Den 25:e januari brukar det sällan kännas speciellt muntert att se träningsmatcher. I dag utspelades dock matchen inomhus i behagligt ”ta-av-dig-jackan-klimat” istället för i snålblåst och ”ta-på-dig-fler-jackor-väder”. Växjö och Östers IF välkomnade Helsingborgs IF i den mycket funktionella, för ändamålet, Tipshallen.
I förhandssnacket har det naturligtvis inte pratats speciellt mycket väder, eller för den delen, inomhushallar. Det största intresset riktades naturligtvis mot vad många kallat – ”Konungens Återkomst”! Henrik Larsson var åter på plats i HIF, denna gång som manager/coach.
Uronen, Krafth, Pálsson, Mårtensson – och Lindström – var indisponibla till dagens match. Och det är ju så klart viktiga kuggar i Henrik Larsson kommande bygge. Två utav dem var väldigt mycket saknade idag, även om ytterbackarna Landgren (hb) och Widlund (vb) får godkänt, men inte mer. Öster klurade ut att nyckeln till att bräcka HIF:s försvarsspel var att rusa igenom på högerkanten (Widlunds kant) och sedan forcera mot mitten där mittbackar Larsson och Johansson (i inledningen) inte riktigt hängde med.
Men först måste jag ju konstatera att ”pappa” Larssons drag med att sätta in grabben i startelvan var klockrent. Var lite orolig inför. Dels för att pressen på unge herr Larsson skulle vara för stor, men även för att det kändes som ett beslut, om allt gått åt skogen, varit som upplagt för media, supportrar och andra tyckare, att ge skulden för. Även om jag tror att ribban för att klaga offentligt på Henrik Larsson är ganska hög. Mycket kommer sippra igenom där under året. Med all rätt kanske.
I vilket fall… Jordan gav svar på tal och tackade pappa för förtroendet genom att göra 1-0 redan innan matchklockan nått två minuter. Och bara ett par minuter senare fick Boateng bollen bakom Östers provspelande målvakt (Lundin). Och där såg vi prov på det som Henrik Larsson redan tränat hårt(?) på; Det snabba omställningsspelet!
Vad som hände efter 2-0-målet är mer symptomatiskt när det gäller träningsmatcher i januari. HIF gick ner sig, lade sig lägre ner på egen halva och ”vilade” med den utgången att Öster fick mer boll och mer utrymme. Öster visade många gånger prov på att de för ca två år sedan var ett allsvenskt lag (jo, en del av Österspelarna var med även då), och rullade boll och bekantade sig mer med densamma, vilket de knappt fick göra den första kvarten annars.
Öster reducerade, med ovan nämnda brister i försvarsspelet från HIF:s sida. Men det kändes aldrig speciellt oroligt, trots att Öster var närmare kvittering än HIF var utökad ledning innan domaren blåste av första halvlek.
Lika snabbt som HIF tog kommandot i första, lika snabbt gjorde de mål i andra (nästan i alla fall), målskytt blev inbytte Robin Simovic och det var även nämnde Simovic, som med en snygg lobb fastställde slutresultatet till 4-2 i HIF-favör.
Ett par spelare var naturligtvis extra intressant att följa idag.
Nye f.d. Falkenberg-spelaren Anton Wede, som gjorde ett bra intryck och kändes som en riktigt skön injektion i HIF-spelet både i första halvlek som ytter, men även i andra då han spelade centralt. Kommer bli en nyttig spelare i år.
Provspelaren Vandinho (som spelade för Skövde i division 1 ifjol), fick chansen i andra halvlek. Jag blev dock inte speciellt imponerad. Återstår att se hur manager Larsson tolkar hans 45 minuter.
Andreas Landgren, som väl också i princip kan kallas nyförvärv, fick spela högerback idag. Inte en helt ovan position då han spelade på den rätt ofta i sin sejour i Norge bland annat. Det syntes att han saknade matchträning, men vilken ledartyp och stabilitet han utvecklat! En nyttig spelare på olika positioner a-la-Crisse-Andersson framöver, förmodligen.
I övrigt märktes det på många spelare att de verkligen ville visa den nya chefen att de aspirerar på startplatser i årets serie. Det inledande centrala mittfältet med Bojanic och Elias Andersson var överraskande kreativt och kändes väldigt spännande.
Drygt 1 500 personer såg matchen, och av dessa var 456 Helsingborgare (jag är övertygad om att det var fler), vilket imponerar stort en januarisöndag med ca 20 mils resväg.
Även om träningsmatcher är just träningsmatcher, är en seger alltid en seger. Och i jämförelse med samma match för två år sedan, då också med ny HIF-tränare, kändes detta långt mycket mer spännande och förhoppningsfullt inför seriestarten!
Fredrik Ymer – gästskribent
Läs också: Simovic tvåmålsskytt
