Tycker vi att svenska klubbar har för bråttom att sparka tränare, så är det inget emot vad som är fallet i exempelvis England. Jonas Olsson vet. Under sina knappt sju säsonger i Premier League-klubben West Bromwich har han haft tio coacher – om vi räknar in temporära lösningar mellan tränarbytena. I Alltid Fullsatts fredagsintervju ger mittbacken från Landskrona sin version av det senaste tränarbytet, skadan, landslaget och en framtid utomlands – efter karriären.
Jonas Olsson kämpar på med sin rehab. Det stora målet för den 31-årige mittbacken är att först ta tillbaka sin plats i West Bromwich. Sen är det landslaget.
När Alltid Fullsatt pratar med englandsproffset är han på väg till ännu en träning – på egen hand.
– Jag har ett par veckor kvar innan jag kan börja köra för fullt.
Den här säsongen har han bara spelat fem ligamatcher och en cupmatch. Han har plågats av smärtan i foten och till slut var det ohållbart.
– Det har varit en tung höst. Foten har jag haft problem med länge, så länge att jag lärt mig hantera smärtan som kom vid varje träning och match. Samtidigt är det inte roligt att bara gå på max 80 procent. Det håller inte i längden. Jag är 31 år nu och vill hålla på några år till.
Operationen var oundviklig, i alla fall om han vill avsluta sina år skadefri. Nu har det gått fem veckor sedan ingreppet.
– Smärtan tar till slut bort glädjen med fotbollen. Det har handlat om att underhålla skadan bara för att det inte ska bli värre. Nu har jag kört rehab efter skadan, allt går enligt planerna och jag ökar hela tiden på belastningen. Jag kör full löpning på löpbandet och kör på bra överhuvudtaget.
Apropå band. I Premier League sparkas tränare på löpande band. En dålig period med uteblivna resultat slutar inte sällan med att coachen får gå. Jonas Olsson har haft en handfull olika tränare under sina sju säsonger.
Med ett par dagar kvar på 2014 fick Alan Irvine lämna.
– Jag trivdes bra med Irvine. Samtidigt är jag inte överraskad för går inte resultaten rätt väg så är det alltid tränaren som får gå. Jag lägger inte ner jättemycket energi på det även om det är viktigt vilken tränare vi har. Du kan ändå inte påverka något mer än det du själv presterar på planen.
När den förra BoIS-backen kom till West Bromwich från holländska NIC Nijmegen 2008 så var Tony Mowbray tränare. Han lämnade året efter och gick till Celtic. Italienaren Roberto Di Matteo tog över den sommaren och stannade i knappt två säsonger innan Roy Hodgson blev ny manager. Hodgson stannade i drygt ett år innan han tog över det engelska landslaget. Steve Clarke tog över innan han fick sparken i december 2013, 18 månader efter anställning.
Pepe Mel – som tränat spanska Betis i fyra säsonger – presenterades som ny coach i januari 2014. I maj lämnade han…och samtidigt som VM sparkade igång i Brasilien blev Irvine klar. Skotten överlevde två månader längre än spanjoren.
Mellan alla tränarbyten har Jonas Olsson haft assisterande coacher som gått in och temporärt skött träningar och matcher.
Sju förluster på ni matcher blev droppen för Alan Irvine. Han blev därmed säsongens andra tränare som fick sparken i Premier League (Neil Warnock hade redan fått lämna Crystal Palace). Assisterande tränaren Rob Kelly tog över tillfälligt i ”Albions” bortamatch mot West Ham (1-1).
Snart presenterades Tony Pulis som ny tränare och den 5 januari kom beskedet att fler än Irvine skulle få lämna; Rob Kelly, Keith Dowining och målvaktstränaren Dean Kiely.
– När det kommer en ny manager så har han oftast med sig sina assisterande och så blev det här också. Jag har snackat en del med Tony och första intrycket är jättebra. Det brukar vara en motivationshöjare med tränarbyte och jag hoppas att detta också blir det. Det är också nyttigt som spelare att ha tränare med olika stilar.
