Möt Andreas Granqvist i en öppenhjärtig intervju med Alltid Fullsatt. Foto: Linda Carlsson
I en längre personlig intervju berättar landslagsbacken Andreas Granqvist om nya boendet i Helsingborg och att hans ryska klubb troligen inte släpper honom förrän till sommaren. På snabbfrågorna i slutet får han bland annat tippa hur det går för HIF i år och utse Sveriges bästa back genom tiderna.
Dagen före Lucia gick Andreas Granqvist på semester och tog första bästa flyg hem. Numera är ”hem” dock inte Påarp utan villan på Tågaborg.
– Vi beslutade oss för att flytta från huset i Påarp för två månader sedan. Vi har ju haft ett hus där några år för tanken var att bo där när vi flyttar hem för gott. Där är jag uppväxt och där har jag släkt och vänner, säger Andreas Granqvist och fortsätter:
– Nu är vi en familj och vi behöver något större. Vi har letat efter både hus och tomter i trakten runt Påarp, men hittade inget som var intressant. Så dök det här huset på Tågaborg plötsligt upp och vi fastnade för det direkt. Vi kommer lägga ut vårt gamla hus i Påarp till försäljning i vår.
Familjen Granqvist på promenad i Krasnodar. Foto: Privat
Familjen Granqvist består av Andreas, frun Sofie, dottern Nova på två år och schäfern Dex. En eventuell tillökning av familjen får vänta på sig.
– Det är inte läge nu när vi bor i Ryssland. Det får vänta två år till. Det är väl rätt bra med fyra år mellan barnen om det nu blir så. Just nu är det lagom med ett barn. Jag har en tvåårig dotter som inte sitter still, det händer saker hela tiden.
Hon håller dig sysselsatt…
– Det kan man säga. Hunden är mer lugn än dottern. Han börjar bli lite äldre också. Där vi bor nu är perfekt för honom med skogen nära, säger ”Granen” och fortsätter:
– Det har varit mycket tid med familj och vänner runt jul och nyår och det har varit kul att träffa folk som man inte träffat på länge. Vi försöker bara slappna av under den här semestern, det gäller att ha det lugnt och bara njuta när man får tillfälle.
Bland vännerna han gärna träffar när han är hemma finns barndomskompisar från tiden i Påarp men även tidigare kollegor i HIF och i ÄFF.
– Det är mest de som jag har spelat med innan, som Björn Westerblad i ÄFF. Vi brukar träffas när jag är hemma och vi har varit ute och sprungit en del nu för att hålla igång. Formen är ok och jag har också kört några timmar i padelhallen.
Har det varit aktuellt att träna med HIF?
– Jag har varit sugen och vet att jag är välkommen, men jag vill inte riskera något. Det är inte så fint att ringa till presidenten och berätta att jag blivit skadad på träning.
Han har också hunnit med att träffa Henrik Larsson, men något konkret om framtiden avhandlades inte enligt Andreas.
– Jag träffade honom på en lunch häromdagen, det brukar vi göra när vi är hemma. Det blev mest ett allmänt snack där han pratade om hur det är i HIF och jag om hur jag har det.
Tror du att han är kvar som tränare när du flyttar hem?
– Det får vi se, förhoppningsvis är han det för han gör det bra och börjar få ordning på det.
Andreas och Henrik har en historia ihop. 2006 bärgade de cupguldet med HIF på Råsunda efter en knapp seger mot Gefle.
– Resan hem är ett minne för livet. Hela det året förresten. Jag gjorde min landslagsdebut på januariturnén då vi också var i Abi Dhabi. Jag kom in en kvart mot Jordanien så just det är kanske inte så mycket att minnas ha ha. Senare samma år blev jag klar för Wigan.
Glädjen efter avancemanget i Parken i Köpenhamn visste inga gränser. Foto: Linda Carlsson
Landslagskarriären är nu uppe i tio år. Andreas är som bekant given i det svenska mittlåset och efter triumfen i Play off-mötet med Danmark så lär han inte se mycket av Helsingborg till sommaren.
– Det blir väl en vecka innan EM och en vecka efter. Att åka till Frankrike och kanske Brasilien efter det kan man stå ut med…
Hur mycket lockar OS?
– Det lockar, men man vet aldrig. Det är Håkan (Ericsson) och Erik (Hamrén) som beslutar det. Får jag frågan och klubben tillåter det så hade det varit roligt.
Sverige fixade biljetten till Frankrike. Nu kan det bli både EM och OS för Andreas Granqvist. Foto: Linda Carlson
Men först EM-slutspel alltså och frågan är hur han ser på Sveriges chanser i gruppen med Belgien, Italien och Irland.
– Har vi en bra dag, som mot Danmark, kan vi slå dem. Det är klart att Belgien och Italien är favoriter och sen får vi och Irland slåss om tredjeplatsen, men vi har en bra möjlighet och första matchen mot Irland blir viktig för oss.
Han behöver faktiskt inte vänta så länge på att få uppleva sol och värme. Nu på torsdag åker han hem till ett Krasnodar som pendlar mellan tio minusgrader och 15 plusgrader. Bara tre dagar senare åker han till Abu Dhabi.
