Ojojoj… Vilken tung helg. Dagen efter match och man känner fortfarande besvikelsen över att man inte lyckades vinna kvalgruppen.
Var precis ute och sprang en runda, bara för att tänka efter vad fan det var som gick fel.
Uppladdning innan match var hur bra som helst. Bussresan upp till Göteborg kunde inte varit roligare och laget kändes hur tajt som helst. Alla var taggade. Vi hade bestämt att vi skulle få en rolig resa hem också! 
Matchen startades med en viss nervositet hos de flesta spelarna. Jag var hur lugn som helst. Det här var ett läge där man inte fick vara nervös. Jag har en viss erfarenhet av att vara i just pressade lägen och jag visste att låter man nervositeten ta över matchen, ja då är det kört.
Mossen hade inför matchen inget att förlora. De var tvungna att vinna och det med två måls skillnad. De tryckte på offensivt och hade några riktigt vassa spelare.
Redan i första halvlek fick Mossens BK några riktigt vassa chanser efter att vi slarvat i passningsspelet. Det här var ett tecken på att vi behövde öka koncentrationen ett snäpp till. Vi lyckades bra i första halvlek och jag kände mig fortfarande lugn i mål.
I andra halvlek trycker Mossen på ännu mer offensivt och stressar vår backlinje. Men istället gör vi, Stattena, 1-0 genom ett bra uppspel.
Målet vi gjort gör så att vi slappnar av alldeles för mycket.
Motståndarna hade efter det gått ner till en trebackslinje och en kvittering kändes inte långt borta. Istället för att vi skulle läsa av deras speländring och försöka hitta ytorna bakom deras backlinje gör Mossen tre mål inom loppet av ca 25 min.
Det stod nu 3-1 och inte långt efter blåser domaren, som för dagen var kass, av matchen.
En enorm besvikelse!
Trots förlusten är jag väldigt nöjd över det mitt lag har presterat i år. Vi får inte glömma att vi totalt krossade allt motstånd i div 2 och kommer att befinna oss i div 1 nästa år.
Vi har ett ungt lovande lag och med bra träning är jag övertygad över att Stattena lyckas vinna div 1 nästa år.
Även att lag där man har kul. Ett lag där alla är tajta med varandra och där det känns som en familj. Det är det viktigaste, att ha kul. Har man det, ja då kommer man långt!
/ZeciraMusovic#1
