Christer ”Krödda” Olsson lämnar Eskilsminne efter två år som ansvarig för damlaget i division 1. På måndagen meddelade han spelarna sitt beslut.
– Jag tycker inte att vi nått upp till den nivå jag satt upp enligt min spelfilosofi. Vi har inte heller haft en önskad talangutveckling. Allt hänger ihop, säger han och fortsätter:
– Vi har inte nått resultatmålen, för jag hade själv satt upp ett mål där vi skulle hamna på topp 4. Sen har det hänt en hel del under resans gång. Vi har lyft upp sju spelare från akademin samtidigt som det lämnat spelare inför säsongen. Truppen har blivit tunnare och rutinen mindre. Då blir man fysiskt och mentalt svagare.
2013 tog Magnus Rundkvist upp laget från division 2. Christer Olsson tog över inför första säsongen i division 1. Inför den här säsongen fanns det fog att sikta ännu högre. Förutom anledningarna ovan har Eskils också haft otur med skador. Tunga skador. I september förra året slet målvakten Madelene Norbo av både korsband och ledband. I våras hände samma sak med Kajsa Artursson.
I derbyt mot Hittarp för en tid sedan skadade Lana Ademi korsbandet och på träningen dagen efter var det Maja Olofssons tur.
– Maja kom lindrigast undan av de här skadorna. Vi trodde först det var knäet, för det var en otäck landning. Det slutade med uttänjda ledband och en skelettskada, säger ”Krödda” och fortsätter:
– Jag har gett spelarna verktygen på träning, både när det gäller försvar och anfall. Sen har det varit upp till spelarna att plocka upp det och jag känner inte att det blivit så riktigt. Det kan ju hänga på mig, men man kan också vända på det. Vi har under hösten haft en snittålder på 17 år jämfört med 19 år i fjol. Då är det tunt.
Han har trivts bra med laget på Västergård där Eskilsminnes damsektion håller till. Herrarna har som bekant Harlyckan som hemvist.
Två lag på två olika platser är inte helt okomplicerat.
– Man har saknar klubbkänslan, för man är inte med på det sättet. Vi är som ett lag i klubben. Ändå har det fungerat kanon på Västergård med oss, akademilaget och flicklagen. Det är bra förutsättningar där uppe.
Christer Olsson hade inför uppdraget i Eskilsminne bara haft ungdomslag. Han började som ledare för Påarps ungdomslag med spelare födda 1995-1997. Sen blev det fem år i HIF där han haft -96:orna och två -97-lag.
2013 var han tillbaka i Helsingborg Östra där han under ett år utbildade ledare.
Med Uefa Advanced-diplom på cv:et (gick i samma kull som bland andra Jörgen Pettersson och Joakim Persson) är det ett seniorlag 49-åringen i första hand söker.
– Jag ska inte säga att jag är färdig med damfotboll, för man ska inte jämföra. Jag tittar på gruppen jag jobbar med och då spelar det ingen roll om det är killar eller tjejer. Jag har som kall att utbilda och utveckla på en viss nivå och då skiter man i vem man tränar, bara det finns utvecklingspotential, säger han och kommer på ett mål han uppnått:
– I fjol hade vi 64 procents närvaro på träningarna och i år 78 procent. Man ska komma ihåg att det är kontraktslösa spelare utan ersättning. Det tyder på bra moral och sammanhållning.
Var hamnar du nästa år?
– Jag har lite krokar ute och söker något lag eller en trupp där klubben har ambitioner och ett driv. Det måste vara seriöst och inte en klubb som verkar för att ha lagfester. Det ska finnas ambitioner och utvecklingsmöjligheter. Några direkta krav på division eller serie kan jag inte ha. Kanske får man söka sig utanför området. Vi får se, säger han och avslutar:
– Jag har lagt 20 timmar i snitt i veckan vilket blir ett halvtidsjobb vid sidan av ett heltidsjobb (IT-ansvarig på kemiföretag). Jag förstår Erik Edman som måste ta en paus eftersom barnen är små. Det tär på kropp och själ. Nu är mina barn stora så jag fixar det och jag är hellre på en dålig fotbollsträning än ligger och tittar på ett skitprogram i soffan.
Ashkan Esfandi har varit assisterande tränare och frågan är om han fortsätter som tränare.
– Han är 25 år och väldigt engagerad och duktig på sitt sätt och vill fortsätta lära. Vi fungerar bra ihop och han har sagt att han gärna fortsätter att jobba med mig. Vi får se var det landar.
Torbjörn Dencker
[email protected]