vidare. Jag är också väldigt nöjd med samarbetet och stämningen i ledarstaben, hur vi jobbar tillsammans. Vi jobbar ihop och kompletterar varandra. Vi har väldigt kul och det är med stor glädje jag åker till jobbet varje dag.
Spelmässigt då?
– Spelmässigt känns det som att vi fick till en defensiv struktur väldigt snabbt. Det är jag väldigt nöjd med. Vårt kontringsspel är väldigt giftigt, vi har bra spelare i omställningsfasen. Vårt passningsspel är det vi jobbat mest med under försäsongen och det har varit blandad kvalitet i vissa matcher. Vi har fått upp ett högt tempo i spelet i vissa matcher, medan det i andra inte funkat riktigt. Det är den punkten som vi har mest att jobba med fortfarande.
Så här långt har Göteborg och HIF gjort och släppt in lika många mål (5-2). I Göteborg är målskyttet fördelat på fem olika målskyttar och snackisen om att det mesta hänger på Lasse Vibe längst fram har kommit på skam.
– Förra året var det ett extremt fokus på Vibe, som gjorde mål så fort han rörde bollen. Det är en bra spelare att ha eftersom han är extremt målfarlig och speciellt med det flytet han hade förra säsongen. Samtidigt finns det en risk i att man blir beroende av en enda spelares form och att han hela tiden är frisk och hel. Det är mycket sällan som svenska mästarna också har den allsvenska skyttekungen i sitt lag. Det är inget man kan styra, Vibe gör många mål, men för min del gäller det att vi vinner fotbollsmatcher. Är det många som delar på målskyttet så är det bara bra.
På måndag möts två lag i bra form på Gamla Ullevi. Jörgen Lennartssons svar blir för en gångs skull kort när han får frågan om vad som blir viktig i matchen mot HIF.
– Det får du se när matchen börjar, säger han men tillägger:
– En bra start. Första målet är alltid viktigt i alla fotbollsmatchenr.
HIF kommer med två raka segrar…
– Det är alltid positivt att vinna fotbollsmatcher. Vi vann senast derbyt mot Häcken och har vunnit åtta av de senaste nio matcherna. Vi har inga problem med självförtroendet. Vi slog HIF senast i kvartsfinalen i cupen. Men vi vet att alla motståndare är svåra och vi har noterat HIF:s utveckling som lag de senaste veckorna. De har blivit bättre och bättre och gjorde en bra match senast. Det blir en jämn och tuff match på måndag.
Vilken aha-upplevelse har du annars av allsvenskan 2015?
– Det är väl det stora publikintresset. Vi har haft över 15 000 och 16 000 på våra två hemmamatcher. Vi sålde 9 000 till cupfinalen på en dag, när de släpptes i veckan. Det är ett väldigt stort intresse. Att jämföra årets start med fjolåret och premiären i Helsingborg med det som hände, det är som natt och dag. Vi får hoppas att det håller i sig och att vi kan fortsätta fokusera på de positiva krafterna runt fotbollen.
Jörgen Lennartsson har stannat bilen. Nu ska han titta på en fotbollsmatch som omväxling.
– Tio minuter kvar till match. Bra, då hinner jag köpa en kaffe.
Den där vänsterbacken vårsäsongen 2000, som Lennartsson funderade över länge, var inte en – utan två: Marcus Lindberg och Christoffer Andersson alternerade.
Torbjörn Dencker
[email protected]
