Habo, HIF, Torino, Karlsruhe, AIK, Heerenveen, Tottenham, Rennes, Wigan och HIF igen. Erik Edmans karriär är lång och spretig och innefattar ju också närmare 60 A-landskamper. Inlägget till Henrik Larsson i EM 2004 och målet (struten i krysset från nästan halva plan) i Spurströjan mot Liverpool är bestående minnen. 
Nu är det slutspelat. Erik går in i HIF:s ledarteam med Roar Hansen, Kalle Björklund och Sven Andersson. När Alltid Fullsatt når honom har resan till Oman just ställts in på grund av sjukdom på ena barnet. Det är de tiderna nu. Istället kan han fira jul på hemmaplan och samtidigt planera för sin Salutenskapelse. Han ska ju coacha laget i den nya arenan.
En intervju mitt i julstressen innebär en frågor-svar-variant på artikeln:
Vad är din känsla nu efter ett av dina största beslut?
– Det har gett sig naturligt eftersom jag inte har kunnat träna ordentligt på cirka 20 månader. Jag känner inte att jag kunnat ge 100 procent på träningarna fysiskt sett, så det är klart att det var ett enkelt beslut till slut. Det här är en möjlighet för mig. När jag skrev på för HIF förklarade Jesper tanken med det långa kontraktet och det handlade om att gå in i en annan roll i slutet av kontraktet. Nu är tiden mogen för det.
Vad säger du om teamet du ingår i?
– Alla spelare som känner Roar och som jag pratat med är jättepositiva till honom och hans fantastiska sätt att bygga ett lag. Det ska bli spännande att jobba med honom. Kalle Björklund känner jag väl bara genom hans son Jocke Björklund, men jag vet ju att Kalle varit tränare i allsvenska klubbar och att han och Roar fungerar bra tillsammans. Sven är en stor styrka och han kommer ta hand om målvakterna och det defensiva.
Så din uppgift blir…?
– Jag kommer coacha B-laget och ska hålla i träningar och ha individuella pass och moment med de yngre spelarna. Spelartruppen har länge haft en önskan om att ha en person som jobbar med de bitarna. Det ärviktigt för de yngre spelarnas utveckling och jag blir den som sparkar folk i häcken. Jag kommer inte vara med i coachingen under A-lagsmatcherna, men är beredd att hoppa in om det behövs.
Största minnet från spelarkarriären?
– Det finns hundra grejer… men EM 2004 är något speciellt. Det var mitt första mästerskap och vi hade ett bra lag med ”Ljungan” och ”Henke” och med Zlatan som guppade där bakom. ”Henke” övertalades och det var en fantastisk kick för gruppen när han tackade jag.
Och ”Inlägget”…
– Det var kul för mig, men framför allt var det hela resan under mästerskapet. Med lite flax kunde vi gått längre i den turneringen.
Och så har vi ”Målet”…
– Mot Liverpool ja. Jag påminns fortfarande om det eftersom det dyker upp på en del listor då och då. Det kan vara bra att googla fram klippet när man mår dåligt och vill boosta sig själv haha. Bra för självkänslan.
Bästa julklappen du kan tänka dig?
– Det är om Erik Wahlstedt tackar ja till Saluten.
Text: Torbjörn Dencker
[email protected]
