Häcken hade gjort ett mål på fyra matcher, eller 360 minuter. Mot HIF blev det tre för Peter Gerhardssons gäng. Anledningen? Att när offensiven fungerade, hackade defensiven. Det var lite gott och blandat. Eller som Pär Hansson sa till mig: ”Vi blandar och ger alldeles för mycket”.
HIF:s inledning var lovande med ett mästerligt skott av Jordan Larsson och därefter en fint förarbete av samme Larsson fram till nyttige targetposten Robin Simovic. Bitvis i matchen funkade anfallsspelet riktigt bra, men allt för sällan skapades det stora trycket framåt.
Häcken var totalt sett tyngre och skapade mer än HIF. Effektiviteten var dock hemmalagets dilemma i den första halvleken. Samtidigt hade Mattias Lindström ett jätteläge när han liggande höll på att raka in bollen – och Victor Pálsson en farlig nick i halvlekens slutskede. Det var en sån match. Fram och tillbaka och en match helt i publikens smak på den nyinvigda arenan.
I andra halvlek fick Häcken ännu mer fart på grejorna i ett lag som har många matchvinnare. När Häcken är bra är de riktigt bra. Ungefär som med HIF. Och när de är dåliga kan de vara riktigt dåliga – symptomatiskt för fler lag än HIF och Häcken i den här serien.
När fönstret öppnar den 15 juli ska det bli intressant vilken kvalitet som allsvenskan berikas av. Min känsla är dock, kanske, av det pessimistiska slaget. Allsvenskan kan bli av med mer kvalitet, och att det blir mer kvantitet av det som blir kvar.
Tillbaka till omstartsmatchen. Först skulle Victor Pálsson få lyckoträff med det där tunga 20-metersskottet. Sådant har alltid bra underhållningsvärde. Målet föregicks av en 90-meterstoklöpning av Peter Larsson, som var den som nickade ner bollen vid 2-1-målet.
Häcken vände och vann och det var för att man klarade värmen mest, hade mer fart och för att man som sagt var det bättre laget totalt sett. Det kunde blivit fler mål om inte Pär Hansson svarat för tre-fyra svettiga räddningar i slutet. Häckenmatchen kan ha varit en av hans sista matcher i HIF – på ett tag.
Nya Bravida Arena? Jag var inte där, men jag gillar den. Den är byggd med omsorg och väl anpassad för de publiksiffror som arenan normalt har. Bra tänkt där.
I övrigt:
*Andreas Landgren axlade Emil Krafths kantmantel med bravur och var också konstruktiv centralt genom att skära av vinklarna för snabba Häckenspelare i djupled. I andra halvlek mattades han och det var han inte ensam om.
*Anton Wede och Mikael Dahlberg fick speltid vilket innebär att kanske både är startspelare redan i nästa match. Wede är en favorit hos Henrik Larsson.
*Jordan Larsson gjorde i mitt tycke sin bästa match men…
*…det blir kanske Robin Simovic som blir utlandsproffs först av anfallarna. Han drar stor nytta av sin fysik och spelförståelse och har prickat formen lagom till transferfönstret….
Läs också:
