Scroll down for English version.
Årets säsong är över för oss i New York Red Bulls. Andra året i rad för mig att åka ut i första omgången av slutspelet. Denna gång blev Houston Dynamo för svåra. Efter att i första matchen ha tappat en 2-0 ledning till 2-2 efter misstag och ett onödigt rött kort, var förutsättningarna fortfarande bra och helt jämna inför hemmamatchen. 2-2 från bortaplan (där bortamål inte räknas extra) borde vi ha klarat av. Men på något märkligt sätt kunde vi inte avgöra matchen trots spel- och chansövertag.
Vi gör 1-0 tidigt genom Bradley Wright-Phillips. Därefter känns det som vi har full kontroll men en ödesdiger felpassning från min mittbackskollega gör att en av deras spelare kan skjuta in 1-1, vilket står sig matchen ut. I förlängningen känns det också som vi har koll på läget och mer eller mindre kontrollerar matchen men lyckas ej få till ett avgörande mål.
I slutet av den första övertidshalvleken lyckas Houston väldigt snöpligt få in ett ledningsmål. Vi trycker på desperat efter det och får till några hyfsade kvitteringschanser men inget som ger resultat.
Besvikelsen att återigen ha åkt ut alldeles för tidigt och på ett sätt som känns onödigt skär fortfarande i mig så här en vecka efteråt.
Från dessa två matcher är det ett antal punkter som jag gärna skulle ha ändrat på. Speciellt taktiskt och val av spelare. Som i de flesta lag finns det hierakier, men när rangordningen inte vågas rubbas och nödvändiga förändringar inte vågas göras blir vägen om inte omöjlig så blir den i varje fall svårare och längre.
Jag anser att vi har det absolut starkaste laget i USA och Kanada vilket vi även visade under ligaspelet. Per spelare har vi alla de ingredienserna som krävs för att kunna gå långt. Men mentalt har vi tyvärr inte haft tillräckligt många vinnare. Tillräckligt många som vågat stå tillsammans på toppen när det blåser kallt där det ska avgöras, samt de tuffa besluten som borde tagits, togs aldrig.
Personligen har min säsong varit jämnare i år än förra året. Förra året gjorde jag mina bästa matcher i slutet. Denna säsong har min nivå varit högre under en lång tid och mina bästa matcher har varit mer utsprida. Jag har spelat alla matcher i serien, cupen och slutspelet utom de två första då jag var petad utifrån en anledning som jag fortfarande inte förstått. Jag har spelat 90 minuter av alla dessa matcher utom i en, då jag fick en smäll med 14 minuter kvar och kunde inte fortsätta. Enligt statistiken kom jag på 25:e plats med en passningsprocent över 83 procent.
Klicka för att se all statistik.
Av de matcher jag spelat har alla varit som mittback förutom tre, då som högerback. Dock ser jag mig själv som mittback in i framtiden. Det är där jag tror jag kan spela på en hög nivå under en längre tid. Det är där mina ledaregenskaper mer kommer till sin rätt. Fotbollsmässigt har jag framförallt utvecklat mitt sätt att läsa spelet och döda de farliga ytorna och försöka hjälpa mina kollegor i mitt närområde så mycket jag kan genom att prata, gestikulera och vara deras back up. Mitt tålamod har jag också anpassat gentemot de andra framförallt taktiskt. Många gånger har det varit kulturkrockar som skapat problem i förståelsen. Men istället för att skrika på varann har jag försökt vara mer pedagogisk och kommunicerat mer med mina defensiva kollegor på ett sansat sätt.
Den stora plumpen för min del i år, är att jag inte har gjort ett enda mål. Det är första säsongen jag kan minnas som jag inte har målat. Vilket har inneburit en hel del extra avslutningsträning som tyvärr ej har gett någon utdelning. Därav tror jag på ett mer målrikt nästa år och den berömda ketchupeffekten ska slå in.
Veckan som går nu är det saxens eller snörets vecka. Alla spelare kommer ha möte med de sportsligt ansvariga i Red Bulls och får då veta om de kommer att vara kvar nästa år eller ej. Här över är det väldigt många spelare som har option i sina kontrakt. Med option innebär det att klubben i dessa fall oftast har 100% rätt att bestämma om vederbörande får stanna eller ej.
Jag har ett år kvar på mitt kontrakt. När jag personligen kommer ha mitt möte ska jag ta reda på vad de verkligen tycker om mig och om klubbens framtid. För mig har direkt feedback alltid varit en viktig ingrediens i min utveckling. Om jag som jag oftast gör ställer höga krav på min omgivning så ska de också få ställa höga krav på mig. Därför har jag gjort en liten utvärdering som handlar om identitet, lagsammanhållning och tydlighet. Jag är inte en spelare som står bredvid och tittar på när mitt lags resa tar sin fart. Jag tror på förberedelser och delaktighet och med min kunskap så kan jag försöka ställa de tuffa frågorna för att vi gemensamt ska skapa ett vinnarlag år efter år.
Markus Holgersson tog SM-guld, supercupen och guld i svenska cupen med HIF och har debuterat i landslaget innan han tog steget över till stjärnspäckade New York Red Bulls. Han bloggar om livet som proffs och New Yorker här på Alltid Fullsatt.
English version:
The season is over for us in the New York Red Bulls. This is the second year in a row for me to go out in the first round of the playoffs. This year we fell to the Houston Dynamo. In the first game we gave up a 2-0 lead to a final score of 2-2 after mistakes and an unnecessary red card. Unfortunately at the moment, away goals do not count as extra in MLS as it does in UEFA. In the second leg at home, we were 1-0 early in the first half from a goal scored by Bradley Wright – Phillips. It felt as if we had full control then a fateful pass from my center-back colleague led to a 1-1 tie. During overtime, there was a sense that we had control of the situation again but we just couldn’t score. At the end of the first overtime period Houston score the game winning goal. We pressed desperately for it and got a few decent chances but no acknowledgment that produced results. The disappointment of once again riding out way too early is still eating away at me now a week afterwards. Looking back on these two games, there are a few tactical changes that we would have made. As in most teams there is an hierarchy, and rightfully so but the important thing is to establish a line and the tools to use each player in the right way. I believe we have the strongest team in the United States and Canada, which we also showed when we won the Supporters Shield. As players, we have all the ingredients necessary to be able to go far. But mentally, we unfortunately did not have enough winners. Enough that dared to stand together on top when the wind is cold, where all is determined, and where you define yourself as a champion.
Personally, my season has been more consistent this year than last year. Last year I played my best games at the end of the season. This year, my level of play has been higher for a longer span of time–my best games have been more spread out. I’ve played all the games in the league, cup and playoffs except the first two when I was benched for some reason. I’ve played 90 minutes of all these games except one, when I was hit with 14 minutes left and could not continue. In statistic Im the 25 best passing player with a percent of 83 of completed passes. I have played at center-back for all but three matches, where I was a right back. Although, I’m flexibility enough to move from central defense to right-back I see myself as a central defender firstly and in the future. This is where I think I can play at a high level for a long time. That’s where my leadership comes more into its own. Football wise, I mainly developed my way of reading the game and kill the dangerous areas and try to help my colleagues in my area as much as I can by talking, gesticulating and be their back up. Many times it has been the cultural clashes that created problems in understanding. But instead of yelling at each other or talking down to another teammate, I try to be more educational and communicated more with my defensive colleagues.
The big down point for me this year is that I have not scored a single goal. This is the first season I can remember that I have not scored. Which meant that in practice I’ve did a lot of extra scoring training that unfortunately has not paid any dividends in that sense. So next year I hope to score around 5-6 goals.
This week is an important week for our club and for next year. All players will be meeting with the sporting director of the Red Bulls and will then know if they will be here next year or not. I have a year left on my contract. When I have my meeting I’ll know what they think about me and about the club’s future. For me, direct feedback has always been an important ingredient in my development. I usually place high demands on my environment so they should also have set high standards for me. I never watch the clock as my team’s journey will take off. I believe in preparation and participation until the jobs done, I try to ask the tough questions so that together we will create a winning team year after year.
Markus Holgersson
