Medan övriga HIF-truppen gått ner lite i träningsintensitet så är Jordan Larsson i Belgien med det svenska P18-landslaget. Det handlar om kval till ett annat kval innan det unga landslaget förhoppningsvis når P19-EM i Tyskland nästa sommar.
Foto: Svenskfotboll.se
Belgien är inget nytt land för Jordan. Här var han med landslaget redan för ett år sedan. Språket då, behärskar han det?
– Det är ganska likt holländska, som jag förstår. Men jag kan inte bilda meningar.
Då är det lättare att förstå rumskompisen. Det är också en skåning. Zia Sakirovski spelade tidigare i Malmö FF och spelar nu för AZ Alkmaar.
– Man skrattar alltid när man är med honom. Vad vi gör? Det är ganska många samlingar utanför träningar och matcher. Vi tittar på sekvenser, både på motståndare och oss själva. Men annars blir det väl en del tv-spel, men vi spelar även kort och går promenader.
När han vaknade upp på hotellrummet, alldeles intill fotbollslaget Gents arena utanför Bryssel, gjorde han det som matchvinnare. Det var nämligen Jordan som låg bakom båda målen mot Vitryssland.
– Vi hade bra kontoll på dem. De skapade nästan inget i första halvlek medan vi hade bollinnehavet och kom till avslut. I andra kom de igång och skapade lite och vi gick ner i tempo. Men mot slutet höjer vi oss och det blev två fina mål.
Berätta!
– Vid 1-0 fick jag en bra passning mellan mittfält och backlinje och drev centralt mot straffområdet. Jag hade två backar emot mig så jag klackade den mot Gustaf Nilsson som satte den, säger Jordan och fortsätter:
– Vid 2-0 fick jag bollen på halva plan ute till höger. Jag tog ner den och spelade Gustaf Nilsson som spelade in den till mig och jag kunde rulla in bollen.
Mötet med Vitryssland var något av en nyckelmatch. Belgien tillhör favoriterna och de slog i sin match San Marino med hela 9-0. Med tanke på att två av de fyra lagen går vidare till nästa kval, så har Sverige skaffat sig ett utmärkt läge. I morgon, fredag, väntar nämligen San Marino.
– På pappret ska vi det och de förlorade med 9-0. Men det finns inga lätta matcher. Det är samma inställning som gäller.
För Jordan Larsson hade det betytt mycket att nå EM-slutspelet nästa sommar. Att spela mästerskap är redan en drivkraft.
– Jag har alltid drömt om att spela mästerskap och nu har man chansen att göra det som ungdom. Vi siktar absolut på att komma dit.
Jordan Larsson under tiden i Högaborg. Arkivfoto: Jonas Schrewelius
– Nej, i Högaborg spelade vi inte så stora mästerskap ha ha. Vi kom till åttondelsfinal i Gotia Cup. Jag har väl inte vunnit något så. Jag spelade SM med HIF:s U17-lag i Örebro som vi vann. Men med Högaborg har det inte blivit något, det skulle kanske vara Kalles Kaviar cup, säger han och skrattar.
Ni borde haft ett bra ungdomslag med dig, Moustafa Zeidan…
– Ja, fast jag flyttades upp i ett äldre lag och efter ett tag gjorde även Moustafa det. Vi spelade inte så mycket tillsammans förrän vi kom upp i A-laget.
– När vi hade U17-kval så var jag petad båda gångerna. Annars har jag varit med.
Hur kändes det?
– Det är aldrig kul att vara petad. Men man lär sig av det. Det kommer hända många gånger i fotbollen där man kommer ha olika tränare och där man kanske inte alltid kommer passa in i deras planer.
Vad betyder det att ingå i ett landslag och dessutom spela från start?
– Det är kul och ett kvitto på att man gjort något bra. Man vill ju alltid prestera och göra sitt bästa. Men om jag inte kommit med i U19-landslaget så är det inte hela världen.
Jordan Larsson har gjort tre mål i allsvenskan i år. Foto: Viktor Malmberg
Inte?
– Nej, det är A-landslaget som betyder något. Det är det man siktar på. Är det något man kan säga efter karriären så är det A-landslaget, inte att man spelat i U19-landslaget.
22 matcher. Tre mål. Det är Jordan Larssons allsvenska facit i år. I senaste matchen (segern mot Elfsborg) satt han på bänken hela matchen. Om det var för att spara honom till landslaget eller något annat vet han inte.
– Jag vet faktiskt inte varför. Jag har inte pratat med ”coach”. Du får ta det med honom.
Rollen i landslaget påminner mycket om den han har i HIF. Det finns dock skillnader.
– Det är en ganska lik roll, för vi spelar med två anfallare även här. Jag står för djupledsspelet i HIF medan jag har mer fria tyglar här där jag får hämta boll och vandrar fritt från kant till kant. Det passar mig bra att få vandra omkring hur jag vill. Det är skönt att vara där bollen är.
San Marino nästa. Sen ett kval till. Sen ett mästerskap till sommaren. Det är planen.
Torbjörn Dencker
[email protected]
