Det var vilja och en hel del Geflaranamma som gällde inledningsvis och efter 45 minuter spelade såg det ut som att HIF skulle få åka hem med tre viktiga premiärpinnar.
Efter ytterligare 45 minuter slutade det med 1-1 med en jaha-känsla men också en aha-upplevelse.
HIF hade gjort flest mål sett till allsvenska premiärer på 2000-talet (24 stycken) inför dagens premiär på Gavlevallen. Den här gången blev det dock bara ett mål framåt och det allra första för året satte Jordan Larsson med skallen efter drygt åtta minuters spel. I tv berömde Jordan sin kollega – vänsterbacken Adam Eriksson – och det var ju helt befogat. Det var Uronen-touch på inlägget och Eriksson ser ut att fylla luckan mer än väl efter den finländske favoriten.
HIF fick precis det start man ville ha och ledningsmålet gav självförtroende. I den 40:e minuten hittade Larsson fram till Hallenius i straffområdet, men ett Gefleben kom emellan och HIF-duon tyckte det var en hemåtpassning då målvakten plockade upp bollen.
Ett distansskott av Calle Wede och ett inlägg som var nära att nå Atakora, men så många fler farligheter skapades inte – även om HIF vann avsluten med 6-1 – under första 45 minuterna om vi ska vara ärliga och det ska vi ju.
Jag slogs av många saker under de 90 minuterna. Rörligheten var imponerande och det varierande anfallsspelet öppnade ytor. Med Calle Wede och Lalawélé Atakora på kanterna fick Henrik Larsson hårt tryck på Gefle när man väl kom till anfall. Men det var i den första halvleken.
I den 47:e minuten hade Atakora ett bra skott i steget som gick över och ett mål där hade troligen inneburit tre poäng.
Linus Hallenius och Jordan Larsson är ett spännande anfallspar på det viset att de inte är utpräglade när det gäller någon speciell egenskap mer än att de har näsa för målet. Det är hårt arbete som gäller i kombination med bra blick och teknik och jag tror vi kommer få se att målen framåt i år kommer på väldigt många olika vis.
Den största aha-upplevelsen svarade dock Felix Bindelöv för. Högaborgsprodukten fick chansen och tog den i skadade Frederik Helstrups frånvaro Bindelöv gjorde en rakt igenom gedigen insats och uppträdde moget vid varje bolltouch. Han hade bra stöttning av Calle Johansson och vänsterbacken Adam Eriksson.
På andra kanten såg vi stundtals vad Viktor Ljung är kapabel till och styrkan ligger lika mycket framåt som bakåt i banan.
Det var dock där som kvitteringsmålet byggdes upp och Ljung hann inte med när bollen till slut spelades in till matchens lirare Simon Skrabb som från nära håll kunde styra in bollen i den 79:e minuten.
Simon Skrabb var ett ständigt hot och skapade ett par farliga chanser ut över hotet. På mittfältet visade förre HIF- och ÄFF-mittfältaren Robin Nilsson att han blir nyttig även i år.
Att ta poäng borta mot Gefle är varken en skalp eller ett misslyckande. Det är lite av jaha och ganska logiskt när allt kommer omkring.
Med drygt tio minuter kvar tvingades HIF anstränga sig igen och satte tryck framåt – nu med Matthew Rusike (ersatte Hallenius efter 70 min) bredvid Larsson. Men det var som sagt ganska så uddöst under hela den andra halvleken.
På det centrala mittfältet spelade Johan Mårtensson / Darijan Bojanic stabilt och tappade inte många bollar bakåt i den första halvleken. Det defensiva slarvet – som Jordan Larsson pratade om i tv efteråt var inte enbart deras fel – utan en kollektiv miss. Gefle trummade på och HIF hade emellanåt svårt att hänga med hemmalaget. Simon Skrabb var till och med inne på att Gefle kunde fått med sig alla tre poängen och det är svårt att säga emot honom.
Samtidigt fanns chanser till 2-0 före Geflekvitteringen, som i den 64:e minuten när Bojanic känsliga passningsfot serverade Calle Wede som var nära att komma till avslut.
Jordan Larsson intervjuades både i paus och efter matchen och det är lätt att hålla med honom när han säger:
”Vi har inte så mycket i andra som i första halvlek. Det finns grejer i vårt spel som inte är bra. Gefle kommer in och börjar rulla boll och får självförtroende. De trycker ner oss och vi slarvar i det defensiva spelet”, sa han till C More.
Jag noterade också att en rätt stor supporterskara hade tagit sig till Gävle och de hördes under precis hela matchen.
De har längtat. HIF hade längtat. Alla har längtat att 92-åringen skulle vevas igång och nu är den här. Det var till och med så att kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson tog en selfie med Henrik Larsson på dagens löparrunda.
Välkommen tillbaka Fotbollsallsvenskan!
Torbjörn Dencker
[email protected]