Det var inte bara Robin Simovics målsvit som sprack på Olympia den här lördagskvällen. HIF:s planer på att skaffa sig ett bra utgångsläge inför tre tuffa matcher närmast mot Elfsborg, Hammarby och AIK grusades också rejält.
HIF förlorade den här matchen i första halvlek. Hemmalaget fick inte de ytor man önskade mot ett Gefle som var skickliga på att döda ytor. Att Gefle tog ledningen efter 28 minuter var inte ologiskt. För Peter Larsson var det förstås olyckligt att i comebacken från start stöta in bollen.
Vi skruvar fram klockan till den 41:a minuten, för så mycket mer än målen fick vi inte uppleva i den första halvleken. Johan Oremo steg fram och dunkade in frisparken i närheten av Pär Hanssons högra kryss.
Omedelbara effekten i paus blev att Jordan Larsson fick stanna utanför och att Mikael Dahlberg – äntligen för hans del – fick chansen igen. Hans comeback var lovande och visade att han förmodligen startar redan nästa match.
Astrit Ajdarevics mål i den 67:e minuten gav både honom och HIF en boost. Ema Boateng hade ett skott utanför, Frederik Helstrup en nick utanför och Mikael Dahlberg hade ytterligare en helchans i den 87:e minuten för att nämna några tillbud.
Samtidigt ska man inte glömma att kontringslaget Gefle hade ett jätteläge till 1-3 efter 74 minuter där Johan Oremo fick friläge mot Pär Hansson som räddade.
HIF gav sig själva chansen att trycka på in i det sista, men med en extra försvarare höll Gefle undan. 
Peo Ljung, Christoffer Andersson och Paul Myllenberg satt bänkade på raden högst upp på hedersläktaren och har sett bättre HIF-insatser än den vi fick se i första halvlek.
Den nye klubbdirektören – David Brodetsky – satt på hedersläktaren i första halvlek. I pausen gick han bort mot nya södra stå och fick på nära håll uppleva den nya stämningen. Akustiken kommer bli ännu bättre när arenan är klar, så är det ju.
– Det var ett fantastsikt bra stöd och precis den väggen jag eftersökte, sa Henrik Larsson efteråt.
Gefle visade sig också vara en vägg av det mer obehagliga slaget.
Nu ska inte rödblå fans måla f-n på väggen inför tre på pappret tuffa uppgifter. Det finns en hel del som talar för HIF:
* Man fortsatte skapa chanser och satte Gefle under stor press (fattas bara annat).
* Mikael Dahlberg är tillbaka och det är bara att hoppas för HIF:s del att kroppen får förbli intakt.
* Peter Larsson spred – förutom självmålet och en halv indianare med sju minuter kvar – ett generellt lugn.
Frågan är då vad Henrik Larsson gör när Jere Uronen är tillbaka och med Victor Pálsson och Frederik Helstrup i mittbacksstallet. Men det är ju en senare fråga.
De 16 geflesupportrarna på norra stå och Geflevännerna på pressläktaren(!) kan åka hem lyckliga, precis som Gefletränaren Sandberg som konstaterade efteråt:
– Jag är glad över mycket, speciellt första halvlek där vi kunde gjort ytterligare något mål, men även andra är bra där vi försvarade oss bra.
Det är en sammanfattning som håller. Gästrikarnas taktik höll. HIF:s gjorde det inte.
Henrik Larsson konstaterade samtidigt att hans lag inte hade den turen med sig som man hade mot Sundsvall i senaste hemmamatchen.
Nu väntar ett längre uppehåll där sår ska slickas och ett spel som ska slipas till ytterligare.
Till sist: En gråhårig gentleman från Falköping stack in huvudet i pressrummet när den här krönika skrevs och frågade vad jag skulle skriva. Hans gäng gör en fotbollsresa i landet varje år och i morgon skulle de se Falkenberg-Halmstad. Han har förresten årskort på Borås Arena och är på plats när HIF kommer dit den 20 maj. Han blev inte skrämd av upplevelsen på Olympia och kommer sitta segerviss när det är dags.
Det ska ingen vara i den här serien. Det fick 6 833 personer på Olympia uppleva på lördagskvällen. Det var väl en bra publiksiffra förresten, sett till matchtiden och väder.
Då kvittar det om det var premiär för en ny läktarsektion. Klart är att det kan bli en röd vägg – men då krävs att det blir poäng för annars kommer inte tapeten bli komplett.
Torbjörn Dencker
