Omgång 31: Hemmamatch mot Toronto som innehar sista platsen i vår division. Alla förutsättningar pekade på tre självklara pinnar. Henry tillbaka i laget samt vi ställer återigen upp med två renodlade forwards – gentemot New England matchen där Tim Cahill spelade släpande forward.
Starten av matchen liknar så som det gjort väldigt många gånger i år. Tafatt, dålig skärpa i passningarna samtidigt som deltagandet runt boll och rörelserna är för dåliga för att kunna skapa utrymme åt varandra. Efter en minute upphäver vår ytterback offsiden och en Toronto anfallare får fritt fram, men skjuter i stolpen. Sjätte minuten mitt på vår planhalva, deras mittfältare får bollen tar ett par steg och drar iväg ett mäktigt långskott. Bollen far i en bana och går in i nätmaskorna bakom vår nyinsatta målvakt för dagen, Louis Robbles (vår tidigare målvakt Bill Gaudette är ryggskadad). Sex minuter. 0-1. Vad är det som händer? Innan första 15 minuterna har vi ytterligare en gång släppt in ett baklängesmål. Otur, oskicklighet eller vad det än har varit så har första kvarten kommit att bli en dålig vana för oss. Vi har pratat mycket om att starta bra, hålla pressen på motståndarna och få igång ett bra passningspel i inledningen av matchen utan att bjuda på något.
Så står vi där återigen med 0-1 i baken, denna gång efter sex minuter. Tankar, känslor och funderingar borde svallat över. Men som vanligt (framförallt på hemmaplan) har vi den kylan som behövs (förutom hemmamatchen innan mot Kansas där vi förlorade). Efter deras mål börjar vi springa och göra alla de delarna av planen som vi kommit överens om. I den 13:e minuten hörna för oss, som den för dagen formidable Thierry Henry slår. Hårt inåtskruvad boll som dimper ner i perfekt position för min löpning mot första stolpen. Bara att sätta till huvudet och hitta den lediga biten av nätet.
1-1. Tillbaka in i matchen. I måljublandet var det inte tal om speciellt mycket jubel, utan istället att pusha igång lagkamraterna och fortsätta på det inslagna spåret. Sätta Toronto under press och såra dem med snabba spelvändningar och triangel spel för att undkomma deras hårda första press. Efter första kvarten tar vi över matchen allt mer. Har en hel del farliga chanser som skulle kunnat rendera i mål. Men så i den 27:e minuten bryter vi spelet på egen planhalva. Blir en spelvändning till Sam LIoyd, som slår en genomskärare till Henry som är på språng och kommer fri med målvakten lite snett från höger. Perfekt första touch, perfekt passning snett till vänster där Kenny Cooper kommer framstormande och med helt öppet mål enkelt sätter 2-1. Signerat fartfylld kontring med elegant finess i passningspelet öppnar upp för ett enkelt avslut och en viktig 2-1 ledning som vi tar med oss in i paus.
Andra halvlek börjar med tätt spel och inga riktiga farligheter skapas. Efterhand som halvleken lider tar vi över bollinnehavet alltmer och kontrollerar matchen. Vi skapar en handfull högklassiga målchanser men utan att sätta pricken på i:et förrän i den 88:e minuten. Jan-Gunnar Solli får bollen av Henry ut på högerkanten. Solli mottar ett inlägg men slår istället en enkel pass till nr 14 (Henry) som istället för att ruscha mot mål gjort en avledande manöver, försvararna har backat ner och Henry har fått extra utrymme 2 till 3 meter utanför målområdet. Han tar emot, vänder bort två spelare och återigen har ögon i nacken. Snett vänster spelas bollen till Kenny Cooper som kan raka in sitta andra mål för kvällen genom en välregisserad anfallskombination av Thierry Henry. 3-1.
4-1 skulle inte vänta på sig många minuter. Vi bryter boll på egen planhalva, två passningar till Cooper som denna gång slår en genomskärare till nr 14 som är på språng. Ca tio meter utanför straffområdet chippar nr 14 elegant bollen över gästernas målvakt som är på halvdistans och gjort sig redo för friläge. Ett mål regisserat genom en snabb omställning efter bollvinst och en fantastisk smekning in i bortre hörnet. Fotboll när den är som vackrast. Jag hoppas ni sett reprisen från målen annars är det värt att klicka här:
Till sist en kontrollerad vinst och väldigt viktig sådan i kamp om slutspelsplatserna. Men återigen: ingen hållen nolla och ett tidigt insläppt mål. Mot bättre lag håller det ej att stå och sova när matchen börjar. Mot bättre lag blir du straffad likt vi blev mot Kansas två omgångar tidigare. De första femton minuterna kommer vara fullt fokus på till nästa match och jag är säker på att Hans Backe (tränare) kommer att gå igenom på vilket sätt vi uppträtt och ska uppträda i början på matcherna. Genrellt sett i lag är det fokus på den första kvarten (i varje fall där jag spelat). Det är givetvis viktigt att få en bra start på matchen och om inte ha övertaget så åtminstone känna att jag som spelare och framförallt vi som lag håller måttet och kan mäta krafterna. Varianter på starter som jag varit med om handlar inte om att byta spelsätt eller formation i laget. Utan handlar mer om att spela enkelt och springa sig in i matchen. Att starta första kvarten med att sätta långbollar bakom motståndarnas backlinje. Dels för att trycka ner dem och försöka skapa hål mellan deras lagdelar men också för att sätta press. Alltså springa sig in i matchen. Första press, andra press, ha hög fart in i närkamperna och mentalt sett känna sig stark, få en liten fördel mot sina motståndare.
Fotboll är det eleganta spelet, med båda sidor av taktiska inslag där du behöver hålla huvudet kallt och se spelet i ett större perspektiv, samtidigt som du nästa sekund ska vara inne i hetluften, i täta närkamper med fartfyllt spel. Två delar som är långt ifrån varann men där det är viktigt att aldrig bli passiv. Att sätta fart på bollen utan att förivra sig och hela matchen ha rätt fokus vid rätt tillfälle. Jag hoppas vi kommer hitta ett antal lösningar till nästa match. Första kvarten ska ej bli någon mental spärr, där vi går och väntar tills motståndarna gjort mål. Med den kapaciteten vi har i New York Red Bulls, ska vi alltid vara det spelförande laget!
/Holger
