I Alltid Fullsatts fredagsintervju möter vi HIF:s nye ordförande Sten-Åke Tjärnlund. Vem är han och vad vill han med det nya HIF?
Platsen är Sundspärlan och på scen står Helsingborgs förre näringslivsdirektör som nyutnämnd ordförande i HIF. Framför sig sitter cirka 300 HIF-frälsta och stora delar av HIF-truppen med Henrik Larsson i spetsen.
– Jag är gift med Barbro som också tycker mycket om fotboll. Vi är alltid på Olympia, när vi är hemma.
Han berättade att han jobbat elva år i offentlig verksamhet i Helsingborg och Malmö, att han verkat i näringslivet (bland annat Saab och Scania) i över 30 år och att han bott i USA, London och Frankrike. Medlemmarna fick också veta att han flyttade till Helsingborg 1988, att han suttit i olika styrelser som HSB, marknadsföreningen, Helsingborgs företagargrupp och Filbornas styrelsegrupp. I jobbet som näringslivsdirektör i staden jobbad han nära HIF.
– 2003 var så där lagom kul. Jag jobbade mycket med dåvarande ledningen i HIF, vi var inte alltid överens. I dag är jag väldig glad över att få stå här.
När applåderna lagt sig, när priser delats ut och årsmötet förklarats avslutat passade Alltid Fullsatt på att ta en pratstund med Sten-Åke Tjärnlund. I handen höll han en bukett blommor.
– Det känns alldeles utmärkt att bli vald som ordförande tycker jag. Det var väl inte jätteöverraskande, men det är ändå kul med det här beslutet och vad man kom fram till på årsmötet.
Vad har du hunnit tänka sedan du fick frågan om jobbet fram till nu?
– Sen det blev offentligt har det gått snabbt. Jag tackade ja klockan 12 och träffade Winnie Gravlund (journalisten) klockan 17 och sen visste alla om det. David (Brodetzsky) började ju den 1 mars så honom har jag träffat från början och jag har varit på kansliet och träffat spelarna och Henrik. Jag var med i Västerås då jag åkte med spelarbussen till den första cupmatchen.
Du har inte hunnit ångra dig i alla fall?
– Nej, jag har inte ångrat mig, men det finns ju att göra. Det är ett stort jobb, men nu finns det en klubbdirektör som är klubbdirektör och Henrik har ju fotbollen. Ledningsmässigt är förutsättningarna väldigt goda.
Vilken typ av ordförande kommer du att vara?
– Jag kommer inte att vara operativ. Jag kommer frångå HIF-traditionen för eftersom det finns en klubbdirektör så är det viktigt att alla i organisationen förstår att det är han som är chef och ingen annan.
Hur ”synlig” kommer du vara?
– När det behövs, i samtal med kommun och i ”utrikespolitiken” kommer jag att vara synlig. Jag känner ju kommunen ganska väl och HIF behöver mer samarbete. Mitt jobb blir framför allt externa frågor och det som sker runt omkring HIF med nya Olympia och allt sådant. Dessutom kan jag tänka mig att hjälpa till även i sponsorsammanhang, för jag har ju rätt mycket kontakter.
HIF har några svåra år bakom sig. I budgeten för 2015 ska det inte mycket till för att det ska bli ett negativt utfall efter det här året. Sten-Åke Tjärnlund kommer ha koll på ekonomin genom täta kontakter med klubbledningen.
– Jag kommer i huvudsak att jobba genom David för han behöver också någon att bolla med, men jag vill inte att de som jobbar i organisationen inte vet vem som bestämmer. Det är han som bestämmer och det är han som är chef. Jag gillar inte när ordföranden eller andra medlemmar i styrelsen går in i verksamheten för det gör att folk som jobbar där inte riktigt vet vem som bestämmer. Så får det inte vara.
Hur är människan Sten-Åke Tjärnlund när det blåser? Kring en klubb som HIF är det ofta mer regel än undantag.
