Jag försöker förstå, men det går inte så bra.
Jag förstår HIF som på sportsliga grunder vill möta ett bra danskt motstånd.
Jag förstår polisen som på säkerhetsmässiga – och ytterst ekonomiska – grunder inte kan garantera säkerheten.
Det jag fortfarande inte förstår är hur individer kan använda klubbmärken som vapensköldar eller alibin för att slåss och skapa osäkerhet för oss andra. Eller hur man kan åka långt och krångligt för att vräka ur sig sitt inre vrede över en 24-åring – i egna laget – som gjorde sitt vägval, som tycker han gjort rätt för sig men som är tillbaka där han kanske rättfärdigar något han inte behöver rättfärdiga. Hur långt och lågt ska det gå? Inte leder det till framgångar för laget man påstår supporta.
Jag var med om en extremt märklig känsla – i minusgrader vid den här tiden – för några år sedan när jag som utsänd HD-reporter rapporterade direkt från ett tomt ekande Parken i Köpenhamn. Det var jag och HD-kollega Knut Knutsson, några ledare och så elva mot elva på planen. Det hade kunnat vara mer lajbans än så och jag vet att spelarna håller med mig. Se inslaget här!
Det ska spelas en träningsmatch mellan Bröndby och HIF på lördag. Det handlar om att mäta krafter, se över sitt spelarkapital, se hur yngre spelare klarar sig i sammanhanget. Det är vi alla intresserade av att se. Men vi får inte se det. Ska HIF ta hänsyn och välja annat motstånd så att vi får se? Nä, det tycker jag inte. Då har den tredje motståndaren vunnit ännu mer.
Anledningen till att matchen i helgen spelas på en hemlig plats är att några bestämt sig för att slåss. Slåss? …mot några andra som bestämt sig för att slåss. Slåss? På en fotbollsmatch. Kanske är det så. Man har anledning att tro att det är så.
Det är därför vi inte kan se HIF spela fotboll en månad innan svenska cupen drar igång – och vice versa för Bröndbyfansen förstås som gärna sett var deras favoriter står inför omstarten i danska ligan. Det är ganska sjukt va?
Jag pratade med Jesper Jansson om det i dag. Han suckade mest och lät uppgiven. Han har varit med länge och själv varit en måltavla. Vi är helt överens om en sak. Det handlar om att göra gemensam sak. Att visa att det inte är okej att några kan fördärva produkten fotboll. Så lågt, så uselt och så sjukt. Hur länge ska det fortsätta? Det är en fråga vi ställer oss år ut och år in. Ändå ställs den igen och igen.
Mitt lilla bidrag är att skriva om det. I känslor. Vad är ditt? Vi måste göra det tillsammans.
Text: Torbjörn Dencker
[email protected]
