Helsingborgs IF, hur långt kan det här bära? Från Mjällby-matchen där folk borde avgått till 5-1 och en poäng bakom toppduon och sånger om SM-Guld ljuder på Olympias läktare. En omvandling som på många sätt är underbar. HIF har en riktigt hög högsta nivå men har man kunnat putta upp lägsta nivån efter Mjällby matchen så tror jag det kan bära riktigt långt.
5-1 mot ett Gefle som är kända för att släppa till lite målchanser.
5-1 där Simovic gör två och Lindström fortsätter pricka in en balja per match.
Ett annat glädjeämne från matchen är hur lätt HIF kunde skapa riktigt bra målchanser. Har tänkt på det de senaste tre matcherna. Trots att HIF inte varit överlägsna vaken mot BP eller Norrköping, så har laget ändå kommit till heta målchanser och även målat vilket är en enorm styrka.
Idag är jag dubbelt glad, HIF som sagt men även vi visar styrka. 2-1 på bortaplan mot Toronto. Ett fysiskt starkt Toronto som spelar långbollar och satsar på att vinna varenda andra boll och på så sätt skapa chanser. Som jag beskrivet tidigare ser jag detta spel med chans och ingen struktur där man litar på sin egna tekniska skicklighet. Och de vill verkligen inte spela konstruktivt och publikvänlig fotboll med snabbt passningsspel. De låter sin gräsmatta växa sig långhårig vilket innebär att det fort blir torrt och strävt. Det var praktiskt taget omöjligt att få igång ett rörligt passningsspel och med alldeles för hög risk för att börja spela bakifrån som vi gärna vill göra. På så sätt blev det en ”luftwaffe” match med långa bollar och många andra bolls dueller.
Förutsättningarna var på så sätt inte på vår sida, samtidigt som våra två innermittfältare Juninho och Dax McCarthy var ur spelbart skick. Men trots allt lyckas vi vinna.
1-0 kommer genom Tim Cahill i den 39:e minuten. Innan dess har matchen mest varit ett ställningskrig utan några större farligheter. Andra halvlek ägnar vi oss mest åt försvarsspel och att jobba med våra två fyr-block för att kunna avstyra deras farligheter. Fram till den 83:e minuten har de nästan ingenting mer än chansbollar mot vårt straffområde som vi kunnat ta bort. De får frispark på halva halva som lyfts in mot straffområdet. Vår målvakt är långt ute, det blir en duell där andra bollen går till en Toronto spelare som vänder och vrider utanför vårt straffområdet och chippar till sist bollen över alla och in i mål. 1-1, chansmässigt inte helt rättvist men matchbilden har varit med viss fördel åt Toronto. 1-1 så sent i matchen knäcker de flesta lag, men vi lyckas hitta ny energi. Henry får en löpboll ner mot deras kortlinje till vänster, vrider och lyckas få in ett perfekt inlägg till Tim Cahill, som bokstavligt talat flyger ner deras back och gör sitt andra mål för dagen. 2-1 i den 89:e matchminuten och som blir slutresultat. Tre poäng som smakar riktigt gott, vi har återigen bevisat att vi kan kriga ner våra motståndare även om inte spelet alltid sitter. En nödvändig ingrediens att ha för att kunna gå långt.
Flygtiden mellan Toronto och New York är runt en timme, vilket är en av seriens kortare flyg- och bortaresor, vilket är skönt. Vi åker alltid dagen innan och som i detta fallet kunde vi även komma hem samma dag som matchen.
På lördag väntar nästa match, på bortaplan mot Columbus. Därefter följs veckan upp med Montreal på onsdagen och New England borta lördagen efter. Tre matcher på en vecka igen. Varav två på bortaplan. Starten av serien har varit väldigt tuff för oss. När vi har spelat bra anfallsfotboll har vi inte riktigt lyckats få dit bollen. När vi försvarat oss bra och spelat tajt men inte riktigt fått igång vårt offensiva spel har vi däremot tagit våra poäng. Serien är väldigt haltande, vilket jag inte förstår alls någonting av och vi i Red Bulls har spelat två matcher mer än de flesta lagen. Samt fördelningen har varit ojämn där vi börjat med sex matcher på bortaplan jämfört med fyra hemma, och följande vecka har vi ytterligare två matcher på bortaplan. Ska ligan kunna bygga upp ett intresse räcker det inte bara att klubbarna marknadsför sig. Jag tror att ligan behöver göra sig själv intressant. Ha mer samlade omgångar och lagen ska givetvis spela lika många matcher i den mån det går, så att tabellen blir lättare att följa.
Söndagen blev det först träning, sedan en tur in till Manhattan med min cykel. Det var årets första tur den rullade på Manhattans gator. För mig att kunna ta cykeln in till stan är väldigt spontant och en känsla av frihet. Rörelsefrihet samtidigt som man är mitt inne i en pulserande storstad. Måndag (idag) blir det en tur till Brooklyn och ett besök till Barclays Center, där Brooklyn Nets tar emot Chicago Bulls i femte kvartsfinal-matchen. Chicago leder med 3-1 i matcher.
/Markus Holgersson
