Det blev seger i premiären för Eskilsminne. Det firar Sandra Wuopio med att gästblogga på Alltid Fullsatt.
Det var nerver och spänning i luften på Västergårds IP. Solen sken, gräset var nyklippt och nykritat och det var som upplagt för en hemmaseger i premiären. Det blev det också… till slut men det satt hårt inne.
Nykomlingarna Nättraby krigade och ville i 92 minuter medan vi inte riktigt fick vårt spel att stämma. Vi pratade innan matchen om att nyttja spelbredden till max då vi hade på känn att Nättraby skulle försöka göra det tight och tufft på innermittfältet. När vi gjorde detta kom vi ofta förbi men tyvärr hade vi dålig skärpa i sista tredjedelen alltför många gånger idag.
Vi fick inte riktigt bollen med oss när vi bestämde oss för att driva, vi fick inte bollen till rätt spelare när vi bestämde oss för att passa och när vi väl kom till avslut så var de alltför tama.
Vi fortsatte dock att ligga på men fick kämpa och slita för att hitta rätt på innermittfältet.
Till slut så kom äntligen målet också. På ett uppspel skarvade Nore bollen vidare till Maja Alm som förlängde till Lana. Lana dribblade sig förbi sin försvarare och frispelade iskallt Maja Alm som enkelt kunde rulla bollen i tom bur.
Nu borde vi få arbetsro kan man tycka men inte, istället fortsätter vi att slarva, vi drar ner på tempot och blir för långa mellan lagdelarna. Detta försöker Nättraby att utnyttja genom snabba omställningar med dem kommer aldrig till någon riktigt het målchans.
I halvlek pratar vi om att hålla ett högre passningstempo, trycka upp forwards högre upp i banan och utnyttja kanterna ännu mer.
Vi gick ut efter halvlek och sattes genast under press av Nättraby som fortfarande var sugna på poäng. Trots detta så blev det inte farligare än när de fick en indirekt friskspark efter en ”passning” hem till vår målvakt Lina, en högst tvivelaktig bedömning av domaren i det läget.
Vi fortsatte att slita och kämpa på och började till slut hitta rätt i våra positioner och kunde också trycka upp laget högre upp i banan ju mer Nättrabys energi mattades.
På en hörna från Linnea så tryckte Maja Olofsson så äntligen in tvåan med pannan och det som tidigare hade tyngt oss i spelet släppte nu ännu mer.
Att notera för våra motståndare är att man inte bör ge Maja dessa lägen för då smäller det, om inte första gången så i alla fall andra om man fortsätter bjuda på det!
Trots att vi skapade ett stort tryck nu och trots att lägena fanns så blev det inte fler mål denna dag på Västergårds IP plan 5. Närmast var Linn med en högerslägga i ribban och Nore med en fin dribblingsaktion precis innan slutsignalen.
Det vi tar med oss från matchen, förutom de 3 poängen så klart, är att vi lyckas med att hålla nollan på hemmaplan tack vare hårt slit och bra disciplin i försvarsspelet, Majas nick på hörnvarianten som vi har gnuggat under träningslägret och riktigt fina inhopp från våra avbytare Linn, Kajsa och Evelina som visar att vi har en bra bredd och nivå i truppen.
Och eftersom gamlingen i laget idag har fått äran att skriva referatet, förmodligen för att ungdomarna tror att jag ändå ska sitta hemma ikväll och se på På Spåret, så avslutar jag med några gamla fina floskler som fortfarande fungerar; även om spelet inte värmde som solen denna dag så är tre poäng ändå alltid tre poäng, en premiär är alltid en premiär och slutligen, inget smakar så gott som en seger!
Sandra Wuopio
spelare och gästbloggare
Läs också:
