HIF växer som lag. Sakta men säkert börjar spelarna hitta – och finna sig i – sina roller. Att bygga bakifrån och sätta defensiven har varit Henrik Larssons mantra hela vägen, men inte för inte. Han har nu fått något som närmar sig trygghet och stabilitet, något att bygga på. För det är inte färdigt. Det är det inte någonstans i bygget – varken runt om på läktarna eller i laget.
Frederik Helstrup var åter en kugge i HIF-försvaret som alltmer känns som en trygg enhet.
Att HIF börjar hitta en defensiv identitet betyder att mycket är vunnet. Det ger ringar på vattnet längre upp i banan. Ett mod ingjuts och får även offensiven att fungera. ”Vi gör det svårt för dem att skapa något. Vi står rätt och är stabila och ger inte bort något. Vi tar jobbet fullt ut frånsett deras reduceringsmål”, var Larssons ord på presskonferensen och det är svårt att säga emot honom.
HIF var noggranna över hela banan. Bara en gång slarvade man. Då kom IFK Norrköpings akademiska reducering.
Norrköping gjorde sin kanske sämsta insats så här långt i år, om man ska tro tränare Janne Andersson. En av hans viktigaste spelare – mittfältaren Alexander Fransson – blev sjuk precis före det att laguppställningen skulle lämnas in och nå offentlighetens ljus. Det gjorde att Janne Andersson ändrade på tre positioner. Kanske blev det hans fall, för Norrköping var bleka – och direkt ofarliga.
Konkurrensen hårdnar. Peter Larsson, Astrit Ajdarevic och en Mikael Dahlberg (som snart är tillbaka) är givna startspelare i en allsvensk startelva. Henrik Larsson kommer ha positiva bryderier de närmaste veckorna. Fingertoppskänslan träder snart in. Det blir intressant att se Henrik Larssons giv när truppen snart är skadefri.
Så här såg det ut mot IFK Norrköping. Foto: Viktor Malmberg
Publiksiffrorna noterar jag med stort intresse. Drygt 7 053 mot Falkenberg och 6 848 mot Norrköping. Vi får nog vänja oss vid de siffrorna. Spelet och poängutdelningen måste tala. Det är bevisligen så. Ingen betalar en byggnota förrän jobbet är gjort. HIF är på god väg, men är inte där.
Nästa hemmamatch är förresten mot Sundsvall, som inlett starkt. Det är inte heller ett publiklag och i synnerhet inte om matchen spelas på Valborgsmässoafton (hur tänkte man där?). Då har jag lovat barnen att titta på brasan nere på stranden och stämma i när ”Vintern rasat ut bland våra fjällar”. Återstår att se hur många som brinner för HIF den kvällen.
