Om ni frågar mig var Claes Ohlssons beslut väntat. Tiden är inne för en ny kraft. Jag tror det kvittar vem av de senaste årens ordföranden du frågar så blir nog svaret det samma som Claes Ohlsson känner efter sina drygt fyra år vid posten: roligt, spännande, utmanande och slitsamt.
Medan brickorna har fallit av spelbordet de senaste månaderna har Claes Ohlsson stått kvar längst upp på den blåsiga toppen. Nu är uppdraget slutfört, utgallringen och nyrekryteringen är i princip genomförd.
Jag har alltid gillat Claes Ohlsson som människa. Kemin har stämt. Ibland är det kul att spela tillbaka bandet och minnas intervjuer man gjorde en tid tillbaka. Claes (med förflutet som bl a HFA-ordförande) intog direkt en defensiv roll och ”skulle inte ta plats” eller agera operativt. Han är inte den människan. Det sista håller jag nog med om och han har nog försökt att ta den rollen. Det gick dock inte i längden. Claes Ohlsson har tvingats vara allt annat är tillbakadragen – frivilligt eller inte. Det kanske är omöjligt att inte ha en operativ ordförande i en klubb som HIF. Men det leder oss också in på rekryteringen av tjänstemännen och den nya klubbdirektören. Som ordförande måste du ge mandat till undercheferna. Avgående sportchef Jesper Jansson har inte alltid känt det förtroendet och det är en av alla sprickor som blivit allt djupare ju längre tiden gått.
En ordförande ska nog inte sitta för länge i en föränderlig bransch och det kan innefatta även andra positioner i en förening eller företag. I synnerhet i Helsingborgs IF. Claes Ohlsson har till exempel ”överlevt” tre tränare (Conny Karlsson, Åge Hareide och Roar Hansen).
Lika spännande som det blir att se vem som blir ny klubbdirektör, lika spännande blir det att se vilka ordförandekandidater valberedningen – med Mats Kullenberg i spetsen – plockar fram. Glöm inte att det vilar ett tungt ansvar på valberedningen (kanske är det så att man bör titta även på den laguppställningen och hur långt mandat man ska ha). Rekryteringen initialt ligger till grund för klubbens framtid.
Långt innan Claes Ohlsson gav sitt besked att hoppa av vid nästa årsmöte har det viskats om namn hit och dit. Kjell Jakobsson är ett namn som jag tror finns med runt klubbdirektörsrollen, men jag blir inte överraskad om hans namn även dyker upp i det här sammanhanget. Förre sekreteraren Krister Azelius är ett annat namn.
Det bör vara en stark kvinna eller man, rutinerad från näringslivet och sprungen i den nordvästskånska myllan. Fotbollsbakgrund? Inte nödvändigt (även om det inte gör något om man känner till offsideregeln).
Claes Ohlsson-eran är över om några månader. Skulden/lånet är betalt. Arenabygget är igång. Det finns mycket positivt att säga, men också negativt som fartblindheten och att man släppte kontrollen över intäkterna genom att ”inteckna” spelare. På minussidan faller ju också passiviteten att inte omorganisera tidigare.
Den nya styrelsetoppen ska stå stark mot organisationen och de krav som kommer från huset och se till att ekonomin hålls i schack. Nu finns inget utrymme till att förblindas av populism och göra om misstag. Det är som Claes Ohlsson själv sagt (i HD) tidigare: ”Det är väldigt lätt att vara ledare när det går dåligt, det är däremot svårt när det går bra”.
Torbjörn Dencker
[email protected]