För åtta år sedan började Matthias Holenstein ösa in mål i division 5 – samtidigt som han kämpade mot viktproblem och frestelsen att festa. I dag är han en produktiv kulturbärare i Eskilsminnes historiska division 1-lag.
– Det kunde bli två-tre utgångar i veckan. Och då får du snitta dagen-efter-pizzorna, säger han till Alltid Fullsatt.
Matthias Holenstein i Eskilströjan 2013.
Säsongen 2007 spelade Eskilsminne i division 5 och missade kval uppåt. Då gjorde en 19-årig Matthias Holenstein sin första säsong i den gulblåa tröjan – och smällde in över 30 mål.
Nu – åtta år senare – sätter den nu 27-årige forwarden sig ner i Harlyckans kansli tillsammans med Alltid Fullsatt.
Han blickar tillbaka på tiden då han efter meningsskiljaktigheter bytte klubb på Harlyckan – från Högaborg, som precis avancerat till division 2, till Eskils i division 5.
– I början var det inte alltid så kul att komma och träna, standarden var inte så hög. Då tränade vi två gånger i veckan – nu är det fyra, fem gånger i veckan. Då får man ut så mycket mer. Och vi har en bra sammanhållning, så vi vill ju träffa varandra mycket, säger Holenstein.
Holenstein sitter här som en division 1-spelare som har gjort tre mål på sju matcher för division 1 södras kanske största skrällgäng hittills den här säsongen.
Han har varit med på resan från division 5 till division 1. Under färden har han passerat flera hinder.
– Det var alldeles för mycket festande förr, det kan jag ärligt säga. Jag ska vara ödmjuk när jag säger det – men då var jag på en nivå där jag klarade av det. Jag vägde ganska mycket första året och tror att jag gjorde 36 mål, fast att min fysik var sådär. Hade jag sett ut så nu så kan jag lova dig att jag inte hade gjort mer än ett mål – och det hade varit på en straff. Förstår du?
Han fortsätter:
– Men jag tycker att det är kul att testa sig själv som person; Träna hårdare, äta rätt, sova rätt och egentligen ändra om sin livsstil helt. Mår du bra utanför planen så presterar du. Så är det för mig i alla fall. Nu mår jag bra och då presterar jag. Enkelt.
Hur många fester och pizzor blev det under din första tid i Eskils?
– Jag ska vara ärlig och säga att det kunde bli två-tre utgångar i veckan. Och då får du snitta dagen-efter-pizzorna – så det blir tre pizzor. Någonstans där.
När ändrade du din livsstil?
– Det började lite lätt när vi kom upp i division 3 kommer jag ihåg. Man satt och utvärderade med tränarna, och de sa att jag skulle ta det mer seriöst. De sa att då skulle jag känna mig mycket bättre, starkare – och att allt skulle bli lite enklare. Och ju högre upp du kommer behöver du lägga ner mer tid, säger han och tillägger:
– Men i trean var jag inte jättevältränad, det var först i tvåan som det ändrades på riktigt.
Sen säger han:
– Men då var jag yngre också. Nu kan det känns tungt två dagar efter match – varför ska jag då ut och dricka en massa bira? Då är det bättre att hålla sig inne och prestera med fotbollen i stället. Allting blir roligare då.
Hur mycket festar du nu?
– Det blir inte mycket fest nu. Jag vill inte göra det i den utsträckningen längre, och sen spelar vi mycket söndagar och tisdagar – så det går inte heller. Nu spelar vi i och för sig lördag, och då är det ju Champions League-final. Men den får man sitta och kolla i bussen. Då slinker det kanske ner en och annan öl, säger han, för att sedan betona:
– Vid en eventuell vinst alltså.
Eskils fystränare Olle Lindström har betytt mycket för laget, och inte minst för Holenstein. Förr drog Holenstein lätt på sig några extra kilo – nu ser han ut som en elitfotbollsspelare.
– Olle är jäkligt bra. Hela den där fysbiten är grymt viktig, och när han kom när vi låg i trean så lade han ett kostschema till mig.
Vad innefattade det?
– Strunta i bröd i princip. Äta kyckling, ris, pasta… och att äta rätt mängd. När jag började göra det så såg jag en skillnad, både utseendemässigt och träningsmässigt. ”Wow”, kände jag. Jag trodde inte att det skulle bli så stor skillnad, men det blev det. Och när du ser och känner resultat så vill du ju fortsätta. Det är nog inte bara jag i laget som känner så.
Holenstein är en av en handfull spelare i dagens Eskilstrupp som har varit med och lyft klubben från division 5 till division 1.
Frågan är om Holenstein någonsin varit nära att hoppa av tåget.
– Nej, inte direkt, säger han.
– Jag hade väl några anbud när vi låg i division 3. Jag och Johan Isgren spelade på topp, jag tror att han gjorde 24 mål och jag 22 mål det året. Då fick vi ögon på oss.
Från vilka klubbar?
– Jag vet inte faktiskt, men det var högre upp i alla fall. Det var nog till och med något från superettan.
I morgon, lördag, gästar Eskils fjolårets superettanlag Husqvarna. Faktum är att Eskils ligger femma i tabellen – fem placeringar före Husqvarna.
Åtta omgångar in i Eskils första säsong någonsin på division 1-nivå har laget onekligen imponerat.
För Holenstein leker fotbollslivet – och nu är hans ambitioner större än att bara nå rätt matchvikt.
– Jag springer inte runt och tänker på att jag ska bli fotbollsproffs varje dag, men det är klart att jag vill så högt upp som möjligt. Men jag trivs där jag är nu, säger han och tillägger:
– Och en dag kanske vi spelar i superettan med Eskilsminne.
Eric Persson
[email protected]
