Säsongen 2015 börjar närma sig sitt slut. Gårdagens bortamatch var den näst sista innan vi stänger den allsvenska dörren för i år.
Efter matchen mot Hammarby, seger med 4-1 på Televinken Arena, så höjdes laget och till och med Marjan på HD tycktes ana att det fanns lite guldskimmer över HIF.
Gårdagens match hade dock allt annat än guldskimmer över sig. Möjligtvis lite John-Blund-Skimmer.
Men det är väl också en bra sammanfattning över säsongen; Det går upp och det går ner, och hela HIF sitter i vagnen på berg & dalbanan.
16 raka matcher hade HIF utan förlust mot GIF Sundsvall.
Men med tanke på hur säsongen sett ut, kunde man väl ge sig f-n på att den trenden skulle brytas, oavsett om HIF sett pigga och starka ut i föregående match. Men att matchen skulle vara det sömnpiller den blev, hade jag ju knappast trott.
Dock är jag alldeles för luttrad efter de senaste åren, vilket gör att man knappast blir upprörd längre. Tyvärr.
***
I veckan som gick var det exakt fyra år sedan HIF och en stor del av utav staden Helsingborg firade sm-guldet vid terasstrapporna.
Och som av en händelse, eller ett tecken beroende på hur du tolkar ödet, så närvarade undertecknad på ett föräldrarmöte på dotterns gymnasium, tillsammans (så klart) med en mängd andra föräldrar. En utav alla dessa föräldrarna var mannen, myten, legenden; Conny Karlsson.
Fyra år kan kännas som en kort tid, men ibland som en evighet. I min HIF-värld känns det som i en helt annan värld. Men när jag fick se Conny på mötet där, blev det mer en inspiration än ett minne om förgången tid.
***
Inför årets serie tippade jag (mot min egen princip) HIF på en medioker 9:e plats.
Det tipset lär ju inte slå in, då det redan är klart att HIF slutar på 8:e plats.
Det är mot mina principer att ingå i tävlingssammanhang och vara nöjd med allt annat än seger. Jag är fruktansvärt allergisk mot inställningar såsom ”vi ska vara nöjda med nå final”, eller ”vi ska vara nöjda med att nå en 6:e plats”.
Men jag är i alla fall nöjd med att HIF 2016 återigen spelar allsvenskt spel med tanke på den tsunami utav nederlag och motgångar som sköljt över HIF sedan den där försommaren då P-O fick sparken och Conny tvingades lämna…
Det innebär ju att man får möjlighet att börja om på ett oskrivet kapitel och kunna drömma om nytt guldskimmer även nästa säsong!
***
På lördag blir det ”sista natten med gänget” för en del utav dessa forna guldhjältar. Pär Hansson lämnar till ännu okänd klubb. Kultbäraren Mattias Lindström lämnar för att börja en helt annan karriär. Det är de två som vi vet. Sedan kommer med all största sannolikhet Jere Uronen lämna för spel på högre nivå. Vad som händer med den isländska gejsern Smárason, det återstår ännu. Förhoppningsvis stannar han kontraktet ut i HIF.
I övrigt tror jag det blir stora rockader i truppen, oavsett eller tack vare den skrala ekonomin.
Men det är ju inte bara de nämnda spelarna som gör sista natten med gänget. Även två läktarsektioner kommer visas upp för sista gången. Och det är nog så stor anledning för oss att vara på plats klockan 13:00, för att visa vår uppskattning och för att ge ett värdigt avslut, samt en boost inför kommande säsong. En säsong som i skrivande stund, faktiskt ger HIF lika stor chans till ett sm-guld som för övriga lag!
Väl mött!
Fredrik Ymer
HIF-supporter och bloggare på Alltid Fullsatt
På Twitter: @FredrikYmer
