Förre HIF-backen Markus Holgersson njuter av proffslivet på Cypern. Ön andas fotboll och intresset är som vanligt stort och speciellt när det går bra – som nu.
Anorthosis Famagustas 2-1-seger mot Doxa Katokopias på måndagskvällen innebär att Holgerssons gäng seglar upp i delad serieledning i den cypriotiska förstaligan.
– Detta var vår i särklass bästa match. Första halvlek är vi dominanta och borde ha gjort ett par mål. Vi lyckas få in fler kortare passningar och mellanspel i vårt offensiva spel vilket gör att vi kunde ha mer boll och trycka tillbaka motståndarna där de fick springa och jaga boll en hel del, vilket är tröttsamt, säger Holgersson och fortsätter:
– Tidigare matcher har vi spelat mycket rakare vilket gjort att vi inte kunnat kontrollera matcherna på samma vis som vi kunde göra igår och framförallt i första halvlek.
Efter en mållös första halvlek startade gästerna bäst och tog också ledningen. Snart skulle dock Holgersson själv ge sig in i handlingen.
– De startar med att sätta lite högre press och får ett flytmål i början av andra halvlek. Men bara ett par minuter senare får vi en hörna. Vi spelar den kort och kommer med ett inlägg där jag tar mig in framför min bevakare och mellan deras första zonspelare och lyckas knäa in bollen för mitt andra mål denna säsong. Målet var psykologiskt viktigt. Vi var tillbaka i matchen samt skönt att kunna visa vägen.
Därefter öppnade matchen upp sig och det stod och vägde vem som skulle ta trepoängaren.
– Det blev öppnare spel vilket det allt som oftast blir här nere efter 70 minuters spel. Vi lyckas skapa ett par bra lägen till innan Makris får ett friläge och trycker dit bollen.
Anorthosis Famagusta seglade upp i topp – en ledning som de delar med lagen Apoel och AEK Larnaca. Med fyra vinster och ett kryss och bara två insläppta mål ser det bra ut för fortsättningen.
– Det är en riktigt bra start, men vi har egentligen inte spelat speciellt bra förutom vissa delar av matcherna och nu i första halvlek av denna matchen. Vi har haft stor omsättning i spelartruppen och tre stycken kom in i laget efter att serien startat. Detta tycker jag ger oss en styrka och ett självförtroende inför fortsättningen. Vi vet att vi har ett par nivåer till samt att samspelet sitter ju desto mer vi får kontinuitet och träningar samt matcher ihop.
Hur märks det på omgivningen och fansen att det går bra för er?
– Stödet från läktarna märks med framgångarna. Vi har alltid haft bra uppslutning även i svårare tider som förra året, men nu är det fler ryggdunkar och positiva ord och ett härligt tryck kring våra matcher. Även bortamatcherna har det varit riktigt bra uppslutning. Fansen här nere lever sig in i matcherna på ett helt annat vis än hemma. Framförallt så är skillnaden att sittplatspubliken också lever sig in i händelserna och inte bara fansen där klacken står.
Hur skulle du beskriva din roll i laget o har den förändrats på något sätt?
– Den har inte förändrats så himla mycket gentemot förra året mer än att jag får bära kaptensbindeln. Jag har hela tiden haft stort förtroende från tränarna och lagkamraterna vilket för mig är väldigt viktigt. Jag drivs av att laget ska gå bra och att vi ska prestera ihop. Därför är det viktigt med respekt och tillit. Alla ska kunna få göra fel men tar de inte jobbet eller är felplacerade så ska jag vara där och driva på, motivera och leda in spelaren på rätt väg igen så att vi blir en vinnande maskin, säger Markus och fortsätter:
– Samtidigt är respekten viktig från lagkamraterna att de litar på mig så att jag kan vara en av dem som för lagets talan gentemot tränarna och ledningen. Här nere fungerar det inte riktigt på samma vis med spelarråd som i Sverige. Det är upp till var och en utifrån den roll som spelaren hittar i gruppen, att kunna påverka på sitt vis. Min roll blir på så vis en förmedlares roll att kunna lyssna av från båda sidor och ta de strider som är viktigast för laget.
Hur höga är förväntningarna på er?
– Förväntningarna är alltid höga på Anorthosis, vi ska vara ett topplag. Men först och främst är målet att gå till slutspelsserien. Och därefter blir målet att kvalificera oss till Europaspel. Förra året missade vi precis Europaspel, vilket var väldigt snöpligt och något vi jagar revansch för.
Hur går tankarna angående landslaget?
– Det är alltid en ära att få representera sitt land. Jag är i bra form och känner att jag tagit ett par kliv till i mitt spel. Men sedan vet jag också verkligheten och min plats i näringskedjan, därför springer jag inte runt och funderar så mycket på det.
Torbjörn Dencker
[email protected]