Vi är snart i mitten av mars och HIF har redan hunnit avverka sju matcher, varav tre tävlingsmatcher, och ännu har inte den nya tränaren/managern Henrik Larsson fått uppleva en förlust i sin nya roll, i sin nygamla klubb. Detta till trots har röster (på social medier och forum) höjts för att det finns en misstro på årets HIF-upplaga?
De av er som läst mina tidigare försök till krönikor, analyser, främst på sidan Allt Om HIF, känner väl till att jag kan vara ganska hård i min kritik och ibland ha alldeles för dåligt tålamod. Jag är en krävande supporter helt enkelt.
Men när jag, i vanlig ordning, scannar av mina HIF-relaterade bokmärken, samt ögnar igenom Twitter och Facebook, blir jag uppriktigt sagt förvånad. Förvånad över hur mycket gnäll, misstroende och ibland till och med uppgivenhet det finns bland andra supportrar då det gäller säsongen än så länge och den kommande säsongen.
Jag har tyvärr, av olika anledningar, missat de två senaste matcherna, bägge i Svenska Cupen, varav den ena mot ett superettan-lag och den andra mot en kollega i allsvenskan. Bägge matcherna har slutat oavgjort, och oavgjort är fortfarande i min bok ingen förlust. Oavsett motstånd.
Henrik och assisterande tränare har haft lite drygt tre månader av försäsongen på sig att förändra och förbättra HIF utefter det senaste ett och halvt årets haveri och ökenvandring. Henrik och assisterande har en trupp, som de fått på köpet, samt plockat in ett par ”rea-spelare” för att bredda. Och ja, det tar ju sin lilla stund att få ihop detta till ett lagbygge, som åtminstone rent realistiskt bör vara ett mittenlag i Allsvenskan 2015. En realistisk placering med tanke på förutsättningar, ekonomiska som sportsliga.
Och visst, det är tufft, och det känns i hjärtat, att inte sätta större tilltro till ens lag, men någon gång måste vi (jag) ju ändå se på det realistiskt. Eller hur?
Under dessa dryga tre månader har HIF spelat sju stycken matcher.
Vi som publik, åskådare, supportrar har fått se precis samma sak som Henrik Larsson – Ett HIF som varvat hyfsade, bra, mindre bra insatser från de spelare, det lag som spelat.
Fortfarande är förlustnollan intakt. Och så länge den är det, kan inte ens jag se någon anledning till att inte ge mitt fulla stöd, mitt förtroende, och mitt tålamod till vad jag tror är en ny era som HIF håller på att bygga upp.
Så låt oss stödja istället för att ifrågasätta, åtminstone fram tills dess att den eventuella första förlusten kommer!
Fredrik Ymer
skriver om HIF på Alltid Fullsatt
