Då var den avklarad, premiären. Ett stundtals kallt och blåsigt Kalmar fick stå värd för ett HIF-spel som trots allt värmde en del. En poäng på bortaplan i en premiär ska man inte vara missnöjd med, men kanske inte heller nöjd. Jag känner mig tillfreds med resultatet, det räcker så.
Tänker inleda min lilla krönika/analys med att faktiskt ge motståndarna en eloge. Kanske inte laget, men klubben. Man kan tycka vad man vill om namnet på arenan, men själva arenan är minsann guld värd. Otroligt skön, intim och mysig arena Kalmar FF har till sitt förfogande. Och även om man som undertecknad, hamnade ganska långt upp på sittplats, kunde man känna, dofta det utomordentliga gräs som spelarna huserar på. En doft som är i sammanhanget – oslagbar!
Matchen då? Jodå, det var väl ingen bländande underhållning kanske. Mer som ett parti schack för de bägge tränarna där de blockerade varandras chanser att göra något oväntat drag. Men i det stora hela, en hyfsad allsvensk match, mellan två hyfsade allsvenska lag helt enkelt.
Jag hade inför säsongen ett par frågetecken. Och nu är det så klart alldeles för tidigt för att dra några slutsatser efter vad vi fick skåda under gårdagen. Men jag kan likväl redan känna att ett av de största frågetecknen – försvaret – börjar rätas ut i ett frågetecken. Redaktör Dencker nämnde två spelare (vill inte skriva försvarare egentligen då det är ett lagansvar, inte enbart de fyras som fått den primära rollen), i sin videoblogg, Emil Krafth och Frederik Helstrup som två giganter i försvaret. Jag skulle även vilja lägga till Calle Johansson som en viktig del i att nollan hölls intakt igår. Han har potential, den unge Johansson, och i rätt miljö, med rätt spelare omkring sig, vågar han känna sig trygg med bollen och med omgivningen.
Och på tal om försvar. Den yttersta utposten i den delen fick ju som bekant den förre(?) målvakten, och nu målvaktstränare, Andersson (42 år) ta på sig. Och som han utnyttjade den möjligheten! Otroligt spänstig, lugn och harmonisk. En räddare i nöden i många aspekter. Dock är jag väl av den uppfattningen at när en målvakt blir ”match-hjälte”, innebär det ju att övriga laget inte gjort sin del av jobbet till fullo.
Försvaret, mittfältet var klanderfritt i matchen. Det var i anfallsspelet som det kändes krystat. Och säkerligen berodde det på att schack-tränaren Swärdh förflyttade sina pjäser på ett sätt som fick HIF-s anfall att klinga av innan det kom till avslut. Eller berodde det på den något defensiva uppställningen (inställningen) från HIF? I mina ögon är inte Ajdarevic någon anfallare, och om han ska ha ”10:a-rollen”, bör han ha två forwards, två alternativ, framför sig.
Noterade att mitt gamla ”skötebarn” – Allt Om HIF – betygsatt spelarna, precis som Redaktör Dencker, efter matchen. Betyg är subjektivt, men tillika ganska intressant. Det som de bägge olika betygsättarna dock hade gemensamt, var deras, i mina ögon, väldigt höga betyg. Allt är ju satt efter en personlig skala som sagt, men likväl – vi såg ju samma match?
Mina betyg (ja, eftersom det är så roligt att sätta betyg på andra…) hade blivit så här:
Daniel Andersson – 4
– Matchhjälte som sagt. Förtjänar högt betyg med tanke på insats och förytsättningar.
Emil Krafth – 3
– Gjorde ett fatalt misstag som höll på att kosta, i övrigt stabil.
Calle Johansson – 4
– Klockren insats. Lugn, harmonisk och i fullständig symbios med sin radarpartner.
Frederik Helstrup – 4
– Stabil, lugn, trygg med stor blick för spel. Hindrade en del genombryt från KFF.
Jere Uronen – 2
– Hade det tungt, både med motståndare och med boll.
Lalawéle Atakora – 1
– Inte godkänd i mina ögon. Såg tung och förvirrad ut. Mycket slarv.
Johan Mårtensson – 3
– En ok insats. Hans roll får honom till att synas mindre, dock ändå vara grymt viktig i balansen mellan försvar och mittfält.
Darijan Bojanic – 4
– Blev vald som HIF:s bästa spelare av Kalmar-juryn, och det håller jag med om. Tung uppgift på mittfältet, löste det för det mesta galant.
Anton Wede – 2
– Kom inte alls igång. Hade ett par tillfällen, men mycket anonym i övrigt.
Astrit Ajdarevic – 3
– Kändes som att han var på mellanhand för mycket. Dock arbetsam i försvarsspel och uppbyggnad.
Jordan Larsson – 2
– Trampade mycket vatten. Hårt markerad. Fick en del frustrerade utbrott när inte bollen kom rätt.
Manager Larsson – 3
– Bra utgångsläge i taktiken. Fick försvaret att ta en viktig roll i uppspel och lugna ner ner spelet. Kunde gjort tidigare byten för att få igång spelet mer i början av andra.
Slutligen vill jag ändå, med en positiv anda, berömma HIF för en väl genomförd match!
Fredrik Ymer
