Han var given i fjol, men har dragits med ryggproblem i år. Nu är Eric Pothast tillbaka i ÄFF-elvan – efter mötet som ska ge segrar.
– Vi ska inte peka finger åt varandra, utan ta ansvar som ett lag, säger amerikanen till Alltid Fullsatt.
I fjol missade Eric Pothast bara en enda superettanmatch. Långvariga ryggproblem har dock gjort att årets säsongsinledning har blivit något helt annat för den amerikanske ÄFF-mittbacken.
Men efter att ha tränat för fullt i nästan två veckor är 23-åringen nu tillbaka. I 1–3-förlusten mot Gais i tisdags var han för första gången med i en superettantrupp i år – och mot Ljungskile i dag kastas han plötsligt in i startelvan. Pothast lär spela mittback i en fembackslinje tillsammans med Erik Widén, Fredrik Lundgren, Martin Rudolfsson och Zeyn S-Latef.
– Jag är förvånad, för jag trodde att jag skulle spela någon U21-match innan. Men om tränaren vill att jag ska spela redan nu så säger man inte nej, säger Pothast.
ÄFF har haft en fiaskoartad säsongsinledning och när laget reser till Uddevalla under söndagen gör de det med fokus på ett rakare och tydligare spel.
ÄFF ligger på en 14:e plats i tabellen, har släppt in flest mål i serien och bara tagit sex poäng. Det gjorde att laget samlades för att tala ut i onsdags.
– Vi hade ett stort möte. Hela gruppen satt ner och pratade om vad som krävs för att vinna. Vi tyckte alla att vi kan spela mer som ett lag och hjälpa varandra mer. Där ligger det stora fokuset. Vi ska inte peka finger åt varandra, utan ta ansvar som ett lag, säger Pothast och tillägger:
– Om vi gör vad vi pratade om på mötet så är jag säker på att vi sakta men säkert kommer klättra i tabellen.
Hur stor effekt kan ett sånt möte få, tror du?
– Jag tror bara att det är bra. Det tar på ett lag när man förlorar mycket, så jag tror att det är bra att sätta sig ned och uttrycka sina åsikter om vad man kan göra bättre som lag och vad tränarna kan göra bättre och sådana saker. Vi är alla på samma blad nu. Det var ett väldigt positivt möte. Jag hoppas att vi kommer se förändring.
I samband med det kollektiva mötet fick spelarna varsitt papper med fyra frågor. Sen kallades de in – en och en – till tränarrummet.
– De gav oss varsitt papper med frågor och sen fick vi alla ha ett individuellt samtal med tränarna.
Vad var det för frågor?
– Det var typ: ”Varför spelar du fotboll?”, ”Vad är dina mål med fotbollen?”, ”Vad behöver du göra i träning och match för att nå de målen?” och ”Hur kan tränarna hjälpa dig för att nå de målen?”.
Var det svårt att svara?
– Nej, alla vill så klart bli den bästa spelaren man kan bli. Vi spelar fotboll för att vi älskar sporten och för att vi vill vinna. Det är inte svårare än så, säger Pothast.
Läs också: ÄFF-tränarnas drag: En fembackslinje
Eric Persson
[email protected]