…Och sången ekade högt över Olympia långt efter att Brommapojkarna hade besegrats med 4-2.
Närmare 8000 personer hade valt att skippa fredagsmyset för att istället fira after work på Olympia. Inomhushallen fylldes snabbt när man slog upp portarna drygt två timmar före match. Och de flesta var överens om ett succéartat evenemang, något man gärna såg som ett återkommande inslag.
Matchen började lite avvaktande från båda håll. Hemmalaget hade som brukligt på Olympia störst bollinnehav och skapade initiellt också en del målchanser. När man väl hade siktat in sig började också avsluten bli farligare, men Brommapojkarnas målvakt Ivo Vazgec stod för en hel del riktigt bra ingripanden. Vid något tillfälle droppade bollen oväntat ner i hans famn efter att först ha träffat stolpens insida, men en bra målvakt – i god form – har ofta det där lilla extra flytet med sig. När Brommapojkarna väl kom till anfall så kändes det sällan speciellt farligt och avsluten kom ofta en bit utifrån. Undantaget då, drygt tre minuter före pausvilan, när Albornoz skott borrade sig in bakom en överraskad Pär Hansson. Förfesten hade lämnat en besk eftersmak inför den andra hälften.
Men som så många gånger tidigare kom Helsingborg ut till den andra halvleken och uppträdde som ett helt nytt lag. Lindströms kvittering kom redan efter två minuter – och fem minuter senare prickade Robin Simovic elegant in 2-1 med en frisparkskanon, som höll hög internationell klass. Men matchen skulle svänga igen. Andreas Eriksson, som stundtals var briljant idag – avancerade centralt på mitten och lade bollen i steget till målskytten från första halvleken (Albornoz) som inte heller denna gång gjorde något misstag – och med en dryg halvtimme kvar, så var kvitteringen ett faktum. Tio minuter senare skulle Alvaro Santos komma in till förmån för Arnor Smarason. Peter Larsson tvingades kort därefter utgå pga skada och fick ersättas av David Svensson. Åter igen fick man nu börja kriga. Men så länge man har en liten ettrig norrman på mitten, som stundtals är alldeles underbar att beskåda, så får man ofta utdelning. Ikväll skulle inte bli något undantag. För i samma sekund som Mattias Lindström slog in 3-2 i den 84:e minuten – flög min telefon ur fickan och landade någon stolsrad längre ner (tack för hjälpen att återfinna den) och rättvisa hade skipats. På övertid satte sedan Alvaro Santos på egen hand 4-2 och nu kunde efterfesten på allvar dra igång.
Misstänker att dagens seger – och sättet som den tillkom på – kommer att stärka truppen mentalt. Något som kan vara väl så viktigt att ta med sig in på slutspurten. Tummen upp för Erlend Hanstveit som vecka efter vecka presterar på en jämn och hög nivå, oavsett var på plan han befinner sig. Att Imad Khalili på sikt kommer att bli en viktig kugge i denna trupp – tycker jag mig se redan nu. Jag gläds även med Lindström och Simovic, som båda – åter igen – blev målskyttar idag.
Två veckors uppehåll väntar härnäst. Sedan är det dags att ta, dem i Häcken….
Robert Schuller
Läs också: Peter Larsson om skadan – och guldet
