SIKTAR HÖGT. ”När jag kommer upp i A-laget så går jag inte upp där för att spela i U21”, säger Måns Herrmann. Foto: Privat.
Han har övertygat i Indonesien, stoppats av en indisk familj och varit med i Europa League-truppen mot Roma. För Alltid Fullsatt berättar anfallslöftet Måns Herrmann om resan från HIF Akademi till en vardag som ungdomsproffs i Feyenoord – och när han förväntas lyftas upp till A-laget.
– Detta är det bästa jag gjort, säger 18-åringen.
Efter ungefär en och en halv månads semester hemma i Sverige flög Måns Herrmann tillbaka till Holland, Rotterdam och Feyenoord i går, lördag.
Innan avresan pratade Alltid Fullsatt med den 18-årige forwarden om hans första säsong som ungdomsproffs i Feyenoord.
En säsong som har inneburit en hel del.
– Det har så klart varit upp och ner. Först tog det ett tag innan jag blev spelklar, men när jag blev spelklar så gick det bra, säger Herrmann.
Efter en skadefylld tid i HIF Akademi och division 2 lämnade Herrmann HIF, där han öste in mål i ungdomslagen, för Feyenoord i slutet av augusti i fjol.
Därefter väntade några månader utan officiella matcher i väntan på att UEFA skulle godkänna övergången, vilket de gjorde i slutet av november.
DRILLAS EXTRA. Måns Herrmann tränar ofta extra med förre storspelaren Roy Makaay, som är anfallstränare i Feyenoord. ”Han betyder oerhört mycket för mig”, säger han. Foto: Privat.
Herrmann fick göra sin efterlängtade debut i en U18-match mot Ajax – och han gjorde mål direkt.
– Sen var jag med i en turnering i Indonesien där jag gjorde fem mål på tre matcher och efter det har jag varit i U19, säger Herrmann och fortsätter:
– Det började bra efter vinteruppehållet och jag gjorde mål i tre eller fyra matcher i rad. Efter det blev det lite tungt, det blev mer fokus på att vänja mig vid spelet och systemet och det var några matcher som inte gick så bra. Men det är naturligt när det är en inslussningsperiod i ett nytt system.
Vad är största skillnaden gentemot Sverige och HIF?
– Allt egentligen. Det börjar inte med att jag ska tänka på var jag ska vara när jag har bollen – utan att jag ska stå rätt på planen när vår målvakt har bollen så att jag alltid kan vara en uppspelspunkt. Det är mest sånt och hur man sätter in trycket på backlinjen som är annorlunda, säger han.
– Och det är mycket bättre fotboll i Holland, det är mer spel på marken och inte så många långbollar. Jag har fått anpassa min stil till den holländska, att spela lite mer med ryggen mot målet, för som nia blir man lite av en target. Sen är det klart att de inte ska göra mig till en ny fotbollsspelare, för jag är där för att jag är jävligt bra.
Herrmann tillhör en klubb vars anknytning till Sverige är stark. Feyenoord värvade nyligen Simon Gustafson från Häcken och tidigare har spelare som Henrik Larsson, Johan Elmander och Alexander Östlund varit i klubben.
Precis som Ove Kindvall och John Guidetti, som båda bär närmast ikonstatus bland klubbens fans.
Det påminns Herrmann ofta om. Som svensk anfallare i Feyenoord får man genast supportrarna att drömma.
– Bara när jag skrev på så fick jag kanske 200 meddelanden från massa Feyenoord-fans på Twitter. De skrev ”nye Guidetti” och sådana saker. Det var mer än vad jag trodde. Fansen bryr sig mycket, hör av sig och frågar hur det går.
– Det är mest fotboll i Holland. När det kommer in utländska spelare till en av de största klubbarna – om inte den största – så är det klart att det blir lite kaos på sociala medier. Men det tycker jag bara är roligt, det är en boost för självförtroendet när man ser att folk bryr sig.
Herrmann fortsätter:
– En gång när jag var och handlade så kom det fram en indisk familj som ville ta bilder med mig. Jag tänkte bara: ”Fan, nu måste de ha tagit fel”. Men de hade koll på att jag var den nye svenske anfallaren i klubben.
