Så är den äntligen presenterad; Sveriges trupp till U21-EM i Tjeckien.
Och – som en trupputtagning alltid gör – bjöds det på heta känslor efter att förbundskapten Håkan Ericson läst upp de där 23 namnen som får representera Sverige.
Jag tycker att vi börjar med att dra truppen, så att vi har den klar för oss.
Målvakter
Patrik Carlgren, AIK
Jacob Rinne, Örebro
Andreas Linde, Molde
Försvarare
Emil Krafth, HIF
Joseph Baffo, Halmstad
Alexander Milosevic, Besiktas
Filip Helander, Malmö
Sebastian Holmén, Elfsborg
Ludwig Augustinsson, FC Köpenhamn
Pa Konate, Malmö
Mittfältare
Oscar Lewicki, Malmö
Oscar Hiljemark, PSV Eindhoven
Simon Tibbling, Groningen
Kristoffer Olsson, Midtjylland
Robin Quaison, Palermo
Simon Gustafson, Häcken
Abdul Khalili, Mersin
Sam Larsson, Heerenveen
Arber Zeneli, Elfsborg
Forwards
Isaac Kiese Thelin, Bordeaux
John Guidetti, Manchester City (Celtic gångna säsongen)
Branimir Hrgota, Borussia Mönchengladbach
Mikael Ishak, Randers
Noterbart är att 13 av 23 spelare är proffs utomlands.
Såja, då berör vi lagdel för lagdel och börjar med målvakterna.
Patrik Carlgren är given, men där bakom fanns det vissa frågetecken i min bok. Jacob Rinne är inte ordinarie i Örebro och Andreas Linde har bara varit med i Moldes trupp en enda gång sedan han lämnade HIF för Norge i vintras. Anton Cajtoft gjorde en imponerande säsong i Jönköpings Södra i fjol, men har inte spelat kontinuerligt i år. Om han hade gjort det tror jag att Cajtoft hade tagit en plats som tredjemålvakt i Tjeckien, mycket på grund av att han tillhör nästa U21-generation. U21-EM i sommar vore en strålande lärdom.
Där bak i vassen har säkerligen även en sån som Degerfors August Strömberg lurat.
I backlinjen är det noterbart att endast sju namn är uttagna. Oscar Lewicki kan gå ner i en backlinje, men Håkan Ericson valde alltså endast sju renodlade backar då han prioriterade en extra mittfältare.
Fem av de här backarna var givna på förhand. Det vi kan diskutera är om Joseph Baffo och Pa Konate förtjänar att vara med.
Baffo måste vara en av Sveriges mest berg-och-dalbane-liknande försvarsspelare, för han blandar verkligen höga toppar med djupa dalar. Att han varit med länge i det här landslaget, och att han spelade båda play off-matcherna mot Frankrike i november är starka argument för att han ska vara med i denna trupp. Men jag hade faktiskt inte protesterat om Benficas (jaja, B-laget, men ändå) Victor Nilsson-Lindelöf kommit med i stället. Eller varför inte Norrköpings Linus Wahlqvist? Där har vi också två killar som kan alternera mellan mittbacks- och ytterbacksplatsen.
Pa Konate? Han platsar inte i MFF, men visade i höstas att han kan leverera när det behövs som mest (Champions League och play off mot Frankrike). Och jag kan inte hitta någon bättre vänsterfotad back up till Ludwig Augustinsson.
AZ Alkmaars Mattias Johansson måste vi också beröra. Där har vi en kille som uppenbarligen inte har dragit jämnt med Håkan Ericson, och nu hävdade förbundskaptenen att Johansson har skadeproblem. Klart är att Emil Krafth och Mattias Johansson vore en oerhört stark högerbacksuppsättning. Å andra sidan hade kanske inte Johansson tillfört så mycket från bänken, om han nu hade hamnat där.
Så till mittfältet. Där hittar vi lirare efter lirare, artist efter artist, showman efter showman – eller hur man nu vill uttrycka det.
Jag kanske överdriver en aning, men det finns i varje fall en drös med offensiv kvalité. Oscar Hiljemark, Oscar Lewicki, Abdul Khalili och Simon Tibbling måste ha varit gjutna, men i övrigt tror jag att Ericson har haft en hel del bryderier. I Robin Quaisons fall har mycket hängt på tidigare ”stridigheter”, men en Quaison som är motiverad för U21-landslaget ska bara vara med.
Det samma gäller Sam Larsson, som faktiskt ännu inte har gjort någon tävlingsmatch i U21-landslagströjan. Simon Gustafson kan mycket väl ha hängt löst, men Ericson belyste att 20-åringen förbättrat sitt defensiva spel och det lär ha gjort beslutet lättare. För Gustafsons offensiva register ska ha en plats i den här truppen.
Kristoffer Olsson har haft en liten kamp mot klockan, men kom tillbaka från sin skada och är en favorit hos Ericson. Hans insatser i höstas har självklart hjälpt honom.
Skrällen är Arber Zeneli, och jag tycker att det är helt rätt. Han kan förändra en matchbild och kommer antagligen gå in med en positiv respektlöshet som kan sänka de flesta ytterbackar även på Europas finaste U21-scen. Om han får speltid, vill säga.
Att Viktor Claesson får stanna hemma har väckt starka känslor (och förvirring efter Ericsons uttalande om att Claesson krävt att spela centralt – vilket Claesson sedan dementerade), och det kan jag förstå. Jag tillhör inte falangen som hävdar att det beslutet är helt från vettet.
Jag håller inte Claesson före någon av de mittfältare som fick en plats i truppen. Det är kanske konstigt, med tanke på vad han har presterat.
Melker Hallberg och Isak Ssewankambo har båda dragits med skador, annars hade de aspirerat om varsin plats. En stor fördel för en frisk Ssewankambo är att han kan spela ytterback, central mittfältare och yttermittfältare.
Simon Thern och Kristofer Peterson är också spännande spelare som får se U21-EM från soffan. Känslan är att inte någon av dem var riktigt nära.
Nicklas Bärkroth ska inte heller glömmas bort. Där ställde också en skada till det, även om jag ändå inte tror att han hade platsat.
Kerim Mrabti är en framtidsman, men är inte där nu. Alexander Blomqvist startade faktiskt i kvalet, men har försvunnit i Ålborg och har knappast varit aktuell. Simon Kroon har också figurerat en del de senaste åren, men är inte heller på den nivån som krävs.
Anfallet? Kiese Thelin, Guidetti och Hrgota är givna. Då är det en plats kvar.
Mikael Ishak, Carlos Strandberg, Gustav Engvall och Muamer Tankovic bör ha konkurrerat flitigast (jag har kanske glömt någon).
Nu blev det Ishak. Jag hade hellre sett Strandberg, för jag tror att han har en större förmåga att förändra en matchbild.
Intressant vore om Engvall och Tankovic hade varit skadefria och levererat under våren. Då hade Ericson fått rejält huvudbry.
Hur som helst är truppen nu uttagen – och jag tycker att vi (återigen) kan konstatera att Sverige har en av sina bästa generationer på flera år.
Gruppen är dödligt svår. Men Sverige har skrällpotential med det här laget.
//Persson.
