– Känner du inte honom? frågar sambon och tittar förbi mig där vi sitter och äter en chévremacka på Magasin36 i Höganäs. Jag vänder mig om. Tio meter bort står ett välbekant ansikte med världens största leende och illustrerar en filmkamera med armarna.
– Är du här och filmar? frågar han när han och fru Kerstin närmar sig bordet. Snart kniper de två platser vid vårt bord i den fullsatta lokalen. Det är nästan Alltid fullsatt där…
Så här sitter man med Conny Karlsson i en gammal industrilokal (som tidigare härbärgerade saltglaserat-verksamhet) med en chèvremacka på tallriken och pratar Brage. Det hade man ju inte heller trott när man vaknade eller ännu mindre för ett år sedan när jag stod i en kall bollhall bakom Olympia och intervjuade HIF-tränaren om nyförvärv, provspelare och sånt man nu brukar prata om för årstiden.
Bernt Ljung och Rolf Zetterlund är två namn som spontant dyker upp i min skalle. Det är en anrik klubb han kommit till även om det var 20 år sedan man i båååårlänge kunde stoltsera med ett allsvenskt lag.
Han är hemma ett par dagar. Ett tandläkarebesök har stökat till det i planeringen. Det är så det nya fotbollslivet kommer vara. Oregelbundna flygresor från Borlänge till Sturup och så bilen hem till Munka Ljungby.
– Det blir knepigt när vi möter Ängelholm i premiären. Ska jag checka in på Erikslund då? Nä, de pengarna bespar jag klubben. Jag bor hemma då, säger Conny och tittar på Kerstin. 
För ett år sedan laddade han och P-O Ljung för ännu en säsong i HIF. Nu står han i minusgraderna i Borlänge och sin gamle vapendragare Ljung 20 mil söderut i Örebro. Den 27 maj står de öga mot öga på konstgräset på Domnarvsvallen.
– Det blir speciellt….säger Conny och tuggar i sig mackan med smält fransk getost.
Det snackas fotboll i stan. Borlänge alltså. Brage har 18 säsonger i allsvenskan. Mötena mot Lyngby och Werder Bremen i Uefacupen 1982 är återkommande samtalsämnen på de lokala caféerna. Ja den cupen sprang ju förresten Conny hem med IFK Göteborg det året. Hur som helst: Klart att det prövade samhället hade mått bra av allsvensk fotboll igen.
Dulee Johnson är en spelare jag inte undviker att fråga om. Conny hoppas mycket på honom.
– Framför allt hoppas jag att han ska bli människa igen och att de här sex veckorna ska göra honom gott. Som fotbollsspelare vet jag vad han kan om han bara får möjligheten.
Conny är inte gammal på posten. Tanken var ju att Ljungskilelegendaren Bosse Wålemark och Örjan Glans skulle styra skutan. Men det går ju så klart inte om man har olika sjökort. Eller nåt. Guld-Conny kallades in och där står han. Den assisterande tränaren är en lokal förmåga och Conny kände väl egentligen inte till så mycket om vare sig materialet eller folket kring klubben när han kom.
Media då? I Helsingborg fanns väl alltid minst en av oss reportrar på plats?
– Ja och så är det ju inte på Brages träningar. Fast å andra sidan skiljer sig Helsingborg från de andra klubbar jag varit i. Mediaintresset kring Brage påminner mer om de flesta andra klubbar skulle jag tro. Där uppe har vi Borlänge Tidning och Dalademokraten och de har en hel del skidor, hockey och bandy som dominerar tidningarna.
Framgångar på konstgräset och Conny kan börja äga spaltutrymmet. Han vet hur det fungerar.
Ett ”lycka till” slänger man ibland ur sig lite slentrianmässigt. Det gjorde jag inte den här gången. Mitt lycka till var äkta. Conny är en tränare och människa som gjort avtryck.
EDIT Brageanhängare har med all rätt hört av sig och menar att den där Intermatchen 1988 är det största och något det verkligen ”pratas” om fortfarande.
Text: Torbjörn Dencker
[email protected]