SPRÅKGENI. Måns Herrmann lärde sig prata flytande holländska på åtta månader. ”Det är nästan så att jag blev chockad själv”, säger han. Foto: Privat.
När lyfts då Herrmann upp i A-laget? Enligt hans kontrakt sker det nästa sommar.
– Jag skrev på för tre år, två år med U19 och sista året i A-laget.
Herrmann vill dock poängtera att han måste prestera för att en plats i A-truppen ska bli verklighet.
– Nu kommer det inte gå dåligt, men ifall det skulle gå så jäkla dåligt så får de ju låna ut mig till en annan klubb sista året. Men de brukar köra så här, att det sista året blir ett läroår i A-laget.
Det är väl en form av trygghet?
– Det är ingen trygghet, för om jag är dålig så lånar de ut mig eller skickar mig någon annanstans. Men det är en trygghet på sättet att jag vet att de tror väldigt mycket på mig. Men jag blir inte avslappnad, jag jobbar snarare ännu mer så att jag är klar när steget väl kommer. När jag kommer upp i A-laget så går jag inte upp där för att spela i U21 – då är jag där för att ta en plats i A-laget.
När den kommande säsongen startar kommer Herrmann tillhöra U19-laget.
– Tanken är att jag ska börja träna så smått med A-laget och i vinter åker jag med på deras vinterturné i Dubai. Efter det vet jag inte riktigt hur det kommer se ut. Men jag tror att jag kommer träna med dem, lira i U21 och kanske någon match med U19. Sen, efter säsongen som kommer, så är det bara A-laget som gäller.
Faktum är att Herrmann redan har figurerat i A-laget, om än bara på papper. Inför Feyenoords möten mot Roma i Europa Leagues sextondelsfinal registrerade nämligen den holländska klubben 33 spelare till dubbelmötet.
Måns Herrmann var ett av namnen.
– Det var riktigt fräckt, också en adrenalinkick. Det är klart att det är ett bevis på att man gjort det bra, även om de mest skrev upp mig som en säkerhetsåtgärd. Jag kände ju på mig att jag inte direkt skulle gå in och starta borta mot Roma.
Herrmann tog aldrig plats i någon av matchtrupperna utan fick kämpa vidare i U19-laget. I slutet av säsongen fick han dock debutera på De Kuip, Feyenoords hemmaarena som bland annat var värdplats för EM-finalen 2000.
– Jag hoppade in i de tre sista U21-matcherna och då fick jag spela inne på De Kuip. Det var ju inte lika mycket folk som på A-lagets matcher, men bara att gå in på planen var en adrenalinkick. En jäkla känsla.
Du ångrar inte att du lämnade HIF för Feyenoord?
– Absolut inte, detta är det bästa jag gjort. Jag lärde mig mycket i Helsingborg både som människa och fotbollsspelare, men jag kände att det var dags att hoppa på det här tåget. Jag har fått lära mig riktigt mycket, som fotbollsspelare men även som människa. Jag flyttade ensam till ett främmande land och lärde mig språket flytande på åtta månader. Det är nästan så att jag blev chockad själv.
Hur ser annars en vanlig dag ut för dig?
– Jag går upp på morgonen, käkar frukost och sen går jag till träningsanläggningen en och en halv timme innan de andra och har holländskalektion, som jag har tre gånger i veckan. Efter det är det träning och efteråt brukar jag köra lite själv, antingen anfallsträning med (Roy) Makaay eller med vår fysio i gymmet. Sen är det hem, käka och vila. Det blir mycket serier.
Herrmann tar en kort paus. Sen säger han:
– Jag lever min dröm, men jag lever inte den drömmen som många tror – att man kommer hit och så är man redan färdig. Jag visste om att det skulle bli tufft och att jag är där på samma förutsättningar som alla andra som spelar i mitt lag. Det är bara hårt jobb som gäller. Även om Feyenoord är en klubb som lyfter upp många talanger så är det inte alla som kommer upp. Men jag vet att jag kan klara det om jag bara jobbar hårt som fan.
Eric Persson
[email protected]