Snart 57-årige Tony Pulis från Wales räddade kvar Crystal Palace förra säsongen. Han var för övrigt en av de allra yngsta att ta den högsta tränarexamen (21 år) och har därefter avhandlat sju klubbar som tränare.
Nu är uppgiften att göra West Bromwich till ett vinnarlag Jonas Olssons gäng ligger en poäng över nedflyttningsstrecket. Tre poäng skiljer mellan sex lag i botten och det går fort att åka upp – och ner.
Som 31-årig fotbollsspelare under en skadeperiod hinner man fundera över framtiden. Även Jonas Olsson.
– Så är det, samtidigt som det är full fokus på fotbollen. Jag har tänkt hålla på ett bra tag till.
Men…
– Det är klart att det inte går att låta bli att fundera över framtiden när man är över 31 år. Är jag frisk så har jag många år kvar som spelare. Det är så jag tänker. Innan har jag tänkt att jag ska göra något helt annat än att hålla på med fotboll när karriären är över. Samtidigt är det där jag har kompetensen och mitt nätverk. Men i vilken form jag kommer hålla mig fast vid fotbollen vet jag inte. Men på något sätt tänker jag nog göra det.
Något löfte om att avrunda karriären i Landskrona BoIS finns inte.
– Nej, det har jag inte lovat. Jag tycker att jag har varit med och bidragit till klubben rätt mycket ändå. Något spel i BoIS är inte aktuellt. Jag trivs så bra utomlands.
Allsvenskan?
– Allsvenskan är också tveksamt även om jag trivdes med att spela i den ligan. Men det är inget som är aktuellt. Fotbollsmässigt och socialt trivs jag för bra utomlands och just nu lutar mycket åt att jag stannar utomlands även efter karriären. Jag är en känslomänniska som kan känna något ena dagen och något helt annat en annan. Det är sådan jag är så jag väntar med att bestämma mig om framtiden. Jag stänger aldrig några dörrar.
Utveckla det där med känslomänniska…
– Det är nog något man fått genom åren som fotbollsspelare. Det handlar om att vara flexibel i det här livet. Förutsättningarna ändras så snabbt och för en spelare är det ofta så att man är ett par år på varje ställe. Det är samma med min inställning till livet, jag har alltid varit flexibel.
Jonas har kontrakt med West Bromwich även nästa säsong.
– Det är alltid bra att veta vad man ska göra de närmaste åren. Trygghet kommer väl med åren. Jag trivs bra både i laget och England.
Foto: svenskfotboll
Familjen betyder allt för Jonas. Den består av fru och en dotter på 2,5 år.
– Dottern börjar bli mer och mer självständig. Det är härligt att se. Att stanna utomlands så länge som möjligt är mycket för hennes skull också. Hon får språket gratis och att bo i ett annat land ger henne ett annat synsätt och approach.
Det fanns en tid när Andreas Granqvist och Jonas Olsson var Erik Hamréns givna val av mittbackar. VM-kvalmatchen borta mot Österrike den 7 juni 2013 är dock den senaste matchen tillsammans. Nästa match – Färöarna hemma (2-0) – var Jonas Olsson på bänken samtidigt som ”Granen” blev utvisad. Vid hemmamatch mot Norge den 14 augusti (Zlatan gjorde tre mål i 4-2-matchen) ville Hamrén testa Mikael Antonsson och Per Nilsson inför EM-kvalet. Den senare slog upp en gammal skada redan efter 25 minuter och Jonas Olsson fick åter hoppa in. Mer än så blev det dock inte i landslaget den hösten för det norvästskånska mittbacksparet.
Ett år senare är Andreas Granqvist gjuten i startelvan, medan Jonas Olsson fått följa landskamperna från bänken.
– Jag har tappat min plats, men samtidigt har jag varit med i truppen förutom senast när jag var skadad. Blir jag bara frisk så vet jag vad jag kan. Det har jag visat och då hoppas jag att jag får spela. Får jag speltid i West Bromwich och är frisk som har jag alla möjligheter.
Torbjörn Dencker
[email protected]
