Igår spelades det match mellan LdB FC U19 – Sjöbo (division 1) men även mellan Sverige – Island. Två matcher som väckte ungefär samma tankar i mitt huvud, att damfotbollen måste ta ett steg till i sin utveckling. Nivån är för låg för att det ska kunna bjudas på riktigt underhållande fotboll. Slarv, låg effektivitet och låg orientering på plan är några utav faktorerna som måste förbättras.
LdB FC U19 – Sjöbo
En match som jag trodde skulle bjuda på högre tempo och där jag trodde att Sjöbo skulle ta tag i taktpinnen. Icke sa Nicke. Istället blev ett division 1 lag utspelat av ett lag som innehöll spelare som mestadels var under 19 år gamla. Antalet mål av vardera lag kan tros ha varit ganska jämt men även där blev det en överraskning då vi vinner med 5-0. Kan dock intyga att resultatet inte visar riktigt på hur matchbilden såg ut då hemmalaget, Sjöbo, hade tre frilägen plus ett avslut som träffade ribban.
Även om vi gör en hyfsad match och vinner med 5-0 är jag besviken över att vi lyckas vara bättre än ett lag som är bland de favorittippade i årets division 1 (serien under damettan). Jag hade hoppats på att det här laget skulle komma med ett bra spel och spelare som tänker fotboll. Tyvärr blev det inte som jag hade hoppats på utan istället fick jag bevittna ett tråkigt spel med spelare som fick röda kort då de klagade på domaren och inte kunde lugna ner sitt temperament.
Det här är inte nyttigt för damfotbollen i Sverige. Allsvenskan får inte vara den enda divisionen i seriesystemet där man kan kalla fotbollen för fotboll. Det får inte lov att vara så låg nivå på lag som spelar i den tredje högsta division.
Jag hoppas att man med det nya seriesystemet i år kunna utveckla damfotbollen och höja nivån till där den ska vara. Jag hoppas innerligt att om något år kunna säga att jag spelar i världens bästa liga där divisionerna under är vassa dem också och att de bjuder på underhållande fotboll som lockar publik.
Sverige – Island
Skyndade mig hem från Malmö för att kolla Sverige – Island som TV4 sände. 4 spelare från klubblaget fanns med i respektive trupper, vilket gjorde att jag skyndade på lite extra från stationen till soffan.
Länge satt jag och tvingade mig själv att fokusera på matchen som pågick istället för att lockas till Candy Crush som fanns på mobilen, men många gånger hände det att jag tappade greppet då det blev för tråkigt. EM på hemmaplan om några månader och man lyckas inte leda matchen mot ett, för dagen, kasst och väldigt defensivt Island.
Island visar idag att de är ett kämparlag som krigar in i det sista för loggan på bröstet. Man är ganska kompakta och bra defensivt, men offensivt var det inte bra. Man hade ingen spelidé om hur man skulle komma fram till mål. När man väl lyckades komma fram till Sveriges straffområde, på något konstigt sätt, så klarar man inte av att få till ett ordentligt avslut som får Hammarström att börja arbeta. Extremt dåligt. Min lagpolare, Sara Björk Gunnarsdottir gör en hel del extra jobb för sitt land och är idag en spelare som sticker ut i ett tamt Island genom att vara överallt på plan. Imponerande.
Sverige får inte heller till något finlir, i alla fall inte till förrän i slutet av matchen då man lyckas göra ett snyggt mål genom fina kombinationer. Landslaget är idag slarviga med passningarna, kanske för att orienteringen på plan inte finns och man slår chanspassningar utan adress. Man är även klena in i duellerna och är inte tillräckligt bestämda. Chanserna vi får förvaltar vi inte ordentligt och som vi alla vet får man inte hur många chanser som helst i en match.
Som min pappa kommenterade under matchens gång: ”Försök inte få till ytterligare en chans utav den chans man redan fått”. Sug på den karamellen! 
/ZeciraMusovic
