För ett par månader sedan hade Mattias Lindström att ta ställning till ett nytt tvåårskontrakt med sänkt lön.
För två veckor sedan var det förvandlat till ett år med sänkt lön.
Nu: Inte ens ett papper med några bokstäver eller siffror på.
I sammanhanget bör sägas att Lindström accepterat det senaste budet.
Tröja nummer sju har inte gjort sin bästa säsong i HIF. Det är han medveten om själv. Den karismatiske och frispråkige högerbreddaren har dock haft tränarens förtroende och är trots allt en startman i ett mästarlag. 
För mig är det helt obegripligt att det inte finns en uns av försök till kompromiss om att behålla en kulturbärare. Här handlar det om en spelare som står för kontinuitet och en stämningshöjare – ett värde det inte går att sätta pengar på och viktigt under en tid när nya spelare kommer och går genom Olympias dörrar i allt högre takt.
Den funktion Lindström fyller är superviktig då lagets identitet är i gungning.
Samtidigt: Nyförvärven den senaste tiden har varit högst nödvändiga även om de inte inneburit någon större framgång i allsvenskan.
Sportchef Jansson har en hög av frågetecken att beta av. Jag förstår frustrationen hos honom att inte kunna ge raka besked till spelare vars kontrakt är utgående. Han måste avvakta besked från styrelsen när snön börjar falla på Stenbocksgatan. I mitt tycke känns det väldigt sent både för klubben och spelarna i fråga men det är också ett kvitto på hur bräcklig ekonomin är för tillfället – i HIF som i alla klubbar.
Trots allt: Jag har förstått att sättet som HIF agerat på, enligt det första stycket i den här kolumnen, inte bara får undertecknad att höja på ögonbrynen. Hur har den interna kommunikationen skötts i frågan, frågar man sig (utifrån artiklarna i dagens Helsingborgs Dagblad). Det är i mitt tycke inte rättvist mot någon spelare att få den behandling Lindström fått.
Det är HIF nog pinsamt medvetna om.
Det är som vanligt fritt för spekulationer och det är nog mer än en på 37:an som undrar om Lindströms namn lagts i samma vågskål som till exempel Alejandro Bedoyas. På vem ska man lägga det lilla krut som blivit över efter fjolårsförsäljningarna. Alltså det som återstår efter avbetalningar till staden och banker, kostnader för korttidskontrakt, minskade biljettintäkter, kostnader för projektering av ett nytt Olympia… ja ni fattar.
Kulturbärare växer dock inte på träd. De ska man vara rädda om.
Torbjörn Dencker
Krönikan går också att läsa på fotbolldirekt.se