– Jag tar det ganska lugnt faktiskt. Jag har ju haft jobb där det blåst ganska mycket tillbaka i tiden och som de flesta lyckligtvis glömt vid det här laget. Jag är rätt vad vid det, och jag är ju rätt gammal, erfaren och luttrad både när det gäller media och andra bitar. Det är inget som oroar mig.
Det kom fler frågor än vad det brukar under ett HIF-årsmöte. Anledningen är avtalet med Sportfive. Den nye ordföranden, som skrivit under avtalet, kan både förstå oron, men samtidigt ändå inte.
– Det verkar finnas en under ytan-känsla om att det här är fel. För Sportfive är det en väldigt stor investering. Jag har läst in mig och ägnat flera dagar åt detta tillsammans med styrelse och representanter från Sportfive. Jag kan ju förstå att det finns en oro för det här, men samtidigt kan jag tycka att det nästan blir för mycket frågor. Man ifrågasätter i princip allting i det här och det tycker jag inte det finns anledning att göra. Det är svårt att informera om det här för man kan inte prata om belopp och man kan inte prata om exakta detaljer i hur upplägget ser ut eftersom det är sekretessbelagt.
Är det en av svårigheterna att verka i en medlemsstyrd värld?
– Ja, det är svårt. Nu är jag van vid det, inte från idrottsföreningar, men i många andra föreningssammanhang där folk ställer frågor och vill veta svaren. Då får man balansera. Sen tror jag, utan att kritisera någon, att HIF kan kommunicera bättre än vad vi har gjort. HIF-vännerna och Kärnan är viktiga för HIF och jag tror att man kan träffas tätare och har en ännu mer öppen dialog.
Vi kommer in på 51-procentsregeln och frågan går till den nye ordföranden om han utesluter att han kommer överväga en diskussion om att rubba på fundamentet i föreningen.
– Jag kan för lite om det för att ha bestämda åsikter om det, men för mig, och anledningen att jag tog jobbet, är att HIF är i människors hjärtan och väldigt viktigt för många människor. Jag kan bara titta på mig själv, jag tillhör ju läktarexperterna…
Varken ja eller nej på den frågan alltså?
– Varken ja eller nej, men tveksamt eftersom det hotar föreningskänslan. Det är ändå så att HIF ska sätta ner ännu fler rötter i Helsingborg och nordvästra Skåne och vara ännu mer förankrade nere bland småklubbarna, utan att förringa dem. Jag skulle också vilja ha mer samarbete med kommunen. Vi driver exempelvis de här CSR-aktiviteterna med skoleleverna och jag tycker att kommunen skulle vara mycket mer engagerade än vad de är, för det är HIF som driver det. På något sätt står stan och tittar på. Själva fotbollen är en sak och jag ska inte göra som vissa av mina företrädare, att börja diskutera strumporna och såna detaljer, utan det överlåter jag till andra. Min uppgift blir framför allt att säkerställa att organisationen blir stabil, trygg och dessutom att jobba med det som är runt omkring.
Hur mycket av veckans timmar kommer du lägga på HIF-jobbet?
– Så mycket som behövs. Jag räknar med att när allt funkar som det ska, så kanske tio timmar i veckan, kanske mer. Det kommer ju vara lite mer nu i början. Sen kommer matcherna till också och är det jobb eller fritid.. ja, jag vet inte.
Sätter du en gräns för dig själv och stänger av telefonen en viss tid?
– Nej. Det här är mycket hjärta för mig också. Det är en kombination av att jag tror väldigt mycket på det här omstrukturerade HIF och det nya ledarskapet och sen sitter jag också på läktaren och våndas och lyssnar på ”Röda och blå”-sången. Jag var förresten den första som ordnade en offentlig spelning av den innan den producerades någon annanstans. Det är den känslan som den sången har, som jag skulle vilja ha runt HIF och Olympia. Och så kommer då hela den här trygghetsbiten om hur vi får familjerna att komma och hur vi får sambos, fruar och partners att våga gå till Olympia. Mycket av glädjen är ju den där söndagen med flaggorna, blå himmel och bra fotboll på plan.
Torbjörn Dencker
[email protected]
