Jag förstår att man (tränare och sportchef) är besvikna på Matthias Holensteins beteende vid bytet i slutet av matchen i lördags (det är inte heller första gången spelaren får ett bryt, det ska ju sägas i sammanhanget).
Tränare Stefan Jansson fick i uppgift att meddela trotjänaren per telefon att han inte längre är önskvärd. Några spelare tycker säkert det är okej, andra tycker det inte. Jag har förstått att händelsen har delat Eskilstruppen något.
Hur som helst: Utåt sett måste man dock hantera situationen professionellt. De blir lite pinsamt. Nu är ju inte Eskils en förening som opererat på elitnivå så länge och det är klart att mediafrågor och strategi släpar efter. Men det finns råd att få, om man inte mäktar med att hantera det själv.
Man får naturligtvis inte ducka i en så viktig fråga som när en ordinarie anfallare kickas. Jag tror inte – eller jag vet – att till exempel Landskrona BoIS hanterat frågan helt annorlunda. Här hade Patrik Johansson tagit initiativet innan skadan blivit större och gett klubbens version på ett tidigt stadium.
Formuleringen om varför en spelare kickas måste vara nerklottrad före det att spelaren får beskedet. För i samma stund som Holenstein fick samtalet, måste eller borde klubbledningen begripa att det snart är ute, inte minst med tanke på att uppgifter transporteras i hög hastighet i de sociala forumen, som också var fallet den här gången.
Eskilsminne lär sig av detta också. Det är första året i Söderettan och jag tror ju – trots allt som hänt – att laget klarar sig kvar. Om nu inte tränare Jansson tappat omklädningsrummet som verkar vara fallet om man ska tro en del folk såväl internt som externt.
När röken skingrats och kommentarerna från utomstående lagt sig, står trots allt en spelare, en människa, kvar ensam och utan klubb. Matthias Holenstein är en spelartyp som inte har några som helst behov av att vara kompis med vare sig lagkamrater eller tränare. Han kan vara för djävlig och otrevlig och skapa indirekt anarki i laget, men det är en människa vi pratar om som är utrustad med ett stort hjärta och känslor. Han kör sitt race utifrån den vinnarskalle han är begåvad med.
Eskilsminne har tidigare satt honom i karantän. senast förra våren utan att någon journalist ifrågasatte det. Det hela förklarades med skador. Den interna avstängningen (eller vad vi ska kalla det) sköttes i det tysta och utan att det skapade rubriker.
Det fungerade i division 2, men det fungerar inte längre.
I det här fallet har Eskilsminne misslyckats. Hanteringen är inte professionell. Sportchefen Kalle Olsson – som annars är skicklig på det han gör – duckar och skickar fram tränaren för att uttala sig i en fråga där klubben naturligtvis måste föra talan. Ännu har jag inte sett en officiell förklaring på hemsidan. Nu ser det ju dessutom ut som att det är tränarens eget beslut att sparka spelaren.
(Den här krönikan har jag skrivit utifrån ett journalistperspektiv. Jag har varit med tillräckligt länge i den här världen för att ha fog för det jag påstår.)
Torbjörn Dencker
[email protected]
Läs avslöjandet om att Holenstein och Eskilsminne går skilda vägar här!