– Vi ska göra tester i ett par dagar i Ryssland och sen åker vi ner dit i tio dagar. Sen är vi hemma i tre dagar och därefter väntar tio dagar i Marbella i Spanien.
Laget ska vara förberett inför en intensiv vår. Den 18 februari väntar en nätt flygresa på 170 mil till Prag och match mot Sparta Prag i Europa League.
När det gäller den inhemska ligan – RFPL – är 18 matcher spelade och tolv omgångar återstår. Krasnodar är på femte plats med 30 poäng, lika många som sexan Zenit Sankt Petersburg. När ligan startar om den 1 mars är det just de lagen som möts på Granqvist hemmaarena Kuban-stadion (som rymmer 32 000 åskådare).
Frågan är vilket av lagen Andreas spelar i då.
– Jo, jag har hört att det finns intresse från Zenit, men jag är så van vid spekulationer och att intressen stannar vid intressen.
Även Lazio och Roma i Serie A ska ha ställt sig i kö, men budet från den ryska storklubben lär skrämma.
– Det snackas alltid och jag vet att jag har gjort det bra i Europa League och att det finns intresse. Men jag har fått reda på att det ska mycket till för att tränaren och presidenten i klubben vill släppa mig nu. Det blir kanske till sommaren i så fall.
Foto: Linda Carlsson
Andreas har 1,5 år kvar, plus ett optionsår, med sin ryska klubb Krasnodar.
– Man vet aldrig vad som dyker upp, men just nu känns det som att vi flyttar hem om 2,5 år. Det känns lagom för vi har varit utomlands i tio år och det ska till något väldigt speciellt om vi ska stanna längre.
Året var 2007 när Andreas Granqvist lånades ut till Wigan. Kontraktet blev permanent men redan 2008 var han tillbaka en kort sväng i HIF på lån.
Det var då Groningen i Holland hörde av sig och där stannade han i tre säsonger innan han flyttade till Genoa 2011.
– Jag var 21 år när jag kom till England och det var en otrolig erfarenhet med den tuffa miljön. I Holland var det mer som hemma i Sverige och i Italien har jag nog trivts överläget bäst sett till det sociala utanför fotbollen. Fotbollsmässigt har det varit bäst i Ryssland och Holland och sett till resultaten är det Ryssland.
När kontraktet höll på att löpa ut med Wigan fanns det stora chanser att han skulle fortsätta i en annan engelsk klubb.
– Ja, det gjorde det och även nu på senare år, när jag var i Italien, har det funnits intressen. Min spelstil kanske passar bättre på den övre halvan i Premier League och de alternativen har inte funnit. Jag ångrar i alla fall inget och har haft ett roligt äventyr och presterat på hög nivå ändå.
Om ett par år kan cirkeln slutas för pågen från Påarp. Han har en stor vilja att avsluta spelarkarriären i HIF och därefter ta en roll i organisationen – om det är möjligt.
– Jag vill tillbaka till HIF för jag har varit där i många år och trivdes bra. Min tanke är att avsluta där om de vill ha mig. Som jag känner nu vill jag gärna bli involverad i något mer och om det är tränare eller assisterande tränare vet jag inte. Jag har idéer om att prova tränarjobbet och då hade det så klart varit en dröm att vara det i HIF på sikt.
Har du andra drömmar utanför fotbollen?
– Nej, jag har ingen jätteutbildning och jag vill inte sätta mig och plugga för att bli något annat. Jag vill göra något inom det jag är bra på. Samtidigt får man avvakta och se, för det är kanske något annat man fastnar för på vägen.
När han väl flyttar hem så är han många erfarenheter rikare. Fråga är dock hur mycket ryska han fyllt på sitt ordförråd med.
– Det är inte mycket. Jag har min tolk som lär oss utländska spelare lite när vi har tid på träningsläger. Det viktigaste är att man kan göra sig förstådd på planen och det kan jag med en mix av ryska och engelska. Det sociala har jag inte lagt så mycket energi på för ryska är inget språk du lär dig på en dag, men det är ett roligt annorlunda språk, säger han till fortsätter:
– Vi har haft en vän hemifrån som bott med oss där borta. Nu har han han träffat en rysk tjej och det är kul för min fru och dotter att få sällskap. Jag har ju min fotboll, så det kan bli ensamt annars. Samtidigt är Krasnodar en miljonstad, lite av Stockholms storlek, och det finns allt med shopping och restauranger. Vi trivs även om det inte är som Italien.
Många frågor är ställda, men det återstår några snabbfrågor:
Vem tränar ditt gamla Påarp (Helsingborg Östra) nu?
– Ingen aning, jag har dålig koll på det. (svar: Ingemar Queckfeldt)
Vilken division spelar de i?
– Det är väl fyran? (Rätt!)
På vilken plats kommer HIF i år?
– Jag säger sexa!
Hur långt går Sverige i EM?
– Vi tar oss vidare från gruppen och når kvartsfinal. Minst kvartsfinal, skriv det.
Vem är Sveriges bäste back genom tiderna?
– Oj (funderar i fem sekunder)… jag säger Patrik Andersson.
Vad är du mest stolt över?
– Min dotter.
Torbjörn Dencker
[email protected]
Läs också:
