I andra delen av ”Unga målvakter” i nordvästra Skåne möter Ludvig Rhodin sin egen kollega i HIF – Anton Olsson U17-laget.
Berätta för oss vem du är Anton!
– Jag heter Anton Olsson och spelar i Helsingborgs IF i u17 och är även aktuell för pojklandslaget för -97.
Var startade du din karriär och var det hård satsning från början?
– Jag startade min karriär i Vallåkra IF när jag var 7 år. Till en början var det bara en hobby där man kunde motionera samtidigt som man hade kul med sina kompisar. Det var inte så seriöst till en början. När jag blev elva år så bytte jag förening till Påarp som idag är Helsingborg Östra. Det var här jag började inse att jag hade talang. Efter något år fick jag börja provträna med HIF, de hade bra koll på mig och till slut valde HIF att värva mig och jag bestämde mig att ta steget in till storstaden. Sen dess har jag spelat i HIF.
Ångrar du något av dina klubbyten och känner du att du kunde gjort något annorlunda?
– När jag var mindre så visste jag inte så mycket om fotboll, det vet jag inte idag heller. Jag är inte direkt den man diskuterar fotboll med. Jag spelade för att det var kul och för att jag var duktig. Helsingborgs IF var det största laget jag kände till i närheten och därför var det självklart att jag valde HIF.
Vem har betytt mest för din målvaktskarriär och vad har han för styrkor som fått dig att bli en bättre målvakt?
– Min målvaktstränare Christian Carlström. ”Lill-Chrille” som han kallas i HIF har hjälpt mig väldigt mycket med målvaktsträningen. Han är en väldigt härlig kille att träna med och får mig att hålla en positiv inställning att utvecklas trots att det går dåligt ibland.
Varför skulle en attraktiv klubb i dagsläget vilja ha dig och vilken styrka har du som en klubb vill ha?
– Ja jag vet inte. Jag tror de skulle vilja ha mig för mitt kontringsspel och min moderna och offensiva spelstil. Även mitt hyfsade spel med fötterna skulle väga in i ett sådant val.
Alla har haft någon svacka, vilken är din?
– I somras bröt jag armbågen innan elitlägret och kunde inte medverka. Det var en tung period, jag missade både elitläger, landslagsläger och Gothia cup. Jag var skadad i fyra månader och det var en tung tid.
Vad tror du krävs för att ta nästa steg, för att spela i en högre division, eller ta plats i ett A-lag?
– Jag tror det krävs talang, mycket hårt jobb och tålamod. Jag tror aldrig att en kille med bara talang tar sig till allsvenskan.
Vilket minne skulle du säga att du kommer komma ihåg längst av de du har?
– Jag tror att den matchen som det nu är, är en match mot Malmö. Det var i Nike Cup som spelades i Lomma. Jag var så överlägsen, jag tog allt, de hade friläge på friläge, avslut på avslut men jag var matchens gigant. Vi förlorade knapp men för 1.5 år sen så gjorde det inte särskilt mycket. Jag gjorde väldigt bra ifrån mig och var nöjd. Idag hade det nog varit annorlunda.
Till slut vill jag höra med dig Anton hur mycket du är beredd att lägga ner för att gå så långt du kan?
– Jag vill gå så långt jag kan komma, om det innebär ett topplag i Allsvenskan eller ett storlag som Barcelona. Jag vill kunna leva på min fotboll och tjäna miljoner som man läser om de spelarna i tidningen och liknande. Jag är fortfarande realist och sätter upp mål som är realistiska att nå i dagsläget. Jag kommer att jobba stenhårt för att nå alla de mål jag sätter upp, för jag ska bli bäst, så är det bara.
Okej. Anton det här är det sista… Berätta för folk som inte vet hur det är att vara med på ett landslagsläger med spelare från hela Sverige.
– Jag blev ju som sagt skadad och missade första Bosön lägret som jag skulle blivit uttagen till. Jag var ganska säker på att jag skulle komma med till det andra efter att jag blivit frisk, men känslan när man såg sitt namn i truppen går ändå inte att glömma. Det var lite nervöst men jag och två killar till från HIF, Yonathan Getachew och Måns Herrmann, höll ihop till en början då de båda redan hade gjort landskamper så var de nästan rutinerade. Lägret gick väldigt bra och kunde faktiskt inte tänkt mig att jag skulle gjort något annorlunda. Allt var perfekt och man träffade massa trevliga och oerhört talangfulla spelare.
Vill du säga något mer till alla läsare?
– Nej, de ska bara veta att du är skyldig mig en tjänst.
Anton och jag spelar för närvarande i Helsingborg tillsammans, förra året var vi konkurrenter i U17 men nu har han lagt vantarna på förstaplatsen och jag har blivit uppflyttad till U19. Anton är en fantastisk kille, väldigt målmedveten, helt orädd och har en j-vla vilja. Jag tror att den här killen kommer gå långt.
Missade du första delen med Omar Jusupovic? Läs den här!
Ludvig Rhodin
[email protected]
