Fotboll är en fantastisk sport, det vet både du och jag. De finaste av matcher är de där nagelbanden ryker och hjärtat pumpar frenetiskt. När det vibrerar i hela kroppen.
Så är det i alla fall för mig. Och så var det i går kväll i Uherske Hradiste när en ganska avslagen och stängd match plötsligt förvandlades till något helt annat.
Portugal gjorde 1–0 mot Sverige i 82:a minuten och helt plötsligt var både en semifinal i U21-EM och en OS-plats borta, men det här svenska U21-landslaget vägrar att ge sig. De kan ha sjuttioelva knivar mot strupen men ändå klara sig levande.
Det har skett mot Turkiet i kvalet, mot Frankrike i play off och mot Italien i premiären av U21-EM.
Och nu gjorde Håkan Ericsons gäng det igen.
Simon Tibbling blev stor hjälte med sitt 1–1-mål och jag kan tycka att det är fint att just Tibbling fick bli den där hjälten.
Han är en träningsnarkoman, har alltid tränat hårdare än ”alla” andra för att uppleva just sådana här ögonblick.
Nu väntar Danmark i semifinal. Precis som Sverige så har vårt grannland en riktigt vass generation, kanske till och med bättre än Sveriges.
Men mot Sverige lag – från Patrik Carlgren längst ner till Isaac Kiese Thelin och John Guidetti längst fram – kan ingen gå säkert.
Danskarna kommer få det tufft. Sverige kommer få det tufft.
Vi får helt enkelt förbereda oss på en ny rysare.
//Persson.
