Dagens förlust är nog den mest irriterande på länge, inte för att vi spelade dåligt eller missade en massa chanser utan för att en feldömd jä**a straff avgör denna match i 94:e minuten.
Innan straffen, Rabies två gula och utvisning efter slutsignalen och ett vrål av ilska från samtliga på bänken, hade Lindome hunnit göra 0-1 i en märklig situation där deras spelare, liggande, lyckas fösa in bollen mellan Andreas Lindes ben i 30:e minuten. Fram till halvlek var det ställningskrig och bland annat hade Måns Ekvall ett fint läge.
Det pratades om energi och vilja i paus och vi tog direkt kommando om andra halvlek. Anton hade ett fint läge i början av halvleken där målvakten gör en fin räddning och i efterföljande situation luktar det straff för Anton, men så i den 70:e minuten kvitterar vi i trasslig situation efter ett inlägg där Ekvall var sist på bollen.
Vi fortsatte att trycka på hela vägen i drygt tre förlängningsminuter. Resterande är alltså inte mer att prata om, de sätter straffen och våran första hemma förlust kommer som en smäll på käften.
För folk som var där så kan nog mer än jag intyga att killen på läktaren får högst betyg idag. Han stod alltså och skrek för oss i 90:e min, ibland inga lämpliga saker, men att kämpa och att spela djupledsspel, det kunde han skrika om. Tack för 90 minuters underhållning, anhängare på östra läktaren.
Ludvig Rhodin – målvakt i HIF Akademi
