Alltid Fullsats medarbetare Ludvig Rhodin möter kompisen och bloggaren här på Alltid Fullsatt: Zecira Musovic!
Berätta lite vem du är och vad du gör för tillfället!
– Jag heter Zecira Musovic och vaktar buren i LdB FC Malmö. Jag går första året på ProCivitas gymnasium i Malmö. Jag går en samhällslinje med inriktad idrott för att kunna träna med mitt nuvarande lag på dagarna.
Innan det gick jag på Filborna i Helsingborg, även där idrottsprogram, och spelade fotboll i Stattena IF. Jag hade inte fått ihop studierna och fotbollen om jag inte bytt skola. Något jag verkligen inte ångrar. 
Var startade du din hittills väldigt händelserika karriär?
– Jag startade min karriär i Stattena IFs F-96. Jag tror faktiskt inte att det till en början var meningen att jag skulle börja spela fotboll då jag verkligen ville spela pingis. Men jag fick snabbt höra att det var en vintersport och att jag skulle testa på fotboll. Jag lyssnade på råden jag fick och tyckte det lät lockande. Efter första träningen var jag förälskad i sporten. Jag började som utespelare när jag var 9 år. En mittfältare som fick höra att jag sköt som en häst och alltid skulle vara inblandad i alla situationer. Tänk att få höra som 9-åring att man skjuter som en häst. Man började då undra ifall man skulle sträcka på sig eller ifall man skulle gråta för att
man just fått en häst-komplimang. Jag var även en vinnarskalle på plan och då är det perfekt att vara målvakt då man förhoppningsvis vägrar att släppa in mål. När jag var 12 år gammal började jag aktivt stå i mål och insåg snabbt att det var vad jag ville göra.
I dagens läge, finns det något du ångrar som du kunde gjort annorlunda?
– I dagens läge finns det absolut inget jag ångrar. Det som är gjort är gjort, blicka framåt
är det jag gör.
Vi har tidigare fått läsa i din blogg om dina favorittränare, men finns det någon som du vill tacka för att du blivit den målvakt du är idag?
– Förutom Niclas Rhodin som jag nämnt innan, hjälpt mig något otroligt och utvecklat mig enormt, vill jag faktiskt tacka Per Nordborg. Han fick agera min målvaktstränare när jag tyckte det började bli som tråkigast. Jag ville vara utespelare istället då jag släppte in alldeles för mycket mål, men han såg att jag var någorlunda bra och fick tillbaka min motivation. Jag kan inte säga att hans målvakts kunskaper var fantastiska men han
hade ett glöd som fick mig att tänka om.
Varför tror du en attraktiv klubb som Ldb FC Malmö ville ha dig? Och vad skulle du säga att de fick för egenskaper i dig?
– Jag tror att det som fick LdB FC att öppna ögonen för mig var min pondus på plan. Jag är ganska lång och har faktiskt en ganska bra längd som tjejmålvakt. Sen tror jag också att mitt tillslag är något som utmärker mig lite från resterande målvakter i min ålder. I dagens målvakter sitter oftast tekniken bra och alla kan slänga sig, men det som enligt mig avgör vem som är snäppet vassare är nog tillslaget. LdB FC har fått en målvakt som går in helhjärtat i allt och som kommer att göra allt för att bli så bra som möjligt.
Vilken är din karriärs största svacka?
– Min karriärs största svacka är nog när jag började träna med Stattenas A-lag som 13-åring. Det var så oerhört tråkigt och tufft att jag var väldigt nära att sluta på fotboll helt ett tag. Motivationen fanns inte där och jag
fick verkligen tvinga mig själv för att gå till träningarna. Det pågick i några månader. Sedan vände det och det blev hur bra som helst.
Ditt nästa steg måste vara att få spela i dam Allsvenskan. Vad tror du krävs för att ta det steget?
– Mitt nästa mål är absolut att spela i Damallsvenskan. Det som jag tror krävs är att ställa om till det allsvenska tempot. Det är inte längre div.2 jag spelar i, vilket betyder att jag inte längre kan tappa fokus. Det kan ta sekunder från att jag slått en utspark till att motståndarlaget har anfall igen. Jag måste hela tiden vara alert och tänka ett steg längre. Sedan måste jag så klart bli bättre på allt. En målvakt kommer att sluta utvecklas om den inte vill förbättra sina egenskaper.
Jag vet att din första landskamp var väldigt speciell. Kan du berätta för oss lite kortfattat hur den meriten är att ha och hur det kändes?
– Min första landskamp är något som jag kommer att komma ihåg väldigt länge. Det är så mycket mer än att ”bara” ha spelat sin första landskamp. Allt runtomkring matchen som man får uppleva är så enormt stort. Allt
från att anlända till matcharenan och få den där pirriga känslan i magen till att stå där och sjunga nationalsången med händerna runt om sina lagkompisar. Tänk att få representera sitt egna land inom sporten man
älskar, det är stort. Den första landskampen var nog starten på mycket. Utan landslaget tror jag inte att jag hade representerat LdB FC idag.
Hur långt du vill gå och hur mycket är du beredd att lägga ner för att gå så långt du kan?
– Jag tror faktiskt inte att det finns några gränser på hur långt jag kan gå. Jag är villig att lägga ned så mycket tid som krävs för att nå så långt som möjligt. Sen kan jag inte säga att jag kommer bli bäst i Sverige eller bäst i världen, det får tiden avgöra. Mitt nuvarande mål är att det här året utvecklas så mycket som möjligt i klubblaget och representera flicklandslaget i fler uppdrag och få uppleva den där pirriga känslan igen.
Vill du säga något allmänt som inte handlar om fotboll? Tacka någon VÄLDIGT speciell kanske?
– Ja men det är ju självklart jag vill tacka dig Ludvig Rhodin för den här frågestunden, du är en nära vän till mig som alltid finns där och stöttar. Tänk att ha en kompis som man kan sitta och snacka en massa målvaktsskit med, det är guld värt!
Zecira är som sagt enda tjejen jag har med i denna artikelserie då jag unnar henne allt hon åstadkommit. Med hennes vilja skulle vem som helst gå långt. Zecira är även en väldigt bra vän till mig som jag pratar väldigt ofta med. En riktig stjärna helt enkelt. Ni kan följa Zeciras dagar på twitter om ni vill, @ZeciraMusovic.
Läs tidigare delar:
* Johan David
* Anton Olsson
* Omar Jusupovic
Ludvig Rhodin
[email protected]
