Lika säkert som att bibeln i nattduksbordet på Hotell Tylösand, har ersatts av ”Att vara Per Gessle”, så är tiderna nu allt annat än Gyllene för bollklubben från Halmstad. Och efter dagens förlust så är man nu på allvar indragna i bottenstriden.
Serieledare.
Ordningen återställd om än kanske bara kortvarigt. Blåvitt väntar på söndag och det kommer att bli en kraftmätning mellan två starka lag.
Foto: Martin Nilsson
Supporterklubben Kärnan hade valt dagen till ära att köra ett passande ”badtema”, samt erbjöd sina medlemmar en rejäl pubsamling i centrala Halmstad före match. Stämningen var på topp enligt rapporter. Dessvärre fick jag själv förhinder denna gång och fick nöja mig med tv-sändningen.
Den första halvleken speglades tydligt av värmen och tempot på plan var också stundtals lågt. Hemmalaget inledde piggast, men det skulle inte ta lång tid innan Helsingborg hade jobbat sig in i matchen och tagit över bollinnehavet. Det blev stundtals mycket kamp och gästerna anförda av sin mittfältsgeneral Gashi vann den kampen, även om Halmstad stundtals stod upp bra i defensiven. Helsingborgs avsaknad av May Mahlangu var dessvärre tydlig. Walid Atta och Ardian Gashi gjorde så gott de kunde på det centrala mittfältet, men man hade problem med att få fart i passningsspelet.
Den första halvleken slutade mållös och egentligen utan att något av lagen mäktat med någon större farlighet. Närmast, islänningen Smarasons frispark nere vid stolpen, stoppades av HBK-keepern.
Andra halvlek var dock inte mer än fem minuter gammal när Ardian Gashi gav gästerna ledningen. Skottet kom långt utifrån, i efterspelet från ett anfall på vänsterkanten. Halmstadmålvakten Lukic blev nog lika överraskad som de flesta utav oss och tvingades på avstånd beakta när bollen skruvade sig sakta mot hans vänsterstolpe och in. Ett riktigt klassmål. Därefter skapade man ytterligare ett par bra lägen, bland annat hade Mattias Lindström såväl ett avslut i ribbans överkant, som ett par distansskott. Men matchen kommer inte gå till historien som någon minnesvärd uppgörelse, även om de båda lagen stundtals bjöd på god underhållning.
Skadorna.
Tycks bara bli fler och fler. Walid Atta känns inte som ett fullgott alternativ på det centrala mittfältet och personligen hade jag nog föredragit Sadiku, eller tom Nordmark, från start på söndag.
Semester – på gott och ont.
För egen del noterar jag att det troligtvis är slutsemestrat för i år. På avstånd tvingades man se att HIF släppt förbi sig något lag i tabellen. Ikväll var man tillbaka – och återtog serieledningen.
Kvastkuppen?
Någon mer än jag som noterade att mikrofonerna låg väldigt nära Halmstads klack. Såvida de inte har tredubblats i antal på en säsong. I så fall kul för dem..då jag aldrig hade hört dem förut.
Plattan i mattan framöver?
Accam till vänster och Boateng till höger, med Smarason/Simovic på topp i en klassisk 4-4-2 formation.
Festival eller inte, men vi ses i Göteborg på söndag. Men nu har det blivit – för att citera Tylösands egen messias – ”Dags att tänka på refrängen”
Robert Schuller
